Fönstershoppandets och barkbrödets tid

För att lindra mitt habegär kommer här en bild på något jag inte vill ha. Syfilis vore ju inte så skoj, till exempel.

Ursäkta dåligt bloggande! Har unnat mig att vara lite ledig mellan varven, och så jobbar jag intensivt med det sista på den danska texten till Om någon. Nu ser jag mållinjen och det är gött.

I morgon far vi söderut, och ska övernatta i Sollefteå. Jag planerar även att snarka mig ända ner till Höga kusten (där är det vaken-krav som gäller från maken, eftersom där är för vackert att sovas bort, får se hur det går). 

Vad kan man i övrigt säga? Jag är pank som en kyrkråtta. Löjligt pank, nästan så det går att ha roligt åt det, men bara nästan. Och som alltid när jag är pank, hittar jag massvis av klädesplagg och prylar jag "behöver". Men detta är fönstershoppandets och barkbrödets tid. Tills jag får in några större illustrationsjobb i höst. Än så länge slipper jag i alla fall koka mina kängor för att fylla min fattiga buk. Jag lever golddigger-liv och låter min Käre betala födan ett tag. Tur att man inte har dyra vanor. Monaco är liksom inte min grej (kan ni förresten fatta hur Grace Kelly lyckats få en så alldaglig och pussig son som den där Furst Albert? Ser ju ut som en jäst vetedeg i ansiktet. En rik, jäst vetedeg). 

Nu är snart den korta norrländska natten över. Måste nog sova lite för vi ska upp i ottan. Och jag vill ju inte riskera att missa Höga kusten och alla rövare i Skuleskogen.

Pöss å gonatt!

Sommarkort

Såhär års visar sig Sverige från sin bästa sida. 

Röön Fårest, röön!

Kan någon vettig människa därute förklara för mig varför ett par bra joggingskor ska kosta lika mycket som hela Azerbajdjzans BNP? Det är ju skamligt! Har just klickat hem ett par nya pjucks, att ha ute i det fria, då jag egentligen inte får använda mina gymskor utomhus (men gör det ändå i smyg, rädd att få smisk av mina instruktörer om de upptäcker lerfläckar på skorna). Ja ja, det var väl dagens I-landsproblem kanske. Vad gör man inte för att hålla sig i trim.

Nu är vi i Lule. Här är grannt må ni tro, i alla fall på landsbygden. Jag har promenerat en hel massa längs små grusvägar och låtit tankarna flyga iväg bland björkar och rallarrosor, alltmedan små, norrländska mygg sugit mitt serietecknarblod. Fast det är inte så farligt med sådana faktiskt, har väl varit för varmt för dom. Annat var det när jag och modern var på bäversafari för en massa år sedan; Då var luften helt grå av mygg, och de stack oss överallt, genom fem lager myggolja, heltäckande kläder och annat skyddande. Och inte såg vi några jävla bävrar heller. Bara en obestämbar skugga i vattnet, som lika gärna kunde vara en fisk eller träbit eller en väldigt stor bajskorv, men enligt den entusiastiske guiden, kanske var en simmande bäver, tio meter bort. 

Det kanske är storsvindlar-turistbusiness man ska slå sig på? Där är det ju kosing. Det och tillverkning av hutlöst dyra joggingskor.

Sagor om en snällare värld

Hej på er! Ni kan aldrig gissa var jag är. Det vet jag inte riktigt själv heller om jag ska vara ärlig, bara att det är mitt ute på vischan, någonstans norr om Härnösand, på ett skitmysigt, proggigt vandrarhem. Det är fortfarande inte helt mörkt ute fastän klockan närmar sig elva på kvällen. Jag tänkte ägna några timmar åt att retuschera dansk text innan jag går och lägger mig. I morgon bär färden vidare norrut, till Luleå, där vi ska fira makens lilla mamma. 

Det är ett bra jobb jag har, som man i stort sett kan ta med sig överallt (minus mitt stora ritbord förstås, men jag har hört att det finns portabla resevarianter och ett sånt skulle jag gärna vilja ha). Jag har vant mig att arbeta på de mest konstiga platser, stänga ute omvärlden och gå in i jobb-bubblan. Lättast går det förstås hemma, när jag kan slappna av helt och skrota runt för mig själv. Här kan det när som helst dyka upp en liten tysk farbror som behöver gå på dass, där jag sitter i vandrarhemmets allrum mitt i natten. Har man otur, ser farbrorn illa, och misstar soffan man sitter i för wc, och sånt är ju aldrig kul (har du blivit kissad på av en tysk gubbe nångång, har du det?). 

Nu ska jag lyssna på en god bok, och inte läsa webbtidningar om tragedin i Norge mer innan läggdags. Jag behöver lite Astrid Lindgren för att väga upp den ondska världen bjuder på, när man minst anar det. En trygg Astrid-röst som kan berätta sagor, sagor om en snällare värld.

När det inte finns ord

Sitter fast på ett extremt försenat tåg på väg hem. Men tänker inte gå in på några gnälldetaljer om allt som gått fel på resan, för dessa problem känns så futtiga i relation till större, mycket hemskare saker. Händelserna i Norge. Det finns liksom inte ord för det. Bara vidrigt, hemskt och så jävla, jävla onödigt. Alla dessa oskyldiga (unga) människor som inte finns längre på grund av en ensam (?) galnings ondskefulla handlingar. Hoppas ingen av er därute är drabbad av det som hänt! Jag har försäkrat mig om att min familj i Norge alla mår bra, och det känns ju skönt mitt i allt. 

Nej fy, dessa terrordåd kommer bli svåra att skaka av sig, för alla i vårt grannland och också många, många andra. Och vad kan man göra? Inte gå omkring och vara ständigt rädd i alla fall, då har idioterna segrat och det kommer jag aldrig gå med på. Man kan bara skicka kärleksfulla tankar till alla offer och deras anhöriga, och vara tacksam över det här livet och alla sina nära och kära.

Kram!

En anledning så god som någon att inte dricka

Eller; jag borde inte tagit den där åttonde gin tonicen innan jag gick till tatueraren och insisterade på att få en förvriden bild av mina 90-talsidoler på ryggen igår...

Jäkligt härligt

Greger snusar djupt i sin knarrande säng. Hennes svarta katt Mortis snarkar pipande nånstans i mörkret. Och jag sitter vaken och varvar ner efter en synnerligen trevlig utekväll med Stella och Malin, mina kära gamla vänner. Som Oxelösundare är man inte direkt bortskämd med ett händelserikt uteliv, så det var trevligt som omväxling. Även om jag i dessa dagar, till skillnad från de vilda i min ungdom håller mig till mineralvatten och kaffe. Blir bara trött och tråkig om jag dricker alkohol Och numera kan jag faktiskt ärligt säga att jag har riktigt kul "ändå" (nu låter det ju som att jag haft grava alkoholproblem tidigare, och det kan jag ärligt säga att jag aldrig haft, dock ett enormt bekräftelsebegär som var i destruktivaste laget), jag behöver inte längre dricka bort min osäkerhet, för första gången i mitt liv känner jag att jag genuint trivs med att vara jag. Vågar släppa loss och bara ha skoj. Och det är jäkligt härligt.

Greger och jag har travat runt på Malmös gator halva dagen, ätit billig thaimat, glott på folk och så har vi skrivit radiomanus. I morgon blir en intensiv dags radiospånande. Så nu ska jag göra som min väninna, lägga mig och snusa. Så orkar jag skriva några riktigt bra roligheter imorrn.

Pöss.