Gott nytt år!

För ett år sedan

Nu. Nya brillor och så...

Jag har aldrig gillat nyår. Det känns så ödesmättat, och jag tycker inte om att följa normen om hur och när man ska ha fest. Så jag sitter här och trivs vid ritbordet, utan skumpa. Jag vill själv bestämma när jag ska fira. Och jag tänker inte summera det gångna året, eller lova något inför det nya. Jag har gjort en jäkla resa, det är då ett som är sant, gått ner en hel del i vikt, börjat ett hälsosamt liv, fått Urhunden, ja en massa skitbra saker har hänt, och jag är glad och nöjd. Men till er som firar ikväll med eller utan raketer och bubbel, vill jag önska:

Ett riktigt gott nytt år!

Dagens fråga: Föds man ond?

Mitt svar: Kanske, kanske inte...

En sak är dock säker, jag är så innerligt trött på all glättig reklam!! Enda sättet att få ur mig min frustration är att göra min egen anti-variant.

May the force be with you

The secret sign...

Jag hoppas ni inte fått slut på papper efter gårdagens idoga antecknande, för här kommer ett inlägg till från en härlig men händelselös dag.

Dagen har innehållit: Flyttfix, en massa kul jobb, så en stunds träning på det. Och den obligatoriska slummerstunden framför eländet på nyheterna. Inga sensationer, bara en helt ok dag.

Så har jag lyssnat på the Secret för andra gången. Den är rätt amerikansk, med rejäl jänkar- retorik (ni vet där man med myndig stämma kör med upprepningsmetoden för att liksom "proofa sin point"; "Do I believe in the secret? You bet! Do I believe in the secret's amazing ways to change ones life? With a hundred percent certenty, YES! Do I believe that the Secret can and WILL make you whole if you let it? Absolutely!" Och så vidare.). Det är då man som mellanmjölkssvensk lätt känner sig besvärad och börjar prata om vilket väder man har fått.

Och jag får ganska mycket prestationsångest (så som jag får av alla självhjälpsböcker, och jag har gett mig på många i min dar), eftersom jag inser hur infernaliskt fel och negativt jag tänker 99,9 % av min vakna tid, men jag tror att grundtanken är korrekt; Att attraktionskraften fungerar, det man attraherar in genom sina tankar får man. Mer eller mindre. Vad jag har lite svårt att köpa är idén att ALLT beror på ens rätta eller felande tankar, även folkmord och att små barn utsätts för övergrepp. Skulle de då ha attraherat in det i sina arma liv? Njae... Men, som sagt, grundtanken är god.

Så nu väntar jag bara på alla miljoner kronor jag ska attrahera in. Tänker köpa en ny traktor till min styvfar, en John Deere förstås, en schysst lya i London till mig och maken, en liten stuga i skogen till morsan, en fräsig bil till Greger när hon är färdig med körkortet, en fin sekelskifteslägenhet i Haga, med stuckatur och höga fönster. Ja, det är ingen ände på vad jag kan fantisera ihop. Och enligt boken är det just så man ska göra. Jag lovar återkomma med resultaten.

Fast det är klart, när jag blir miljonär, är det ju säkrast att inget berätta för nån, för jag har hört att man får så otrevliga tiggarbrev då. Men ser ni min styvfar komma körande i en sprillans ny, grön traktor, då vet ni...

May the force be with you!

Anteckna flitigt!

Vad kan jag säga om den gångna dagen? Tja, den har väl inte varit särskilt omvälvande, rätt händelselös. Men ganska trevlig. Jag har ägnat den åt intensivt arbete, en rask promenad, och lite hemma-pul. Vissa dagar räcker det. Och så har jag varit totalt osocial (förutom en pratstund med maken vid middagsbordet) och ibland är det så skönt. Att bara skrota runt i sina egna tankar, arbeta ostörd och fokuserad. Rensa skallen med en promenad. Jag gillar såna dagar som omväxling. Det är mycket som far runt huvudet så här, en månad innan flytten. Saker som ska ordnas innan och efter, högt som lågt. Det tar tid och kraft. Men tack vare noga planering i min nya filofax, har jag lyckats spalta upp det så vi tar lite dag för dag, min Käre och jag.

Jag har nästan slutat med nikotinläkemedel nu. Har kört med både munspray och plåster. Men den där jäkla sprayen är ju så rackarns dyr, att snåljåpen i mig tycker det får vara nog med den nu; 260 spänn för lite nikotin, liksom!

Jo en rolig sak har ju hänt idag! Jag har vunnit en fin plåtburk från femtiotalet på Tradera. Totalt onödig, men ack så vacker, att förgylla vardagen med. Har en burkfetisch. Kan aldrig få nog, helst ska de ha ett antal år på nacken och ha innehållit något hemtrevligt i sina glansdagar, såsom kaffe eller småkakor. Den som nu är min har varit hem åt choklad. Det kan ju inte bli bättre!

Så! nu kan Intresseklubben lägga ner sina anteckningsblock för ikväll.

Bara en sak till:

Pöss!

Sån där vardagslycka, ni vet

En del dagar skissar jag kameler. Ett gött jobb jag har. Den här är till utställningen Salt.

