Så här sur kan man bli när en av fransoserna i Louvren säger "Mona Lisa kan bara fisa!" åt en. Eller när man blir illa behandlad på Twilfit. I löööv PhotoShop.
God afton god afton! Nu är jag tillbaka vid ritbordet och datorn efter en liten minisemster med maken. I fredags styrde vi kosan till Karlstad, för att titta på när några vänner till oss slogs mot Gladiatorerna. Det var skoj, men jag får inte avslöja hur det gick förrän det ska sändas i höst, för annars kommer Tv4's hitman arkebusera mig. Eller om det blir en gladiator. Hero kanske, han såg väldigt farlig ut. Tyvärr kommer min nuna synas en hel del i teve, då jag satt längst fram och applåderade på befallning med ett ansträngt leende, och kameran uppehöll sig framför mitt fejs i en mindre evighet. Sånt får man bjuda på här i livet.
Efter det for vi ner till mamma och styvfar i Västergötland, övernattade där och sedan bar det av söderut, till Helsingborg. En natt på ett hotell nära Kärnan bidde det och jag fick möjlighet att träffa min fina barndomsvän Kajsa. Och visa min Ramlösapark för Kim. Där får fanimej själen ro. En av de vackraste platserna i världen. Där kan sevärdhetsställen som Paris slänga sig i väggen, bara en massa otrevliga fransoser som skäller ut en för att man råkar le mot dom. Nä, ge mig den lummiga, vänliga grönskan i Ramlösaparken any day.
Dock slumpade sig så att jag under helgen råkat ut för en massa otrevliga människor, indirekt i alla fall, med sura cafégäster och snorkiga typer som skällde ut personalen på restaurangen.Och direkt; Skulle köpa en bysthållare på Twilfit hemma. Var ensam i affären, så när som på det medelålders, snipiga affärsbiträdet (tillika bh-expert med "magisk syn" och ingen hyfs). Hon frågar om jag vill ha hjälp, jag säger nej tack och rafsar åt mig en bh i, vad jag tycker, lämplig storlek för ett par Biller-bröst. När jag kommer fram till kassan och ska betala, ger hon mig en granskande, föraktfull blick, tittar noga på behån och säger. "Är du verkligen säker på att du ska ha den här storleken? Du ser ut att dra MINST 85 på brädden, tycker jag! Den här är för liten. Jag (som aldrig kommer på några dräpande svar när jag blir förolämpad förrän långt efteråt, mumlar surt, att ja, det vill jag, och om hon nu ska veta det håller jag på att gå ner i vikt och har ingen lust att köpa nåt som ändå snart blir för stort. Damen fnyser, släpper inte ämnet, propsar på att jag ska prova den, då jag ju är "så bred", och säger tre gånger att hon LÄGGER KVITTOT I PÅSEN så att jag ska kunna byta.
Ursäkta mig, tror hon att hon gör mig en tjänst? Tror hon att jag är för korkad för mitt eget bästa och går omkring och tvångsmässigt lägger pengar på saker jag inte kan ha? Tror hon att jag någonsin kommer att handla en bysthållare i hennes butik igen? Då tror hon fel. Jag tror att arbetsläger som Gulag egentligen inrättades just för oförskämda sniptanter som hon. Där kunde de gå och frysa och förolämpa varandra bäst de ville. Jag avslutar detta inlägg med ett visdomsord från min väninna Stella, en mycket klok tjej:
"F***a; Det är skillnad på att va' en och att ha en."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar