I mitt anletes svett

Ah! Äntligen är energin och skaparglädjen tillbaka. Det var ett tag sedan nu. Så idag har jag gett järnet; jobbat en massa, tagit en lång hurtig promenad och känt mig sådär nöjd som bara anelets svett kan göra en. (Synd att jag inte käkar bröd längre dock, för det ska man tydligen göra i samband med svettandet. Duger det med ägg?)

Just nu lägger jag ett extra krut på textningen av den danska versionen av Om någon vrålar. Det har tagit alldeles för lång tid, jag var nog lite för tidsoptimistsk när jag erbjöd mig göra det. Kan dock äntligen skymta mållinjen nu, vilket känns skönt. Färglägger även strippar så det sprutar om det och grejar med nya serier till Sydsvenskan. Bland annat. Idag rotade jag också fram kameran, som legat och samlat damm i ett skåp. Rätt kul att fota lite annat än med ajfånen ibland. Ren lathet att jag inte gör det oftare, så bökigt att sätta in sladden i datorns usb-uttag och lägga över bilderna. Dagens i-landsproblem.

Önskar er en angenäm afton! Nu ska jag fortsätta färgläggandet och lyssna vidare på min ruskiga, rafflande deckare. Häj!

En salig, somrig skaparröra

Älskar burkar! I dom kan man stoppa så mycket skoj, såsom allehanda pennor.

Såhär måste det vara, annars kan jag inte arbeta. Bara ibland får jag lite panik över stöket, men då andas jag lite, funderar på att röja upp, skiter i det sistnämnda och fortsätter mitt serietecknande i min inspirerande plottriga röra. Så det så!

We skipped a light fandango, turned cartwheels 'cross the floor...

... and so it was that later, as the miller told his tale, that the serietecknar-summer legs, still are a whiter shade of pale.

Yes, så gör jag!

Färglagt idag:

Huvva vad jag är trött idag! Det känns precis som om jag fått narkos, lullar runt i halvdvala och tycks inte få nåt vettigt uträttat i jobbväg. Såna dagar gillar jag inte. Kanske är det hög tid för mig att ta lite semster trots allt. Risken är väl bara då att man åker på nån ondsint dunderförkylning, bara för att man tillåter sig att varva ner. Fan att det där jävla tanken ska vara skapande, det är så svårt att tänka positivt när man är slut i huvudet.

Nä, jag tror det enda rätta ikväll är att unna mig att titta på något riktigt hjärndödande på teve, tillåta mig att ta det lite sommarlugnt för en gångs skull. Och passa på att färglägga senare, när narkosen släppt. Yes, så gör jag. Pöss!

Jeansbyxepin

För er som inte visste vad en bingobyxa var; Det här är en bingobyxa:

Jag är inte gjord för jeansbyxor, det är då ett som är säkert. Spelar ingen roll att rumpan numera är en aning mindre, det är ju så jäkla obekvämt! I alla fall när man sitter ner. Förstår inte folk som älskar att gå klädda i blåbyxor, såna där "jeanstjejer". Sitter här iklädd ett par bralls som länge hängt i garderoben oanvända, då min dåvarande rumpvidd inte var förenlig med byxans. Bara för att jag numera kan. Så, visst, det är kul att komma i mindre kläder, men bekvämt är det inte med jeansbyxor. Kommer på mig själv med att kasta suktande blickar mot garderoben, där mina bingobyxor hänger, med resår i midjan och fruktansvärt osmickrande, men ack så skön passform. Nej, vill man vara fin får man lida jeansbyxepin. I alla fall en stund till. Men när det är dags för färgläggning av strippar tänker jag fanimej dra av dessa tortyrbyxor och hoppa i något mer sittvänligt. Till exempel en bingobyxa...

Är ni med på det va?

Nattsudd nattsudd, detta eviga, härligt förbjudna nattsudd. Varför kan jag inte låta bli? Jo därför att det är så gött att sitta uppe vaken och skrota när det börjar ljusna utanför och de första fåglarna sätter igång att tjoa. Och så tänker man ju så bra frampå småtimmarna, är behagligt go i kroppen, lite loj, men har ändå inspiration att skapa serier så det sprutar om det. I nästa liv får jag se till att återfödas som A-människa, en sån som går upp klocklan sex och äter kruskakli, har en regelbunden avföring och aldrig är uppe längre än till nio, men tills dess tänker jag njuta av mitt nattsuddande med någorlunda gott samvete.

Har precis avslutat ett långt samtal med Greger, som också hon är en notorisk nattsudare. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, framförallt orättvisor och hemskheter och vad vi anser borde göras åt sådana. Det enda rätta är enligt oss att återinrätta Gulag, dit skickar man alla onda människor, sådana som åker runt på nätterna och skär hästar, folk som rånar gamlingar, pedofiler, och såna där med tofs som utförsäkrar sjuka och hånler åt det. Gulag. Äsch, Gulag har så dålig klang, andas kommunism av den tråkiga sorten och folkmord, och såna vill vi ju inte vara. Låt oss kalla stället Ragnar & Greger-reservatet. Det låter bra.

Straffet är att de måste umgås med varandra, utan minsta spår av välfärdstrygghet, bara vara där resten av sina liv, och äta äcklig mat utan smak (typ vattgröt och rå lök, den senare gör att de får magproblem och sönderfrätta tänder, och i vårt reservat finns det ingen sjuk- och tandvård för folk som inte kan betala för sig. Typ som i Sverige.) . Sedan skiter vi i vad de gör där, tänker inte vara lika jävliga som dom, och straffa eller tortera dom, nej vi straffar dom passivt, så att säga. Håller dom borta från vettigt folk, som oss själva, och, som sagt, låter amöborna till människor få "umgås ihjäl varandra" bäst de vill.

Är ni med på det va?

Hellre en taxi till Piccadilly Circus

Jahapp, då har man suttit uppe och sett på spökprogram på nätet och skrämt skiten ur sig själv igen. Att jag aldrig lär mig! Var tvungen att tända alla lampor för att våga röra mig i lägenheten. Och ändå är jag inte ensam hemma, bara ensam vaken. Kärleken pratar visserligen något osammanhängande om att "köra" däruppe i sängen, men det är nog inte till mig, han är inne i sin drömvärld. Det är visst ofta fordon han drömmer om. En natt hörde jag honom med myndig stämma beställa "två bilar till Odenplan". Undrar om jag pratar i sömnen? Vet bara att jag gjorde det ibland som barn. "Jag vill ha öl!" hade jag tydligen satt mig upp i sängen och sagt en natt, enligt mamma. Kanske gav hon mig i stället en klutt indränkt i brännvin, som de gjorde förr för att få ungarna att sova? Åh, det vore verkligen stoff till en ny bok! Nädå mamma, jag bara skojade! Arbetar ju med sån där humor, du vet.

Hoppas ni hade en fin, regnfri midsommar! Vår var riktigt mysig, stillsam och bra. Vi cyklade ner till Gamla Oxelösund och kikade på folkdansarna, tog en kaffe, åkte sedan hem och fixade midsommarmat. För en gångs skull fuskade jag lite i min GI-diet, och det var det fanimej värt. Det är ju socker i så mycket, särskilt inlagd sill och gravad lax. Men idag är jag back on track igen. Märker verkligen hur mycket bättre jag mår i kroppen när jag undviker snabba kolhydrater. Även om det är ruskigt gott för stunden. Tur att min man är mästerkock och expirimenterar med nya GI-recept hela tiden, smaskiga sådana. Det hade verkligen inte varit kul att tvinga sig att leva på bajsmat, och känna att man försakar nåt hela tiden.

Nu tror jag bestämt att jag ska klättra upp till sängen och joina min kärlek i hans bilåkardrömmar. Fast Odenplan är väl lite fjuttigt när man ändå är i drömmarnas land. Hellre en taxi till Piccadilly Circus.

Natti!

Ps Ni glömmer väl inte att lyssna på Persona non grata i morgon vid kl 17 i P3!

Titta! Jag kommer bli RIK!

Har hittat Jesus, i alla fall hans ansikte. I vårt parkettgolv. Är det inte fantastiskt? Måste genast meddela Vatikanen. Vi kan säkert komma överens om en bra deal. Bara att bryta loss skiten och skicka ner till Rom. Det kan möjligtvis vara Elvis ansikte också, fast med skägg, och i så fall lär det ju vara ännu mer stålars i mitt fynd. Ja jävlar, detta ska firas!

Jesus är en glad bubbe. Och jag är snart miljonär.

Rafflande inlägg

Ja, apropå feeders alltså.

Det var nog inte så smart av mig att bälja i mig en stor kopp svart Zoegas så här på kvällskvisten... Har en känsla av att jag kommer sitta uppe och vara speedad ända in på småtimmarna. Men det var ju så gott! Tur att jag har en del smaskiga program att catcha up on på Svt Play. Och en hel drös med jobb.