Jag är nog sämst i världen på att vara ledig. Ändå försöker jag då och då. Det tar inte många timmar innan det börjar krypa i kroppen av rastlöshet och småirritation. Avundas dom som kan ligga på sofflocket med ro i själen längre stunder. Men skam den som ger sig. Jag har visserligen jobbat en del idag, för att inte bli helt bananas. Sen klagar jag när det är för mycket att göra. Aldrig är man helt nöjd. Jo när jag får pyssla och greja i lagom takt och känna den där sköna tillfredsställelsen man får när man skapat nåt bra. Så lite motion på det.

Men ikväll är ändå lite festlig, för vi firar makens födelsedag. Hipp hipp hurra för världens bästa präst! Stackarn får själv stå och slava i köket, för det fanns inga schyssta restauranger öppna i Nyköping, och det jag kan åstadkomma i matväg duger inte som födelsedagsföda. Så det blir en lugn hemmakväll, med god mat, och så hyr vi en film i teven på det. Sån där vardagslycka, ni vet.

God fortsättning

Har skissat en hel del idag. Detta ska bli en barnserie till tidningen Tivoli, om en liten tjej som har ett spöke som kompis.

Midnatt råder, tyst det är i huset. Fast utanför viner vinder så det knakar i knutarna. Ganska mysigt att sitta uppe och nattuggla då. Jag kommer sakna vårt sovloft när vi flyttar. Visserligen får jag ett nytt, stort arbetsrum och behöver inte sova där jag arbetar. Men det är så hemtrevligt här under sängen, med min Käre snusande ovanför. Jag kommer sakna mycket annat, förstås. Det kommer över mig då och då, och jag blir sentimental över det mesta. Bara en månad kvar nu...

Julen har varit fin (och ännu är det ju inte över). Jag har verkligen njutit, av god mat, avkoppling och sliskiga amerikanska julfilmer på teve. Så lite midnattsmässa på det, med världens bästa präst (gissa vem!), där jag pinsamt nog fick kämpa mot paltkoman för att hålla mig vaken. Men när de klämde i med O, helga natt, så att taket höll på att lyfta, då piggnade jag på mig rejält, och fick en tår i ögat, för se den låten är något av det vackraste jag vet.

Idag var det rätt skönt att börja köra med min vanliga GI-kost igen, och ta en hurtpromenad. Jag har också invigt hantlarna jag köpte till mig själv i julklapp, så nu känner jag riktigt hur bicepsen pumpar när jag skriver. Typ. Nädå, men jag gillar att lyfta skrot. Det är ett bra sätt att rensa skallen och få ur sig lite aggressioner.

Nu ska jag kläcka idéer, och sedan kika lite på mysiga Astrid Lindgren-snuttar på YouTube.

God fortsättning alla tomtenissar!

Sedan tar jag helg

Har precis haft ett långt, givande samtal med Greger. Hon får mig alltid på gott humör. Vi har tramsat, gnällt om högt och lågt, förfärats över saker och pratat om lite av varje. Jag har även förtärt två pepparkakor, och fick en rejäl sockerchock, ovan vid allt som inte är GI, som jag är. Efter det tuschade jag som en duracellkanin i nån timme. Nu har det lugnat ner sig. Jävla gift det där, sockret!

Maken stökar runt i köket, det rullas köttbullar och fixas revbensspjäll inför morgondagen. Ja, nu är det fanimej jul, hörrni! Har ni det bra? Dricker ni julmust och myser? Och kramar era nära och kära lite extra? Hoppas i alla fall att er jul inte blir som den i den gräsliga Triss-reklamen; den där med Kafka-stämning ni vet. Där farmor säger, likt en sömngångare från Helvetet "Vad bra, då kan vi ta en paus då!" varpå farfar stämmer upp i ett vansinnesskratt och hon spelar en psyksjuk trudelutt på dragspelet.

Själv tänker jag bara ta det lugnt, äta gott, glo på teve, och kanske gå på makens midnattsmässa och skråla lite julpsalmer.

Men först: dags att gå ner till de enorma spindlarna i tvättstugan och greja med det sista.

Sedan tar jag helg.

God jul på er allesammans!!

Sovmorgon

Hutter och brr! Jag känner mig frusen och lite småförkyld ikväll. Bäst att kurera sig så det inte bryter ut något oönskat lagom till jul!

Det har varit en bra dag. Jag har hunnit med att träna, luncha med en kompis, fika hos en annan (bästa Caroline), ätit en delikat middag med min Käre, och jobbat en hel del. Nu sitter jag och lyssnar i SR Minnens podradioarkiv. Där kan man fastna rejält. Och i morgon är det sovmorgon! Gött!! Då kan jag alltså med gott samvete lägga mig en stund och "vila ögonen" i tevesoffan.

Pöss!

Dagens i-landsincident

Vassego: Årets Biller-julkort.

Någon somnade innan bloggdags igår. Det kan ha varit jag, men i så fall skulle jag aldrig erkänna det.

Jag är nyss utkommen från duschen. Och fastän jag inte har badat, utan bara duschat, så luktar jag gott om hela kroppen. Lite blodig är jag också. Köpte en julklapp till mig själv idag; En lyxig ekologisk bodylotion med rosdoft från Weleda, i tjusig glasflaska. Men glasflaskor, hårt klinkergolv och hala, våta händer är ingen bra kombo. Så det vart ett brak, ett klirr och en enda sörja av glasbitar och dyr bodylotion på golvet. Plus en massa små splitter i mina ben. Turligt nog hade jag redan hunnit smörja min arma lekamen. Nåväl. Det finns de som ingen lotion har, eller mat för dagen. Eller rent vatten att duscha i. Små stackare som blir sjuka och dör i onödan.

