Några inlåsta kvinnliga damer i jeansbyxor
God afton! Nu har jag bestämt mig en gång för alla för att vända tillbaks på dygnet. I alla fall lite lagom. Det är ju vansinne att vara uppe till halv fem på morgonen! Vet ni hur mycket skit det går på teve vid den tiden? Mac Gyver i all ära (en sexig karl enligt min mormor), men jag saknar Kvinnofängelset! Oj, vilka nätter. Där satt man uppe helt förhäxat, inne i en värld av fula jeansbyxor, murriga färger, intriger och australiensiska damer med underlig uppsyn och elak rökröst. Jag vet en kille som till och med fick gå om ett år på gymnasiet, så fast var han i Kvinnofängelset. Omöjligt att vakna på morgonen. Ja! Nu vet jag, så snart jag avklarat Herrskap och tjänstefolk, ska jag se om inte YouTube har lite Kvinnofängelset att bjuda! Ha! Det var en bra idé. Jag som tyckte det började kännas så sorgligt att ta farväl av Mrs Bridges, Hudson och de andra på 165 Eaton Place.
Nä, nu ska jag återvända till verkligheten. Eller, nja, i min skaparvärld kan man både skissa och flyta bort i en god ljudbok samtidigt.
Jag älskar mitt jobb!
3 kommentarer:
En av viktigaste sakerna med Kvinnofängelset är ju själva studiokänslan. Helt i klass med Days of our lives.
Ja Kvinnofängelset såg man hihi tror jag var en ammande mamma då när det gick ;o)
Jag tror stenhårt på att det är något dolt i sändningen som gör att man får ett beroende. Samma med Hem till gården, ett par avsnitt och sedan är man fast!
Skicka en kommentar