Deckaren börjar bli riktigt spännande nu. Eller rafflande. Hur ofta använder man det ordet egentligen? Alltför sällan tycker jag. Det låter så härligt fjolligt, och osvenskt, passande en riktig drama queen. Ska bestämt ta det till min vokabulär (ni som inte vet vad "vokabulär" betyder borde snarast uttöka ert ordförråd!). Jag har alltså haft en riktigt rafflande dag. Eller ja, i alla fall lagom rafflande. Med jobb, träning och en trevlig middag med maken. Och vad är det som är så rafflande med det, kanske ni undrar. Jo, när jag skulle in till stan var bussen nästan en timme försenad och jag höll på att missa mitt danspass! Är inte det spänning i livet så säg? Där kan all jakt på galna psykopat-pedofil-feeder-mördare slänga sig i väggen. Om nu en jakt kan göra så. Äh, ni fattar vad jag menar.

Nä, här måste upplevas lite riktiga äventyr i sommar, så jag har mer rafflande saker att berätta om här i bloggen. Känner ni till nån psykopat-pedofil-feeder-mördare jag kan jaga måntro?

Innan jag börjar mögla

Man kan alltid inleda med lite övertydlig smygreklam:

Varför duschar man inte direkt efter träning? Eller, ni kanske är sådana där fräscha människor som gör det, men jag är slarvig. När väl svetten har torkat in är det så lätt att skjuta på tvagningen. I stället går man och fryshuttrar med klibbig, inte helt väldoftande hud och känner sig allmänt läbbig, bara för att man anser sig ha så mycket att göra på kvällen.

Ja ja, nog om min hygien. Kan trösta er med att jag i andra avseenden är ganska duktig på att sköta den.

Idag var det kvinnogrupp på förmiddagen, sedan jobbade jag några intensiva timmar, varpå jag tog bussen in till stan och gymmet (vad det fortfarande känns obekant att skriva orden "jag" och "gymmet" i samma mening!), och nu har jag ägnat ytterligare en stund vid ritbordet på kvällskvisten. Lyssnar på en riktigt hygglig deckare, som gör det lättare att bli sittande. Inget spotifyande för mig idag, nej effektivitet är mitt mellannamn. Förutom Eva och Johanna alltså. Fast om jag varit pojke, vilket mamma befarade när jag var ett litet sparkande åbäke i hennes mage, så skulle jag ha hetat Karl Oskar. Nej, nu spårar jag ut. Bäst att ta sig i kragen och ta en dusch innan jag börjar mögla.

Häj.

Min fetisch

Det är när man fastnar i att läsa YouTube-kommentarer på tyska som man inser att man på något vis, må det bära eller brista, måste skaffa sig ett liv.

Kan ni också fastna i fulmusik på Spotify? Jag inser nu att denna fråga kanske inte riktar sig till de (eventuella) läsare jag har i pensionsåldern, eller så är jag bara fördomsfull. Kanske spotifyas det hejvilt på ålderdomshemmen, där de gamla russinen skapar spellistor med namn såsom "Tjo vad det var livat i holken i lördags", "Minnen från sommaren-45" och "Snubben trodde han var cool, för han hade en pistol"? Jag vet bara att mina äldre släktingar, trots gedigna utbildningar och tonvis av teknisk erfarenhet, vägrar lära sig manövrera den enklaste fjärrkontroll. På pin trots. Tänk vad mycket de går miste om! Vad överträffar väl en stunds verklighetsflykt i fulmusikens värld på nätet? Jag ägnade en god stund åt att nostalgilyssna på Vingar av Mikael Rickfors, en drös eurovisionlåtar av skiftande kvalitet, samt Funky Town med Lips Inc tidigare ikväll. Lite smutsig känner man sig efteråt, och skamsen, för det är ju rätt skämmigt ändå, och just därför så förbjudet lockande att hänge sig åt musik man i sann musiksnobb-anda fnyser åt när den kommer på tal. Kanske har jag äntligen hittat min fetisch i livet? Nu slipper jag klä ut mig till bebis, eller smiskas med piskor. Jag måste bara hitta en oas för sådana som mig, där vi, undangömda för världen, kan släppa hämningarna. Nu vet jag! Finlandsfärjan såklart!