Då är det ju himla snajsigt att man på lite olika ställen kan köpa ett fint gåvobevis att ge bort, som visar givaren att en massa barn får vätskeersättning. Det är Unicef som kommit på denna fina idé. Kika här, vet jag!

Från det ena till det andra; jag har bestämt mig för att ta platsen i Serieateljén. Det ska bli skoj. Till att börja med, kommer jag jobba mycket hemifrån, så slipper jag stressa med långa resvägar varje dag. Men bara att ha någonstans att gå utanför hemmets fyra, är trevligt, man behöver lite miljöombyte. Lite roligt avbrott i serietecknarvardagen kommer det också bli i vår, då jag och kloka Helena Wannberg drar igång vår föreläsningsturné på allvar. Vi börjar i Västsverige, men reser dit intresse finns. Här kan du läsa om vår verksamhet.

Nu ska jag skissa en serie till Nya Wermlandstidningen. Den går i tryck på Annandagen, så det får bestämt bli en Biller med jultema.

Pöss å ajöss!

Det tål att kluras på

En bild från julbaket anno 2009. I år blir det inga pepparkukar, för jag har mognat något alldeles enromt (och gift mig med en präst icke att förglömma!), så jag bakar bara fina hjärtan och bockar.

Ikväll känner jag mig helt klubbad. Har gått och småhuttrat i för tunn jacka på stan, och tränat, samt jobbat lite för mycket i helgen. Så det är väl därför. Funderar på att ta en ledig kväll och bara pyssla. Det lockar onekligen. Jag ser ett tydligt samband mellan mitt pysselberoende och mitt rökstopp. Då är ju pyssel något mer hälsosamt (om man inte sätter i sig allt man lagar till i julgodis-och kakväg förstås). Igår kokte jag två satser kola. Bägge blev totalt oätliga, särskilt den sista, och åkte rätt i sopkorgen. Men skam den som ger sig. Jag tror jag har lyckats överlista receptet nu. Så nästa gång är jag säker på att de kommer bli nästan ätliga.

Det har snöat nästan hela dagen, men varit för milt för att det ska lägga sig. Synd, jag gillar när snön lyser upp.

Flytten till Göteborg närmar sig med stormsteg. Jag gläds, samtidigt som det känns alltmer vemodigt att lämna alla fina vänner här. Det får allt bli en hel del resor till Sörmland när vi är göteborgare. Men roligt är det, att vi nu fått bekräftat att trean i Länsmansgården (norra Göteborg) definitivt är vår från och med sista januari. Den har badkar!! Jag ÄLSKAR att bada, men här har vi bara en sketen duschkabin, som det blir rumpmärken på om man böjer sig fram och ska plocka upp tvålen. Oj oj jag kommer bli som ett russin!

Nu ska jag klura lite. På huruvida jag ska vara flitig ikväll eller ge mig hän åt pysslandet (har ju en del pepparkakor att fulgarnera! Och snart kommer min Käre hem med ännu mera köpepepparkaksdeg). Och klura på om jag ska ta platsen i Serieateljén i Göteborg. När det gäller det sistnämnda, så går jag och velar. Å ena sidan är det så goa människor som sitter där, och det är trevligt att ha några att umgås med på arbetstid i sin nya stad. Å andra sidan är det jäkligt långt och bökigt att ta sig dit, och jag trivs så vansinnigt bra att jobba hemifrån. Ja, det tål att kluras på.

Nu hör jag nycklar i dörren! JA! Det är min käre med pepparkaksdegen!

Där var det ena beslutet fattat.

Går omkring här och myser

I år är jag ambassadör!

Kika in här, så kan du läsa mer om Vit jul här!

Sådan jävla julstämning

Nyköpings torg om kvällen

Hej kära vänner! Tror ni inte jag somnade från bloggandet igår? Var helt slut, det är väl den där berömda julstressen som sådana västvärldsmänniskor med livspussel råkar ut för. Insåg idag på gymmet, att jag inte filat fötterna sedan Hyland var på teve ungefär, min kropp är vinterförfallen, med vita, fnasiga ben och mörkt lurv. Bara för att jag prioriterat annat. Men ikväll ska det bannemig bli en rejäl spastund. Har införskaffat ny, ekologisk duschtvål, som luktar smultron. Sedan ska den döda huden döden dö. Varför är det så förbaskat tråkigt att fila fötterna? Men det måste göras. Stackars maken får ju snart rivsår när jag ligger och skrapar fötter mot honom i sängen om natten. Det är inte lätt att vara gift med en torris.

Vet ni, jag har sådan jävla julstämning i år! Det hör inte till vanligheterna. Jag bara går runt och myser och är lycklig över adventsljusstakar, tomtar i 180 och granar. Alla julklappar är införskaffade, de ska bara slås in. Och det lär jag väl hinna innan jul. Jag har också gjort eget julgodis att ge bort till icke ont anande. Det blev riktigt fint om jag får säga det själv. Det är nästan så att jag får något religiöst i blicken och utbrister: Det var då en välsignad jul!

Även om vi inte längre lever i en tid där man firar julen till åminnelse av Jesu födelse.

