lördag 17 oktober 2009


Ur serien Mongot i koboltblått

Dagen har förflutit under idogt arbete. Jag fixar till svartvita strippar så fort det går.

Den andra november kommer en reporter från den finska tidningen hit och ska intervjua mig. Det blir skoj. Eller, ja, jag har i ärlighetens namn ännu inte lärt mig bemästra intervjuteknikens finesser. Härom sistens sa jag till exempel "mongo" tre gånger under en frågestund. Hon frågade ju om det var något jag inte fick teckna om, ord jag undvek i mina serier. Och jag har lovat Egmont att aldrig säga "mongo" igen. En läsare blev visst lite upprörd över min serie "Mongot i koboltblått". Och jag vill inte göra någon ledsen med mina serier, tvärtom, därför lovade jag att aldrig mer säga mongo. Och det berättade jag ingående för tjejen som intervjuade mig. Nä, mongo ska man inte säga.
Undrar just vad jag ska kläcka ur mig till den finska journalisten. Min finska är begränsad, men jag delar gärna med mig av de fåtal fula fraser och ord som jag snappat upp av vänner och sambon. "Minulla on kolme nänniä" till exempel, det betyder "Jag har tre bröstvårtor". Det sa jag till Joakim Pirinen när jag träffade honom i Helsingfors.Man blir ju lite nervös och svamlig när man stöter på en idol sådär. "Har du det då?" frågade han. Och det har jag ju inte. Men jag kan säga det, det och "Kakkamakkara" (bajskorv), även det mycket användbart.
Jag erinrar mig även ett tillfälle när jag var på väg från Kemi i ett litet skumpigt flygplan, tillsammans med berömdheten David Lloyd. Samma år som monsterrockarna från Finland vann Eurovisionen och Carola sprang omkring i koboltblått och sjöng med hysterisk blick. David var en sann gentleman, och tog det riktigt bra när jag i den värsta luftgropen skrek "WHÖT DÅS "INVINCIBLE" MEAN? CAROLA SANG IT!" För något ska man ju säga, och jag hade dödsångest.
Så, nu har jag både droppat namn och sagt mongo i ett inlägg. Bäck to wörk!

Vassegoa

Den är stor, den är efterlängtad och nu är den här i all sin ståtlighet. Vassegoa; Dagens kuk!

Nä, jag lovade ta bort bilden tills almanackan med kukar är klar. Sorry!

fredag 16 oktober 2009

Dagens smartaste läkarkommentar:

"Är du säker på att du mår illa? Du ser inte ut att må illa!"


Hur ser man ut när man mår illa??

Diplom

Okej, klockan är halv sex på kvällen, ge mig det där Klara dagen-diplomet nu!

torsdag 15 oktober 2009

Det är mycket med det jordiska

Idag är det svartvitt som gäller. Det vill säga jag fixar en massa strippar till gråskala. Min serie ska nämligen komma med i Finlands största dagstidning!!! Hurra hurra hurra! Och jippi.
De trycker inte färgserier.
Som jag kämpat för att ta mig in i dagspressen. Det innebär en del extrajobb, men det är bara kul, och översättningarna sköts av tidningen, så det behöver jag inte pula med. Tur att man har bunkrat upp med bra ljudböcker!
Nu är nästa mål att få in Biller i en stor svensk dagstidning, så att serien blir mer känd, vilket i sin tur ökar på bokförsäljningen (det är mycket med det jordiska).

Apropå "känd", det är ett sånt där ord jag inte riktigt kan stå för att jag vill vara. ERkänd mycket hellre, och då handlar det givetvis om att man vill att ens serier ska bli lästa och älskade, inte att man vill vara med i en dokusåpa och visa rumpan och kräkas. Nej, jag vill få det där genombrottet nu. Det där alla frågar mig varför jag inte har fått, och somliga menar att jag redan har uppnått. Jag tror vi är många serietecknare som känner igen oss i det där! Hur ofta får man inte frågan "Vad jobbar du med?" och när man säger "serier" och sitt namn ser de ut som frågetecken. På sin höjd kan de artigt fråga om man ritar sina egna pratbubblor, eller varför Kalle Anka gjorde på ett visst sätt i nåt album man aldrig har hört talas om. Nej, nu är jag dum. Det är inte så lätt att fatta vad folk jobbar med, även såna som inte strävar efter berömmelse. Hur många gånger har man inte själv i minglandets vånda ställt den frågan till en främling, och inte fattat ett dyft av svaret, typ "Jag är samordnare med inrikting på projektanalys inom automationsindustrin". Då tar man en klunk ur sitt glas och låtsas att man fattar. Sedan tänker man i sitt stilla sinne "Det där ska jag göra en serie av".

onsdag 14 oktober 2009

Jag vill må braaaaaa!


Det fick bli en bild på en klippdass; rund, go och snäll och så har den massor av fotsvett, precis som jag.

Åh vad jag är trött på att må piss! Det där jäkla Levaxinet funkade ju inte. Fick värsta konstiga reaktionen, med hjärtklappning och skit. Alltså; tillbaka till ruta ett igen. Jag vill orka jobba, vara kreativ och på topp, om inte jämt, så i alla fall mer än såhär.
Nu var jag där igen och tjatar om mina kärringkrämpor. Näe! Det här ska bannemej bli ett inlägg där jag får ryta ut all min frustration över vården! Herregud, det är ju inget att skämmas för att man är sjuk!
Det är dags att doktorerna tar dessa "kärringkrämpor" på allvar! De borde förstå att det kan vara svårt att ta till magstödet och ryta till när man är riktigt sänkt fysikt och mentalt. Och har man, Gud förbjude (som jag), varit sk utbränd och i kontakt med psykiatrin någon gång i sitt liv, är det kört. Då avskriver de en som hysterisk på en gång, oavsett hur påläst och förberedd man är inför läkarbesöket. Huvudet på sned, och ett överseende leende: "Har du inte bara stressat lite för mycket? Jag tycker du borde gå ner i vikt och prata med en psykolog." Just den kommentaren fick jag faktiskt på Kvinnokliniken härom veckan. Man upphör aldrig förvånas. Det spelar ingen roll vilket problem man söker för; acne, urinvägsinfektion, huvudvärk eller en bruten tå, ALLT beror på att man är tjock! Men herregud, jag VET att jag är överviktig. Jag har varit det i stort sett hela mitt liv, jag är inte dum i huvudet. Det är klart att det mest hälsosamma är att ha en normal vikt, men jag har jobbat jättemycket för att tycka om min kropp precis som den är. Det har tagit mig många år. Att ge den näring och vara snäll mot den, inklusive celluliterna, röra på den ibland etc.
Tack vare det har jag lärt känna min lekamen, och jag vet att något är fel i den. Inte i mitt fett, och inte i mitt huvud.

lördag 10 oktober 2009

Nya serieremsor





Dags för nya strippar. Näe, jag tycker inte om det ordet! Kan ingen komma på ett snajsigt ord på svenska för dessa serieremsor! Ha! jag gjorde det just själv. "Serieremsor" får de heta!