Fotnot:

Efter att detta inlägg skrivits, innan jag tryckte på publicera-knappen, fastnade jag återigen, denna gång på YouTube. Var tvungen att kolla på Micke Rickfors, därpå Grymlings (herregud, de var inte ens bra 1990!) och sedan fem versioner av Gabriellas sång, och var tvungen att läsa alla tyska kommentarer. Jag borde verkligen söka hjälp.

Regn och Malkovich-snusk

Jag vill inte att John Malkovich ska vara i huvudet på mig om natten!

Nä nu får det vara ett slut på detta eviga regnande! Man blir ju rent deppig av det. Och blöt.

Betydligt skönare att sitta inne och rita än att vara ute i eländet, lyssna på det taktfasta smattrandet mot fönsterblecket och en god bok.

Jag pallrade mig i alla fall in till stan och tränade i eftermiddags. Skönt efteråt! Och ikväll tänkte jag ägna mig helt åt färgläggning av strippar, det är rätt meditativt när man väl kommer igång. En kul grej är att Biller ska gästa på Msn i sommar. Håll tummarna att de får mersmak. Vet inte exakt när de tänker köra igång, men lovar att återkomma om det. Och just det, glömde nog skriva att mitt och Gregers radioprogram kommer att gå i P3 (den 26e mellan 17 och 18, som sagt), och ingen annan kanal. Lyssna, annars kommer jag hem och kittlar er!

Man blir sömnig av detta väder. Men jag törs inte somna på soffan, för jag är rädd att drömma läskigt igen. Förra natten drömde jag nämligen en svettig, ångestfylld dröm, där John Malkovich låg och tog på sig själv iklädd kimono i mitt gamla flickrum. Vet inte varför Malkovich skulle vara så ångestladdad, han bara var det. Förmodligen den där kimonon. Då föredrar jag att drömma om Neil Young. Gör det ganska ofta, inga särskilt actionfyllda drömmar, vi sitter bara, han och jag och snackar om livet och dricker pilsner, och så spelar han för mig på sitt gnälliga munspel. Är alltid på gott humör efter en sån drömnatt.

Nej, tillbaka till boken och färgläggningen. Här blir inga barn gjorda.

Puss!

Idag hade jag inget vettigt att säga

... Men kände starkt för att rita en tjock gubbe på en pall som äter korv. Så det gjorde jag.

Jag har ett fritt yrke.

It's raining men

Idag har det regnat katter och hundar, som de säger i England. Eller kanske män, som

the Weather Girls sjöng om då det begav sig. Såna där i tajta kalsingar, hatt, uppknäppt trenchcoat och paraply som sprattlar med benen. Gud vad jag saknar mina gaykompisar ibland!

Nåväl.

Tur att bästaste Caroline kunde komma och hämta mig med bilen, så jag kunde ta mig in till stan och träna utan att bli dyvåt.

Kvällen har jag ägnat åt att scanna in serier. Mycket spirituellt jobb på alla sätt, NOT, men uthärdligt om man har en god ljudbok som sällskap. En läbbig deckare passar fint såhär på sommaren, det är så uppfriskande med lite mord ibland.

Nu ska jag se om maken vill kika på the King's speech med mig. Jag tjuvstartade härom dagen och den var tamejtusan riktigt bra. Om det ska regna karlar i natt så hoppas jag de liknar Colin Firth. Eller nä förresten, jag vet en präst alldeles i närheten som är mycket sötare.

Önskar er en angenäm afton.

Tant Malin säger hej

Goder afton! Vet inte vad det är med mig nuförtiden, men jag har börjat somna ifrån bloggandet och lite av varje, vid en extremt tant-tidig tid varje kväll. Återstår bara att i sann tant-anda börja pimpla kaffe på kvällskvisten, alternativt blogga tidigare.

Dagen har förflutit under idogt arbetande. Jag tog mig även en promenad ner till havet. Har hittat en alldeles egen plats längst ut på en brygga, men var den ligger avslöjar jag aldrig, då måste ni döda mig först (och hur smart vore det i upplysningssyfte?), för jag vill att platsen ska förbli just min egen. Där kan jag sitta och lyssna på vågornas stilla skvalpande och måsarnas hesa röktantsskrin. Och bara känna sommar i varenda liten nerv.

Fick också ett samtal från Rille i radio; mitt och Gregers program kommer att gå redan den 26e juni, klockan 17-18! Då hoppas jag ni lyssnar! Jag ska knåpa ihop nån sorts eventinbjudan på Ansiktsboken också, att skicka runt till alla mina kontakter. Pirrigt värre!

Från det ena till det andra, här är en länk till en Fröding-utställning jag är med i.