Det är vad jag gjort ikväll

Hej på er! Nu är jag tillbaka i Ockle, vid min kära dator. Så nu ska det bli bättre bloggande av! Men vad jag har haft det bra i Malmö; känner att jag har laddat mina serietecknarbatterier nåt alldeles kopiöst, med sovmorgnar, kompishäng och långa promenader i ett juligt Malmöööuuue. Det var en utmaning, dock, att vara med rökare. Jag känner ju ingen här som bolmar, men nästan samtliga malmövänner gör det. Det var till att stålsätta sig och klistra på ett extra nikotinplåster. Och nästan lika jävligt var det när Greger köpte hem en påse av det godaste Gud skapat i sin dar; ostbågar. Men jag höll mig till mina GI-nötter och djupandades, så gick det bra.

Direkt när jag kom hem, satte jag mig att rita denna teckning till en utställningskatalog där jag är med. Det är en Strindberg-utställning, och jag och en massa andra tecknare har gjort varsinn tablå. Så fick vi en sida var i katalogen att göra vad vi ville med. Jag skissade ihop ett Strindberg-potpurri. Överst ser ni två bilder ur Fröken Julie, sedan är det de där sparvarna som hoppar runt i rabatterna på Mosebacke precis i inledningen till Röda rummet, och längst ner Ååågust på promenad, arg och jävlig i största allmänhet.

Det är vad jag gjort ikväll. Och nu ska jag färglägga strippar.

Puss å kram!

Den skånska vintern

Godda' godda'! Då var man i Skånelannet igen. Här är trevligt, som vanligt. Förutom snålblåsten som letar sig in under kläderna, och in i märgen. Men så ska det vara när det är vinter i Malmö.

Gregers katter har kräkts på mina kläder i natt, märkte jag när jag skulle ta på mig innan. Godmorgon, typ! Men det är smällar man får ta när man bor hos en kattälskare. Och det är rätt mysigt att få en stunds kattgos när man vaknar. 

Idag ska jag träffa mig kompis Annika. Vi tänkte ta en långpromenad, kanske längs "Ribban" (Ribersborg, stadens playa), och avsluta med en fika. Solen skiner och det artar sig att bli en fin dag. Bäst att pilla i sig lite frukost och rota fram något icke-nedspytt, innan vädret bestämmer sig för att bli dåligt. För, ser ni, det hör också till den skånska vinern.

Mojset på insidan

Ja, jag kanske ska förklara mig lite, ifall det förra inlägget var lite förvirrande. Det var mycket riktigt det billerska blodet uppförstorat på bilden. Jag var nämligen hos en näringsterapeut igår, som stack mig för att kika att allt stod rätt till, och vad man kunde göra för att ändra på saken, skulle det nu vara så att det inte gjorde det. Det visade sig att jag hade en rejäl järnbrist (eller "hjärnbrist" som jag såg att jag antecknat när jag kom hem. Ett samband??), plus b12-brist. Äntligen en förklaring till denna trötthet! Jag ska peta i mig lite tillskott och äta rätt, så löser det sig. Och skippa kaffet, tyckte hon. Men det vet jag inte om jag vill... Vi får se.

Visst är det häftigt och lite läskigt att tänka på, att vi alla har en massa grejs på insidan, som vi bara kan se om det, så att säga, plockas ut, eller röntkas fram. Sånt kan jag fastna i att tänka på när jag inte har något bättre för mig. Och hur fantastiskt det är att allt det där mojset inne i en fungerar och jobbar, utan att vi behöver tänka på det. Jag minns ännu hur glad jag blev över en läkares komplimang när jag gjorde ultraljud på magen. Han sa att jag hade en väldigt fin mjälte. Det ni! En fin mjälte! Jag ångrar till denna dag att jag inte bad att få en utskrift på ultraljudet. Men jag hade en känsla av att endast blivande föräldrar brukade få sånt efter ett besök. En fin mjälte är mycket coolare än en bebis.

Nu ska jag sluta tänka på mojset på insidan. Måste fokusera på en sista jobbspurt, samt packning, innan malmöresan i morgon.

Häj

Det här är en extremt nära och självutlämnande blogg

Så vassego, mina blodkroppar i förstoring!

Där kan Kissie och alla andra navelskådare slänga sig i väggen.

Muppigt

Dagens status: trött, men nöjd. Har en underlig smak i munnen; smakar svettigt gym blandat med kinamat. Dagens glädjeämne: Vi har fått förstahandskontrakt på en lägenhet! Hurra! Hurra! Hurra! Dagens magkatarr: jobbstress. Dagens motto: En sak i taget och var sak på sin plats, alt. Det löser sig sa kärringen och sket i vasken.

Nu ska jag raskt kasta mig över lite skissarbete. Passar på att tipsa om den perfekta julkalendern om man gillar mupparna. Vi är ett gäng tecknare som tolkar/hyllar de lurviga fugurerna varje dag fram tills jul. Min kommer den 12:e, men så länge kan jag ju inte hålla mig. Håll till godo med damen ovan. Och kika in här så får du se på kalendern!

Pöss!

Underliga erbjudanden

Hallå eller! Måste öva mig på Göteborgskan ju. Men det kan jag lova er, jag kommer aldrig börja dra ordvitsar! Eller gilla På spåret (med gamla uppsättningen programledare). Däremot tror jag att jag kommer trivas i Göteborg. Och jag har fått erbjudande om en plats i helmysiga Serieateljén.

Det har ringt några på annonsen jag satte in i GP. Varav ett erbjudande i alla fall var liiite intressant (lägenhet som varit kontor, i industriområde i Mölndal...). Och två knepgökar med underliga erbjudanden har hört av sig. Så vi fortsätter leta lya.

