Folkupplysning för en förtappad ungdom

Min stora kärlek låg och läste en bok om Stagnelius innan han somnade igår. Mycket bra bok tydligen för han hummade gillande flera gånger. Vi pratade en stund, han i loftsängen och jag nedanför vid ritbordet innan jag hörde belåtna snarkningar däruppifrån. Om att ungdomar nuförtiden säkert inte har en aning om vem stackars Stagnelius var, och vad får de egentligen lära sig i skolan? Jag tycker det är så synd, att så mycket av vår svenska kulturskatt håller på att falla i glömska, kanske inte riktigt än men sorgligt snart. Vem läser Selma Lagerlöf när det finns illa skrivna böcker om bleka, plutiga vampyrer? Och hur ska framtida generationer ha en aning om vad Markurells gjorde i Wadköping? För att inte tala om min storfavorit, Frödings framtid! Det är därför jag tolkar hans dikter i serieform, se, för att "damma av honom", så att hans dikter ska bli mer lättillgängliga för en yngre, mer kräsen publik. Pretentiöst (hoppsan, där höll jag visst på att stava fel, det är ju typ, liksom ett sånt där typ svårt ord) av mig måhända, men likförbannat ett kall.
Jag minns diabildsserierna och filmsnuttarna som inleddes med "Pogo Pedagog presenterar"; Pesten kommer, och den om en miserabel Stagnelius sittandes med ångest i en liten stuga tänkandes på förruttnelse, för att nämna några. Riktigt torftiga, uråldriga små undervisningspresentationer, men ack så spännande. Undrar om Pogo Pedagog finns kvar. Tror inte det. Det skulle behövas. En kär bekant till mig undrade storögt varför jag ville skriva serier om en ostkaka (hon syftade på Fröding(e) stackarn). Så för henne och alla andra kulturhedningar därute avslutar jag detta pretto-inlägg med följande rader:

Vallarelåt

Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall.

Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
Lilja - mi Lilja - mi Lilja - mi ko!
Eko vaknar i bergigt bo,
svarar ur hällarne
långt norr i fjällarne:
Lilja - mi Lilja - mi ko!

Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
suset är stilla och vilar i ro,
skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
Endast den vallande
låten går kallande
fram genom nejden kring myr och mo.

Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på tjärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret rår.

Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall.

G. Fröding

Dä ni!

Urk!!!

Igår klarade jag inte att blogga. Var alldeles för uppskakad. Hade nämligen blivit attackerad av en enorm snorkråka. En förståndshandikappad kille kletade av den i mitt fejs när jag var på väg hem från Ica. Tror ni jag kunde äta halloumiosten jag inhandlat efter det? Eller något annat för den delen. Nej. Fy faaaaaaaaaaaaaaaaan vad vidrigt! Den var säkert stor som en femkrona; gyllengul och riktigt slemmig. Det kommer dröja innan jag återhämtar mig efter detta trauma. Hulk.

Nattsömnen var av förklarliga skäl lite si och så med, drömde svettiga mardömmar där jag blev jagad av stora fingrar med enorma snorblobbor på och vaknade med bultande hjärta.

Tur att det var kvinnogruppen i förmiddags, så jag fick lite stöd och kunde tänka på annat. Passade även på att träna på kvällskvisten, samt jobba flitigt i mitt anletes svett.

Nu ska jag hoppa in i duschen, känner mig fortfarande smutsig efter gårdagens snoröverfall. Ska tvaga mig länge och grundligt. Ja jävlar i min lilla låda, vad man råkar ut för!

Pms-listan

Ibland känns träning som en näradödenupplevelse. Men precis som döden, känns det bra efteråt, typ (sägs det i alla fall), om man varit duktig och redig "i livet"vill säga. Så jag ångrar inte att jag tog ut mig rejält på gymmet idag. Mycket riktigt så såg jag ljuset, så fort jag stapplade ut i kvällssolen.

Dålig liknelse det där. Får skylla på pms. Den senare gjorde bussresan hem till ett smärre helvete, trots endorfinruset; denna tid på månaden kan jag störa ihjäl mig på andra människors doft, läten, mobilpratande, tuggummismaskande, jobbiga mobilsignaler och existens i största allmänhet. Hängiga byxrumpor där det såg ut att finnas plats för minst tre rejäla bajskorvar, folk som spottade på marken mitt i sommaridyllen utanför bussfönstret (vaaaaaarför!! Snälla människor, vi har fått sväljreflexen just för att svälja vårt sekret!), äcklig slemhosta på Ica när jag skulle inhandla mellanmål. Min pms-lista kan göras lååååång. Kanske ska jag skaffa en liten eremitgrotta att bo i några dagar varje månad? Och sitta och vara sur i. Det vore nog bäst för alla, särskilt dom med bajskorvshäng i byxorna. Får väl ställa dit en träningscykel, så har jag mitt på det torra.