Skoj skoj!

Nu ska tant Malin ta sig en kopp av den bruna varan och krypa upp i tevesoffan bredvid maken för att se de sista minuterna av vad som härifrån låter som ett mycket lockande avsnitt av Antikrundan.

Gunatt!

Sommar och sol

Jo men hej! Hoppas ni haft en bra dag. Min har varit helt ok, inga sensationer, men precis lagom på alla sätt och så ska det ju vara här i Sverige. Och så har jag doppat mina serietecknarfötter för första gången i år. Då är det sommar på riktigt ( vassego, lite fulnostalgi). Jag föredrar verkligen östkusten framför det manetstinna havet i väst/sydväst. Har en extrem fobi mot slemmiga djur, vilket inte var så lyckat heta sommardagar i Malmö, när vattnet vid Ribban var knökfullt av äckliga slemblobbor varje sommar. Fast på den tiden, i alla fall en majoritet av de åren var jag så tramsig att jag på grund av allehanda kroppskomplex inte ville visa mig i baddräkt, och på så vis missunnade mig njutningen att svalka min kropp i böljan den blå. Uj vad man har varit dum mot sig själv för några små valkar och gropars skull! No more! Numera badar jag gärna och ofta, så länge jag slipper känna slemmiga och ibland brännande saker glida mot kroppen. Allra bäst är det att bada i Vänern, gärna utanför Lidköping, där går det höga vågor när det blåser och man ser botten även där det är djupare, med slät, geggfri sandstrand under fötterna. Och så känner man sig fräsch och ren när man stiger upp, inte klibbig och salt, som efter ett havsbad. Eller varför inte en mörk liten insjö med badbrygga! Och en arg gammelgädda lurande någonstans på botten. Och så granskog runt som luktar sommar och kåda. Ja ni, det här med sommar är faktiskt inte helt fel. Den som uppfann den borde få nåt sorts pris tycker jag, i alla fall få vara med i det där programmet med Martin Stenmark, som alla tanter tittar på. Men de där maneterna kunde hon väl låtit bli.

Den som väntar på nåt odött

Idyllen, innan de drunkade bestämmer sig för att traska upp på land och kalasa på människohjärna...

Nu är det slut på sura miner i bloggen. För den här gången åtminstone.

Idag har varit en bra dag. Först möte med min livstilsförändrings/viktnedgångs-grupp, sedan två träningspass, några ärenden på stan, samt en hel del jobb. Lägg till detta en mycket behaglig tupplur på soffan, ur vilken jag nyss vaknat mitt i ett snarkgläfs. Ska alldeles strax gå och lägga mig på riktigt, så att jag orkar jobba järnet i morgon, men tänkte skriva några rader här först.

Apropå skriva, så är John Ajvide Lindqvists nya bok riktigt läbbig. Gillar ni skärgårdsidyll och zombies med faibesse för hjärna, så ska ni definitivt läsa Tjärven. Underbart äcklig, och det är ett gott betyg från mig. Nu undrar jag i mitt stilla sinne, hur det går med filmatiseringen av Hanteringen av odöda. Jag har inte hört ett knyst om det. Men den som väntar på nåt odött väntar aldrig för länge.

Nattinatt!

Skillnad på att va en och att ha en...

Så här sur kan man bli när en av fransoserna i Louvren säger "Mona Lisa kan bara fisa!" åt en. Eller när man blir illa behandlad på Twilfit. I löööv PhotoShop.

God afton god afton! Nu är jag tillbaka vid ritbordet och datorn efter en liten minisemster med maken. I fredags styrde vi kosan till Karlstad, för att titta på när några vänner till oss slogs mot Gladiatorerna. Det var skoj, men jag får inte avslöja hur det gick förrän det ska sändas i höst, för annars kommer Tv4's hitman arkebusera mig. Eller om det blir en gladiator. Hero kanske, han såg väldigt farlig ut. Tyvärr kommer min nuna synas en hel del i teve, då jag satt längst fram och applåderade på befallning med ett ansträngt leende, och kameran uppehöll sig framför mitt fejs i en mindre evighet. Sånt får man bjuda på här i livet.