Nu ska jag jobba lite med Lovisa Ståhls musikvideo. Jag har så dåligt samvete, det har varit så mycket sista tiden, att jag inte hunnit med att pula med den. Men nu så. Så tänkte jag pyssla färdigt lite julklappar till mina malmövänner. Jag far söderut på fredag. Allt till tonerna av Bing Crosbys White Christmas. Ja, pysslandet alltså, inte malmöfarandet.

Pöss å ajöss

Årets julklapp: Att ge av sin tid

...Och när jag inte sitter och stör mig...

...Så pysslar jag smycken så det står härliga till!

Jag stööör mig!

Ikväll stör jag mig på reklamfilmer. Nästan samtliga, men speciellt de där obegripliga med Peter Forsberg (eller "Piiitöörrr Fååårsbööörg" som den amerikanska låtsasreportern säger). Jag hör inte vad de svamlar om! Är det meningen att man ska fatta? Nånting om att flytta matcher till dagtid. Eller den för nåt sorts nikotinfritt snus, där karlar beter sig som bebisar (avskyr trista könsroller i reklamfilm, där männen antingen är macho-macho-mä-än, eller just såna där imbecilla, vrålande barn, såna som har sitt favoritlags halsduk på sig inomhus och ser lite tokroliga ut. Hur kvinnor framställs ska vi inte ens tala om... Blev en lång parantes det här.) Låten går nåt i stil med "It's unbelievably good, weey-oh, wanna kiss me" eller nåt annat intelligent. Jag stöööör mig! Eller, åh, nu eldar jag upp mig ordentligt, märker jag, reklamfilmen jag hatar mest just nu, och som liksom första exemplet, framställer män på ett trist vis; den där för tandborsten för idioter (den säger hur du ska borsta. Woohoo, high-tech! Jag som trodde det var i röven!). Vem med alla hästar hemma behöver en specialtandborste för att putsa tänderna?? Det är ju inte direkt rocket science (om man inte får för sig, just att med Vademecums hjälp bleka "utfarten". Och det lär svida).

Nej, skärpning säger jag! Tacka vet jag reklam från den gamla goda tiden! När Yvonne Lombard sa "Mmmmm, Marabou" och såg sådär chokladpilsk ut, och när det sjöngs om hur brylkräm gav stil åt alla killar, brylkräm från sju till sjuttio år, osv. Yvonne Lombard behöver ingen tandborste som säger åt henne hur man borstar tänderna. För hon är en intelligent kvinna.

Men tandborste behöver hon nog, med tanke på hur mycket choklad den kvinnan måste stoppa i sig.

En nypa nya strippar att krydda vardagen med:

Vid närmare eftertanke, nu när jag sovit på saken:

Så kunde det vara värre.

Jag har katastroftankar.

Det här är typ det vi kommer få i bostadsväg inom vår budget! Varför skulle jag leta lägenhet på Blocket innan läggdags??

App app!

Häj. Ursäkta dåligt bloggande!! Jag ska verkligen försöka bättra mig; pyssla mindre och blogga mer. Jag känner att mitt pysslande nästan antagit sjukliga proportioner, det är som en drog och jag vill bara ha mer. Smycken och ljuslyktor och små fulsnygga tavlor är det som gäller nu. Och det finns ju en gräns för hur mycket man kan ge bort till sina stackars oanande vänner i julkapp. Jag ska sälja en del på min kompis galleri i Nyköping (Galleri Handmade på Bryggeriet) i advent, förstås.

Och vet ni, nu finns min snajsiga julkalender att ladda ner igen. Enda appen du behöver i livet, jag lovar. Här kan du kika på den. Spread the word, så är du, som ungdomarna säger, hygglo!

Nu ska vi strax äta död oxe med svamsås. En delikat anrättning som doftar frestande in i arbertsrummet.

Ha en fin vardagskväll i timmerkojan!

Krux

Kreativt kaos?

Tjenamoss! Annars mår ni? Hoppas ni inte stormar bort! Här i Sörmland blåser det inte så farligt, än i alla fall. Men nog om vädret.

Vi har verkligen mycket att stå i. För vi ska flytta. Jepp, vi ska lämna Oxelösund som blivit mig så kärt. För Göteborg! Mitt i allt vemod och alla sorgliga avsked, så känns det härligt spännande. Maken har fått jobb i staden, och jag känner ju redan trevliga hedersknyfflar där, min förläggare till exempel.

Krux nummer ett är att vi ännu inte har någon lägenhet där. Och Kim börjar nya jobbet i februari. Krux nummer två utgörs av det faktum, att vi, för att kunna göra denna lägenhet intressant för köpare i dessa krisens tider, måste röja bort allt personligt. Det kommer nämligen en fotograf på tisdag. Krux nummer tre: vår skruttiga handikapphiss, som i vanliga fall går i ca 1 km i timmen, om man håller hissen nedtryckt under hela färden, har nu bestämt sig för att inte gå alls. Alltså kan vi inte ta hjälp av den för att få ner alla flyttkartonger med tung bråte i källaren.

Jag kan säkert komma på fler krux, men de får räcka for now. De räcker så bra för att göda min magkatarr.

Så; hektiskt, många känslor och ett enda (kreativt?) kaos. Dä ä vårt liv just nu, dä sä.

