En varm klump mops

Siv sover i mitt knä/på köksbordet

Åh vad man blir lycklig av att ha en varm klump till mops i knät! Har hälsat på min vän Tarja idag och hennes åtta vovvar. Siv tyckte mycket om att vara i mitt knä, det blev många blöta mopspussar och belåtna grymtanden. Hon trivdes så bra att hon somnade. Det var så mysigt att hålla om henne och lyssna på hennes rofylda snarkningar.
Hundar är bra. Det tycker inte min man. Men kanske går det att omvända honom? Hmm...värt ett försök i alla fall. Tarja tycker att jag ska övertala honom att skaffa en mops, och hälsa att det är mycket hund i en liten kropp. Men när jag lade fram det rös han och sa att han vill ha så lite hund som bara möjligt i en obefintlig kropp. Kanske lika bra att satsa på en katt?
Ja ja, jag är inte så bra med husdjur ändå. I alla fall var jag inte det som barn. Visst älskade jag mina marsvin, det var inte det, men min kärlek tog livet av en av dom. Lilla Kola blev en kväll nedbäddad i min dockbarnvagn i ett ton maskrosblad. Ett marsvins dröm trodde jag. Nu är det dock så att marsvin (precis som jag?) inte har några spärrar, de känner inte att de är mätta utan äter tills de spricker. Bokstavligen. När jag vaknade följande morgon stank det så konstigt från barnvagnen och när jag gick fram för att kika såg jag det; Kola was no more. Hon hade skitit ner sig och spruckit.
Så jag kanske inte ska ha några djur.