Efter det for vi ner till mamma och styvfar i Västergötland, övernattade där och sedan bar det av söderut, till Helsingborg. En natt på ett hotell nära Kärnan bidde det och jag fick möjlighet att träffa min fina barndomsvän Kajsa. Och visa min Ramlösapark för Kim. Där får fanimej själen ro. En av de vackraste platserna i världen. Där kan sevärdhetsställen som Paris slänga sig i väggen, bara en massa otrevliga fransoser som skäller ut en för att man råkar le mot dom. Nä, ge mig den lummiga, vänliga grönskan i Ramlösaparken any day.
Dock slumpade sig så att jag under helgen råkat ut för en massa otrevliga människor, indirekt i alla fall, med sura cafégäster och snorkiga typer som skällde ut personalen på restaurangen.Och direkt; Skulle köpa en bysthållare på Twilfit hemma. Var ensam i affären, så när som på det medelålders, snipiga affärsbiträdet (tillika bh-expert med "magisk syn" och ingen hyfs). Hon frågar om jag vill ha hjälp, jag säger nej tack och rafsar åt mig en bh i, vad jag tycker, lämplig storlek för ett par Biller-bröst. När jag kommer fram till kassan och ska betala, ger hon mig en granskande, föraktfull blick, tittar noga på behån och säger. "Är du verkligen säker på att du ska ha den här storleken? Du ser ut att dra MINST 85 på brädden, tycker jag! Den här är för liten. Jag (som aldrig kommer på några dräpande svar när jag blir förolämpad förrän långt efteråt, mumlar surt, att ja, det vill jag, och om hon nu ska veta det håller jag på att gå ner i vikt och har ingen lust att köpa nåt som ändå snart blir för stort. Damen fnyser, släpper inte ämnet, propsar på att jag ska prova den, då jag ju är "så bred", och säger tre gånger att hon LÄGGER KVITTOT I PÅSEN så att jag ska kunna byta.
Ursäkta mig, tror hon att hon gör mig en tjänst? Tror hon att jag är för korkad för mitt eget bästa och går omkring och tvångsmässigt lägger pengar på saker jag inte kan ha? Tror hon att jag någonsin kommer att handla en bysthållare i hennes butik igen? Då tror hon fel. Jag tror att arbetsläger som Gulag egentligen inrättades just för oförskämda sniptanter som hon. Där kunde de gå och frysa och förolämpa varandra bäst de ville. Jag avslutar detta inlägg med ett visdomsord från min väninna Stella, en mycket klok tjej:

"F***a; Det är skillnad på att va' en och att ha en."

Till "Göran och Gösta"

Uamäjen vad jag har svettats idag! Det har varit rent okristligt kvalmigt. Apropå okristligt, så blev jag både full i skratt, förbannad och beklämd igår; min käre make, tillika kyrkoherde i Oxelösund kom hem med ett upprört brev från "Göran och Gösta" (de beklagade att de var anonyma, "men ibland blir det så"). Vad de ville? De inledde med att "Det ryktas att du bor ihop med serietecknaren Malin Biller". Sedan följde en uppmaning att han måste sätta mig på plats och göra något åt mitt hemska språkbruk, de ville inte utsätta sina barn för dessa svordomar. Längst ner hade de kopierat en billerstripp och ringat in svordomen "faan också" samt satt utropstecken efteråt för att min man riktigt skulle förstå hur gräsligt det var. Arg blev jag därför att dessa män från stenåldern i slutändan kan sabba jobb för mig, när de klagar och håller på (förmodligen även till tidningen), ska dessa herrar få förstöra det jag har kämpat för och lägger ner min själ i, bara för att de anser att jag svär för mycket i mina serier?? Beklämd blir jag av att leva i en mansdominerad värld, där det finns folk som på allvar menar att en hustru ska sättas på plats. Ibland känns inte Saudiarabien så avlägset ändå... Full i skratt, ja därför att jag tänker att deras stackars barn med all säkerhet sitter och tittar på folk som äter bajs på internet (nya flugan bland kidsen), porr, våld och annat hemskt, samt att små svordomar i serieform är så oskyldiga, och fyller en funktion i sitt sammanhang (jag svär ju inte bara därför att, liksom). Mest beklämd blir jag nog ändå, för att dessa gubbs vill mig illa (hårdraget tolkat) och är så jävla fega att de inte kan säga det till mig öga mot öga, utan går via min man och är anonyma.
Göran och Gösta, dessa rader är bara till er:

kuk fitta raggarballe, rövhål, satan, jävlar, faan, helvetes jävla skit

sumprunkare, rövsvett, piss och bajstolle.

Så det så!