Idag känner jag mig upplyst

Åh vad känner mig kreativ just nu! Alldeles för mycket pyssel i nyporna för mitt eget bästa. Jag har extremt mycket jobb, så det finns verkligen ingen tid över till att tillverka smycken, eller mitt senaste projekt; fulsnygga ljuslyktor. Jag får muta mig själv, och ge mig själv som morot, att när jag jobbat x antal timmar, får jag pyssla en stund.

Vi har grejat här hemma halva dagen. Så har det varit julmarknad i stan, och det ville jag ju förstås gå på. Bästaste Caroline hängde på. Efter lite lussekattsshoppande och allmänt rotande, hängde jag på henne in till stan, och kikade förbi Annica på galleriet. Hon var mitt i julstöket och jag hjälpte henne hänga upp ljusgirlander i lokalen. Så hann jag med en tur till ett lördagstomt gym (jag har joggat!! fatta att min kropp kan jogga!). Jepp, en übereffektiv dag. Och nu MÅSTE jag jobba lite. Nej Malin, inte pyssla halva natten, JOBBA!

Känns som att jag är tillbaka på banan igen.

Aldrig mer japanskt

Den här lille herren har jag lärt känna idag. Äckligt söt! Som en liten varm, luden bulle att ha i famnen och pussa på.

Annars har det varit en seg dag, med en släng av mild matförgiftning. Jippi! Machomännen har rätt om sushi; Det ÄR farligt att käka rå fisk.

Så nu ska jag inta horisontalt läge igen, och begrunda detta faktum. Aldrig mer japanskt!

I adventsstjärnans milda sken

Den här illustrationen gjorde jag till barntidningen Tivoli i helgen. Till en dikt om en fjäril som flyger till Änglaland och suger på en blomma.

Uj vad man blir obehaglig till mods av att vakna på soffan framför något dåligt amerikanskt vid halv ett-tiden på natten! Varför ska det vara så infernaliskt skönt att somna där i första början, kan någon svara på det? Särskilt när man, nyduschad och nyäten efter träningen, kurar ihop sig under filten bredvid sin käre.

Får se när nästa sovtåg går. Jag får passa på att jobba lite till dess. Säkert rakt emot vad alla sömnexperter skulle föreslå, men det skiter jag i.

Det är otroligt intensivt på jobbfronten nu, så mycket, att jag inte riktigt hinner med allt. Men med bra planering (och färre sovtimmar på soffan, och fler i sängen) så går det.

I morgon ska jag fara in till stan och träffa bästaste Caroline och hennes vovve. Kanske, om jag känner mig dekadent, så blir det en tur till Clas Ohlsson också, ska okynnesshoppa en rulle bubbelplast (man har inte roligare än man gör sig). Det är så mysigt att gå på stan nu, särskilt när det skymmer. Med julskyltning och vacker belysning överallt. Jag väntar in julstämningen. Den har inte riktigt infunnit sig ännu, men jag tänker tvinga fram den med en rejäl dos O, helga natt med Håkan Hagegård. Och vår finska julskiva O, jouluyö förstås. Vackert så det förslår, men jag blir så frustrerad av att inte kunna sjunga med. Det enda jag kan i textväg är just frasen "O, jouluyööööö" men den skrålar jag med i så det vibrerar i fönsterrutorna.

Nu ska jag färglägga lite strippar innan läggdags, i adventssjärnans milda sken.

Puss på er!

En gudomlig tragedi

Bertil Enstöring. Jag förstår honom.

Idag är jag snällare. Jag blir det när jag får skrota runt hemma för mig själv, bocka av grejer på jobblistan och bara gå i mina egna tankar. Inga hurtiga lappar eller dumma doktorskommentarer. Skulle lätt kunna bli eremit. Älskar självvald ensamhet. Men kan däremot bli tokig när jag är på socialt humör och ingen har tid att umgås. Den formen av ensamhet är hemsk.

Gick förbi det som måste vara tionde kretsen i Dantes helvete; äldreboendet uppe i backen.

Ett helvete som invånarna inte gjort något ont för att hamna i, bara blivit gamla och skruttiga i största allmänhet. Jag får alltid kalla kårar när jag går förbi och kikar in. Där sitter de gamla som små fågelungar i vibrerande lysrörsbelysning. En och en, utspridda i sin ensamhet. Men ulliga huvuden, som guppar till då och då. Ghaaaa! Ta med dom ut på en blomsteräng, som i Rännstegsungar ungefär (fast med pensionärer i stället för små ariska barn), anställ folk som sitter och sjunger små trevliga visor för åldringarna och ger dom försiktiga kramar då och då. Ge varje liten gubbe och gumma en tjock, randig katt att ha i knät. Släng ut de dammiga plastblommorna och riv ut de slitna linoleumgolven. In med levande växter och liv i största allmänhet. Låt dom i alla fall sitta i uppehållsrummet tillsammans i en klunga och samtala med varandra, inte utspridda i små uråldriga öar av ensamhet (där fick jag till det). Ingen är värd ett sånt öde. Inte ens den allra jävligaste syndaren.

Det är vad jag vill kalla en gudomlig tragedi.

PMS-häxan svarar

Säger skåpet på gymmet.

"Skit på dig!" svarar PMS-häxan.

Grrrr!

Fördelen med att ha gått ner 32,5 kilo på relativt kort tid, helt på egen hand, är att jag numera blir bemött i vården, när jag söker för något helt annat än min vikt (onödigt att tillägga) med "Du är överviktig!"