En senil monark

Ah! Vilken dag. Soligt och grannt och alldeles jävla mycket sommar. Svårt att disciplinera sig att sitta inne vid ljusbordet, men det gick. Och en liten sväng in till stan hann vi med, jag och Kärleken. Nu fattas bara en sak; The King's speech på dvd. Den ska komma nästa vecka och jag längtar så. England, andra världskrig, bra skådisar och så Colin Fjärt, eh, Firth i huvudrollen som the King himself. Honom (Colin alltså) har jag gillat sedan han gjorde Mr Darcy i Stolthet och fördom.

Apropå kung, den där tramsige monarken vi har är ju bara så pinsam! Jag känner ju inte karlstackarn (som tur är, verkar inte helt kul att vara hans polare), men herregud vad han verkar dum. Jag kunde knappt titta när han hummade fram att han "inte kunde minnas att ha varit på porrklubb". Vadå inte minnas? Om man har sett två nakna damer kopulera inför en så MINNS man väl det? Det är som att säga, "Jag kan ha blivit kidnappad av tre vietnamesiska dvärgar, uppklådd av Dalai Lama, insmord i rutten haggis och rest i tiden, men det minns jag inte".

Kanske är inte vår monark motvillig, kanske är han bara fett senil?

Bara lite världskrig

Idag har det varit alldeles för fint väder för att sitta inne och jobba. Jag har i stället varit och tränat, strosat längs äckligt idylliska Nyköpingsån, samt tagit en svalkande dricka med maken nere vid Läget. Först nu har jag kommit igång med tecknandet. Ibland behöver man såna dagar. Alldeles strax tänkte jag fixa en liten presentation till radio, sedan vankas det strippskissande, färgläggning och paneltuschande. Om orken och tiden räcker ska jag även beställa lite nya penselpennor från Muji, samt rengöra mitt grymt snuskiga tangentbord. På det sitter halva SSAB just nu, plus en massa annat okänt gojs, från mina fingrar. Urk. Men jag ska undvika att göra som min käre make, dvs göra rent det med en plaskvåt trasa. Gör man så kan det hända att bara y, d, x och b-tangenterna funkar och jag måste beställa ett nytt, med mindre Cillit Bang i. Eller så får man nöja sig med att i fortsättningen endast skriva ord som " byx" och "dy".

Sådana problem hade de inte på fyrtiotalet. Bara lite världskrig. Det var bättre förr.

Världens bästa Greger

Gääääääsp! Yrvaken och sömndrucken, mitt i natten, redo att gå och lägga mig på riktigt alldeles strax. Det är ju förjordat vad skönt det ska vara att somna i tevesoffan! Stackars min man som måste ha mig snarkande mot sitt bröst varje gång han försöker se på nyheterna.

Det är tomt efter Greger. Usch för att vinka hej då till sin vän. Vi hade grymt roligt de här dagarna. Hon får mig att skratta så att det känns ända ner i tårna, har en otrolig timing och humor. Bara som exempel; när vi satt på Centralen, övertrötta och glada, fick hon syn på en dam i grå burka med stor rumpa och vaggande gång, och konstaterade att det liknade Mårran i muminböckerna. Måste kanske ses med egna ögon för att förstås, inser jag, men det var så glimrande roligt. Världen blir mycket mustigare genom Gregers ögon.

Bäst att krypa ner i sängen och sova en stund, så känns det nog mindre vemodigt.

Natti natt!

Persona non grata

Åååååh vad kul det var att spela in radio!! Det gick som en dans. Vill göra mer. Nuuuuuu. Greger och jag åkte till kungliga huvfudstaden, nervösa som två små skolflickor inför stelkrampssprutan, men förväntansfulla. Sen hoppade vi in i en taxi och for till Radiohuset och gav järnet. Lite drygt en och en halv timme tog inspelningen, och den 28e augusti sänds vårt program Persona non grata, i radio. Då får ni lyssna annars blir det smisk.

Ni får ursäkta dåligt bloggande de senaste dagarna, men det har varit fullt upp, och så är det så kul att hänga med Greger att tiden springer iväg. Imorgon åker hon hem. Snyft. Men snart måste vi ses igen, om inte annat för att spåna nya radiomanus.