Till lasarettet

Inte för att vara elak, men jag vet inte om just Lillemors version var bäst...

Barnatro, barnatrooo, till himmelen du är en gyllne brooo.
Det stod ett gäng ursöta små frälsningssoldater inne i Nordstan och musicerade för ointresserade shoppande människor. Men jag stannade till och lyssnade lite, de var ju så rara, säkert minst 70 allesammans, sjöng med klara, darrande stämmor. Kanske är det just så en änglakör låter?

Jag har förresten fått ett jättesug efter smöriga gamla skillingtryck och visor. Så nu lyssnar jag på I en sal på lasarettet, på Spotify. Hemsk historia det där, men jag undrar om man tycket lika synd om den lilla lungsjuka flickan om hon var ful, haft spikrakt hår och varit elak. Då hade nog inte doktorn haft tårar i sina ögon när han vände sig för att gå.

Det här kan eventuellt gå till historien som den mest svamliga och flummiga inlägget i blogghistorien, men det bjuder jag på. Nej, jag är inte onykter, bara allmänt jobbslut i bollen.
Bäst jag lutar skriva, innan männen i vita rockar kommer och bär iväg med mig. Till lasarettet.