Tidigare var det "Du är väldigt överviktig!".

Jag älskar hur läkare kan få en att gå från att tycka man är rätt snajsig, som skaffat nya, hälsosamma vanor, till att bara känna sig som en klump fett.

Respekt.

Ser fram emot att gå ner ytterligare. Eftersom jag aldrig kommer (eller vill) bli så smal att jag passar in i BMI-normen över hur en kvinna ska vara för att duga, lär det bästa jag får höra av doktorerna bli : "Du är lätt överviktig!" För tänk om man är så korkad att man inte själv förstår att man är tjock?

The times they are a' changin'.

Efter regn kommer solsken?

Roland. Min plastmammas kille Peters pappa känner killen som figuren är baserad på. Han bor i Karlstad, hemma hos sin mamma och har en gillestuga helt i furu.

Vilken seg dag! Det evinnerliga regnandet har gjort att jag aldrig riktigt vaknat till. Trots det så har jag jobbat på så gott jag kunnat, och trotsat ovädret för en kvällspromenad. Kombon glasögondag och promenad i mörker och ösregn var ingen höjdare. Jag hade knappt ledsyn där jag tultade fram i vätan. Rena turen att jag inte blev överkörd. Det är sådana kvällar som man lätt hör musik spelas i huvudet; "Det är dååå som det stoora veeemodet rullar in", osv.

Men nu sitter jag med en halvbra ljudbok och lite julmust, och låter det stora vemodet rulla bäst det vill där ute. Här inne är det i alla fall rätt trevligt så här framåt kvällningen. Och i morgon kanske solen skiner igen.

Efter regn kommer solsken, som Roland säger.

Monicas vals

Har precis kommit hem efter en lång, skön kvällspromenad och sitter och lyssnar efter nygammal musik på Spotify. Just nu är det Iggy and the Stooges. Det har varit en sådan där dag som inte stuckit ut på något sätt; jag har gått upp någorlunda tidigt, och jobbat, jobbat, jobbat. Samt fixat en del såna där vuxna vardagssysslor. Sjungit lite för mig själv i tvättsugan (jag gör det både när jag är glad, och när jag vill muntra upp mig själv). Lite jazz, för jag var på det humöret. En av mina absolut bästa jazzskivor (ja, inte min, strictly speaking, utan Monica Zetterlunds och Bill Evans) är Walz for Debbie. Det var en av alla de triljoner plattor jag köpte när jag var ny i Malmö, ung, dum, och härligt oförstörd (detta faktum var jag dock ovetande om själv. Då. Sån klokskap kommer alltid i efterskott. Och då är det ju så dags.).

Det fanns ju så många bra skivaffärer i min nya hemstad, och jag hade ett nätt litet arv att slösa bort (jättebra kombo: ärva pengar just när man ska flytta hemifrån och lära sig pengars värde). Just Walz for Debbie har jag extra starka minnen till. Den spelades i vår ateljé på Östra Grevie, i mitt sovrum om natten, när jag inte kunde sova, och i köket när jag och min nya vän Stella satt och rökte åt Mariekex.

Jag skulle inte vilja återvända till den tiden, det var så mycket dumt man skulle hitta på, och så många lärdomar att göra. Skönt att ha den biten avklarad. Ändå kan jag bli lite nostalgisk när jag lyssnar på Monica Zetterlund, särskilt den här låten. Det var ju sagolikt spännande tider också, alldeles fantastiskt omtumlande och knasiga.

Och man lär så länge man lever (sade hon lillgammalt). Idag har jag helt skippat cigaretterna och mariekexen. Men musiken har jag kvar.

Försöka förstå

Egentligen skulle jag ha varit på Serieteket i Stockholm idag, men tyvärr mäktade jag inte med det. Jag fick ett väldigt tungt besked igår, som gör att det kanske dröjer lite innan jag kan skriva så glatt här i bloggen. Som tur är får jag massor av pussar och tröst från min Käre. Det hjälper. Jag gillar inte att ställa in sådant jag är inbokad på, men ibland kommer livet och sorgen i vägen, och man tvingas stanna upp och bara försöka förstå. Ni behöver inte vara oroliga, det är ingenting med min hälsa eller så, nej, men en som var mig väldigt kär.

Nu ska jag dricka julmust och titta på Skrotnisse med min make. Puss!

Snölängtan

Hej på er! Det bidde visst ingen snö idag, som de pratade om på Nyhetsmorgon (innan de testade underlig mat som nån hipster-kock med pipskägg lagat till, och de artigt låtsades att det smakade gott). Jag som sett fram emot dessa första flingor! Körkorts-och hus-lös som jag är, har jag inte samma snöbekymmer som er vanliga dödliga. Gillar när det börjar tändas julbelysning i stan och allt lyser vitt. Och jag har redan införskaffat ett par rejäla pjucks i näbbskomodell att inviga snön i. Ja, sannerligen, vintern kan komma!

Nu ska jag strax kika på Det okända och prata med Greger. Sedan väntar några timmars tuschande och idékläckande innan snusardag.

Pöss!

Kompisar från förr

Nalle-Molle är han med koftan. Mininallen i hans knä vet jag inte vad han heter, har aldrig kommit mig för att fråga.

Det har varit en pissig helg. Rätt überpissig faktiskt. Jag kan inte gå in på några detaljer här, för det finns gränser för hur privat jag vill vara på nätet. Men usch, jobbigt är bara förnamnet.