Folkupplysning för en förtappad ungdom

Min stora kärlek låg och läste en bok om Stagnelius innan han somnade igår. Mycket bra bok tydligen för han hummade gillande flera gånger. Vi pratade en stund, han i loftsängen och jag nedanför vid ritbordet innan jag hörde belåtna snarkningar däruppifrån. Om att ungdomar nuförtiden säkert inte har en aning om vem stackars Stagnelius var, och vad får de egentligen lära sig i skolan? Jag tycker det är så synd, att så mycket av vår svenska kulturskatt håller på att falla i glömska, kanske inte riktigt än men sorgligt snart. Vem läser Selma Lagerlöf när det finns illa skrivna böcker om bleka, plutiga vampyrer? Och hur ska framtida generationer ha en aning om vad Markurells gjorde i Wadköping? För att inte tala om min storfavorit, Frödings framtid! Det är därför jag tolkar hans dikter i serieform, se, för att "damma av honom", så att hans dikter ska bli mer lättillgängliga för en yngre, mer kräsen publik. Pretentiöst (hoppsan, där höll jag visst på att stava fel, det är ju typ, liksom ett sånt där typ svårt ord) av mig måhända, men likförbannat ett kall.
Jag minns diabildsserierna och filmsnuttarna som inleddes med "Pogo Pedagog presenterar"; Pesten kommer, och den om en miserabel Stagnelius sittandes med ångest i en liten stuga tänkandes på förruttnelse, för att nämna några. Riktigt torftiga, uråldriga små undervisningspresentationer, men ack så spännande. Undrar om Pogo Pedagog finns kvar. Tror inte det. Det skulle behövas. En kär bekant till mig undrade storögt varför jag ville skriva serier om en ostkaka (hon syftade på Fröding(e) stackarn). Så för henne och alla andra kulturhedningar därute avslutar jag detta pretto-inlägg med följande rader:

Vallarelåt

Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall.

Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
Lilja - mi Lilja - mi Lilja - mi ko!
Eko vaknar i bergigt bo,
svarar ur hällarne
långt norr i fjällarne:
Lilja - mi Lilja - mi ko!

Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
suset är stilla och vilar i ro,
skogen är kvälltung och sömnig och tiger.
Endast den vallande
låten går kallande
fram genom nejden kring myr och mo.

Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på tjärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret rår.

Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall.

G. Fröding

Dä ni!

Urk!!!

Igår klarade jag inte att blogga. Var alldeles för uppskakad. Hade nämligen blivit attackerad av en enorm snorkråka. En förståndshandikappad kille kletade av den i mitt fejs när jag var på väg hem från Ica. Tror ni jag kunde äta halloumiosten jag inhandlat efter det? Eller något annat för den delen. Nej. Fy faaaaaaaaaaaaaaaaan vad vidrigt! Den var säkert stor som en femkrona; gyllengul och riktigt slemmig. Det kommer dröja innan jag återhämtar mig efter detta trauma. Hulk.

Nattsömnen var av förklarliga skäl lite si och så med, drömde svettiga mardömmar där jag blev jagad av stora fingrar med enorma snorblobbor på och vaknade med bultande hjärta.

Tur att det var kvinnogruppen i förmiddags, så jag fick lite stöd och kunde tänka på annat. Passade även på att träna på kvällskvisten, samt jobba flitigt i mitt anletes svett.

Nu ska jag hoppa in i duschen, känner mig fortfarande smutsig efter gårdagens snoröverfall. Ska tvaga mig länge och grundligt. Ja jävlar i min lilla låda, vad man råkar ut för!

Pms-listan

Ibland känns träning som en näradödenupplevelse. Men precis som döden, känns det bra efteråt, typ (sägs det i alla fall), om man varit duktig och redig "i livet"vill säga. Så jag ångrar inte att jag tog ut mig rejält på gymmet idag. Mycket riktigt så såg jag ljuset, så fort jag stapplade ut i kvällssolen.

Dålig liknelse det där. Får skylla på pms. Den senare gjorde bussresan hem till ett smärre helvete, trots endorfinruset; denna tid på månaden kan jag störa ihjäl mig på andra människors doft, läten, mobilpratande, tuggummismaskande, jobbiga mobilsignaler och existens i största allmänhet. Hängiga byxrumpor där det såg ut att finnas plats för minst tre rejäla bajskorvar, folk som spottade på marken mitt i sommaridyllen utanför bussfönstret (vaaaaaarför!! Snälla människor, vi har fått sväljreflexen just för att svälja vårt sekret!), äcklig slemhosta på Ica när jag skulle inhandla mellanmål. Min pms-lista kan göras lååååång. Kanske ska jag skaffa en liten eremitgrotta att bo i några dagar varje månad? Och sitta och vara sur i. Det vore nog bäst för alla, särskilt dom med bajskorvshäng i byxorna. Får väl ställa dit en träningscykel, så har jag mitt på det torra.

En senil monark

Ah! Vilken dag. Soligt och grannt och alldeles jävla mycket sommar. Svårt att disciplinera sig att sitta inne vid ljusbordet, men det gick. Och en liten sväng in till stan hann vi med, jag och Kärleken. Nu fattas bara en sak; The King's speech på dvd. Den ska komma nästa vecka och jag längtar så. England, andra världskrig, bra skådisar och så Colin Fjärt, eh, Firth i huvudrollen som the King himself. Honom (Colin alltså) har jag gillat sedan han gjorde Mr Darcy i Stolthet och fördom.

Apropå kung, den där tramsige monarken vi har är ju bara så pinsam! Jag känner ju inte karlstackarn (som tur är, verkar inte helt kul att vara hans polare), men herregud vad han verkar dum. Jag kunde knappt titta när han hummade fram att han "inte kunde minnas att ha varit på porrklubb". Vadå inte minnas? Om man har sett två nakna damer kopulera inför en så MINNS man väl det? Det är som att säga, "Jag kan ha blivit kidnappad av tre vietnamesiska dvärgar, uppklådd av Dalai Lama, insmord i rutten haggis och rest i tiden, men det minns jag inte".

Kanske är inte vår monark motvillig, kanske är han bara fett senil?

Bara lite världskrig

Idag har det varit alldeles för fint väder för att sitta inne och jobba. Jag har i stället varit och tränat, strosat längs äckligt idylliska Nyköpingsån, samt tagit en svalkande dricka med maken nere vid Läget. Först nu har jag kommit igång med tecknandet. Ibland behöver man såna dagar. Alldeles strax tänkte jag fixa en liten presentation till radio, sedan vankas det strippskissande, färgläggning och paneltuschande. Om orken och tiden räcker ska jag även beställa lite nya penselpennor från Muji, samt rengöra mitt grymt snuskiga tangentbord. På det sitter halva SSAB just nu, plus en massa annat okänt gojs, från mina fingrar. Urk. Men jag ska undvika att göra som min käre make, dvs göra rent det med en plaskvåt trasa. Gör man så kan det hända att bara y, d, x och b-tangenterna funkar och jag måste beställa ett nytt, med mindre Cillit Bang i. Eller så får man nöja sig med att i fortsättningen endast skriva ord som " byx" och "dy".

Sådana problem hade de inte på fyrtiotalet. Bara lite världskrig. Det var bättre förr.

Världens bästa Greger

Gääääääsp! Yrvaken och sömndrucken, mitt i natten, redo att gå och lägga mig på riktigt alldeles strax. Det är ju förjordat vad skönt det ska vara att somna i tevesoffan! Stackars min man som måste ha mig snarkande mot sitt bröst varje gång han försöker se på nyheterna.

Det är tomt efter Greger. Usch för att vinka hej då till sin vän. Vi hade grymt roligt de här dagarna. Hon får mig att skratta så att det känns ända ner i tårna, har en otrolig timing och humor. Bara som exempel; när vi satt på Centralen, övertrötta och glada, fick hon syn på en dam i grå burka med stor rumpa och vaggande gång, och konstaterade att det liknade Mårran i muminböckerna. Måste kanske ses med egna ögon för att förstås, inser jag, men det var så glimrande roligt. Världen blir mycket mustigare genom Gregers ögon.

Bäst att krypa ner i sängen och sova en stund, så känns det nog mindre vemodigt.

Natti natt!

Persona non grata

Åååååh vad kul det var att spela in radio!! Det gick som en dans. Vill göra mer. Nuuuuuu. Greger och jag åkte till kungliga huvfudstaden, nervösa som två små skolflickor inför stelkrampssprutan, men förväntansfulla. Sen hoppade vi in i en taxi och for till Radiohuset och gav järnet. Lite drygt en och en halv timme tog inspelningen, och den 28e augusti sänds vårt program Persona non grata, i radio. Då får ni lyssna annars blir det smisk.

Ni får ursäkta dåligt bloggande de senaste dagarna, men det har varit fullt upp, och så är det så kul att hänga med Greger att tiden springer iväg. Imorgon åker hon hem. Snyft. Men snart måste vi ses igen, om inte annat för att spåna nya radiomanus.