Bättre nu, dock, och jag börjar så smått återhämta mig, har jobbat lite och tittat en hel del på teve, med Nalle-Molle i knät. Ibland behöver man sin nalle, även när man är 32. Turligt nog har jag en man som också han förstår att uppskatta nallar (på ett gulligt, och inte läbbigt sätt ska tilläggas!!), så det är helt ok att ta fram min kompis de dagar livet suger i största allmänhet. Hans "Nille" är lite luggsliten, men har sin plats hos Molle. Jag tror de för djupa, givande samtal med varandra.

I början gjorde jag, som jag tror många tjejer med mig gör, gömde stackars Nalle-Molle så fort det kom karlfrämmande. Så även med min Käre. Tills det kom fram att han tyckte om nallar, och Molle kunde komma fram ur garderoben.

Missförstå mig nu inte, jag har ingen nalle-fetisch, bara en kärlek till min äldste vän. Min tröstnalle. Jag hade många gosedjur som barn. Till slut hette de alla Linus (det var ett namn som var på modet bland kvarerets ungar och efter den hundrade "pappa har dåligt samvete för dålig närvaro-nu ska jag köpa mig kärlek-nallen" börjar fantasin att tryta). Massor av fina leksaker. Men bara en Nalle-Molle, bara en jag kunde berätta mina innersta tankar för, bara en som verkligen lyssnade och tröstade.

Även Greger har en uppstoppad vän, han heter Nicke och är en fruktansvärt läskig (i mitt tycke) sönderälskad apa, vars halva ansikte bara är sågspån. Greger må vara gothare och stentuff men nåde den som vågar vara taskig mot Nicke.

Molle har en fin stickad tröja, med knappar som ser ut som godisar, och stora mjuka öron att lyssna med. Som tur är behöver jag inte honom så ofta nuförtiden. För livet blev rätt bra trots allt. Men ikväll tänker jag prata en stund med min Nalle-Molle.

Då känns det bättre efteråt.

the Others

Åh vad jag älskar min nya ljudbok Sågspån och eld! Bra uppläst, och härligt proletärt. Kan inte bli bättre. Upp till kamp emot kvalen och allt det där.

Dagen har jag spenderat i Norrköping och pratat serier på Arbetets museum (kan det bli bättre med tanke på ovanstående rader?). Och träffat trevliga eldsjälar. Jag hade med en väska böcker och de sålde slut allihop, extra skoj.

Nu ska jag och maken (som är hemma igen, hurra!) snart äta kvällsmat. Sedan blir det en spökfilm, det är perfekt väder för det; dimmigt och rått. Ungefär som det är i the Others, när stackars Nicole Kidman ger sig ut att posta ett brev, eller vad det nu är, och hon i stället mitt i tjockan stöter på sin äkte man, som varit försvunnen, förmodat stupad, och han säger "Sometimes I bleed", helt random och ser konstig ut. Sånt väder är det ikväll.

Dataprat

Sitter här och är gräsänka. Lite tomt känns det i lägenheten, men jag tröstar mig med att min käre kommer hem redan imorgon. Så passar jag på att bara sitta med jobb och ljudbok hela kvällen, när det inte finns någon man vill vara social med därhemma. Just nu lyssnar jag på den efterlängtade sista boken i trilogin om Bricken på Svartvik, av Vibeke Olsson. Mycket, mycket bra!

Vad kan jag mer säga om dagsformen? Jo, idag stör jag mig nåt ofantligt på att mellanslagstangenten är så trög, så attman måste slåtilldenskithårtannars sättsallaordihop. Motsatsen till särskrivningar typ. Tror jag måste ha ett nytt snack med min dator. Passar på med det också nu när jag är gräsänka. Det är lite lättare att prata med maskiner när ingen är hemma och kan höra det.

Pöss!

Så här snygg känner jag mig idag.

Bara brillorna som är snygga. Men så har jag ju också trailer trash i släkten!

Häj

Häj häj!

Ville bara ge ett livstecken ifrån mig. Det har varit dåligt med bloggandet sista tiden, men skärpning utlovas.

Skriver mer ikväll.

Pöss å häj

Av hela min själ

Dagens fniss fick jag i vårt trapphus. Å Algot ba' : "Nej, Greta, hoppa ner! Du vet att det inte är tillåtet att skjutsa på rollatorn!"

Gokväll gokväll! Hur har ni det? Jag är trött, men nöjd med min dag; en fin blandning av jobb, träning, kompisdejt och äktamanspussar. Då ska man inte klaga. Enda grejen jag är missnöjd med är att jag försov mig i morse. Jag gör aldrig det! Men bara för att jag skulle upp extra tidigt och jag hade en tid att passa, så var det klart att detta skulle vara undantaget. Skulle in till min nya vårdcentral och ta blodprov. De har drop-in en timme, okristligt tidigt på morgonen. Och ska jag tajma en buss härifrån så måste jag knata upp vid sex. Det visar sig vara nästintill omöjligt för mig att klara det så här års, när man nattugglat alltför sent och hela kroppen skriker efter mer sömn. Nästan så man längtar tills man blir en liten tant, en sån som vaknar fyra på morgonen och är pigg som en lärka. En sån som rusar till vårdcentralen så fort de öppnat, helst köar utanför nån timme innan. Och somnar framför Doobidoo. Om nu Doobidoo visas på teve när jag är så gammal.

Jag hoppas av hela min själ att det inte gör det.