Ok, nu har jag hittat MITT husdjur!!

En sjusovare! Hur underbar är inte denna lilla krabat! Eller lyssna till det här:

"Sjusovaren är väldigt snäll av naturen, den bits inte utan anledning. Håller man sjusovaren när det är ljust ute så kommer den antingen att slumra till i din hand, eller så springer den upp för din arm för att hitta ett gömställe. Ett tips är att kupa händerna så att den känner sig trygg hos dig."

De tycker också om att äta, helst hela tiden och de är små och runda. Precis som jag med andra ord, jag bits inte heller utan anledning.

Ge mig några sjusovare, NUUUU!

Sköj förstås

Fullt ös, medvetslös

Haj. Sitter svettig och go' efter ett skönt träningspass. Tänker inte duscha på flera timmar ännu. Ha! Att vara vuxen rules!

Tack vare mina scheman, har jag lyckats spalta upp allt jobb och göra det överskådligt, vilket lämnar mindre utrymme till stress. För nu är det mycket, ja jävlar. Och sköj förstås. Jag älskar ju mitt jobb. Tur att jag har en make som kan sköta markservicen här hemma när jag har mycket runt mig. Just nu står han i köket och tillagar en smaskig spenatsoppa. Det blir mumma det.

Så ha tålamod med lite kortare inlägg här ett litet tag! Snart lovar jag skriva lite utförligare, så fort det lugnat ner sig lite.

Pöss å kräm

Baaaaajs!

Baaaaajs! Jag kan varken ringa eller maila eller något annat livsviktigt! 3s hela nät ligger nere (beräknades vara klart för fyra timmar sedan...) Känner mig helt isolerad från omvärlden. Som tur är kan jag tjuvlåna makens dator så jag kan komma ut på nätet, han har en annan operatör. Men man kan ju bli tokig för mindre!

För att öka min irritation ytterligare sitter jag med en hemsida från medeltiden, som jag inte kan förnya själv, utan är beroende av att nån annan har tid och lust att hjälpa mig. Sånt gör mig frustrerad! Men om någon vänlig själ därute kan förklara på ett lättfattligt sätt hur man liksom "flyttar" sin befintliga hemsida till nåt mer bloggaktigt/gör om den till nåt som är lätt att ändra i för en html-analfabet, så ska du få min ena njure! Jag vet precis hur min hemsida ska se ut, problemet är att jag inte KAN och jag hatar att inte kunna. Jag vill ändra min hemsida nuuuuuuuuu.

Nu ska jag laga blomkålsmos och pannbiff. Det lär väl bli bajs av det med.

Annars är jag fullt frisk

Gotta love Photoshop!

Här sitter jag och sjunger med för fulla muggar till the Sound of music-soundtracket.

Annars är jag fullt frisk.

Jag vågar inte ens tänka hur jag skulle vara som gaykille.... Det vore grejer det.

Idag har jag hunnit med en hel massa och det känns skönt. Lite träning klämde jag också in i schemat, man jobbar mycket bättre då. Nu känner jag att det är rejäl Duktig flicka-varning på mig, men det må så vara, just ikväll. Jag har mina rejäla slackerdagar också, när jag bara pillar fnas ur naveln och lyssnar på fulmusik på Spotify.

Så ikväll får ni stå ut med mitt "Tea, I drink with jam and bre-ad, that will bring us back to DOOOOOOOOOOOOOOO".

Hinner inte vara stressad

Glädjen lyser igenom min "Fan, jag hatar att vara med på kort-nu måste jag se tramsig ut-min".

God afton! Ah! Så var man hemma vid ritbordet och en rejäl dataskärm igen. There's no place like home. Fast det är klart, att vara på landet är precis vad själen behöver då och då. Här hör man inte så många kor råma, det är det mest frustrerade tonåringar som gör. Och vindens sus i träden har utbytts mot lastbilarnas pipande när de backar ner utanför vårt sovrumsfönster om natten. Men det är hemma.

Och oj, nu är det bråda dagar! Om det inte varit det förr; Har en massa nytt, kul jobb att sätta tänderna i. Här gäller det att schemalägga arbetet, så att allt hinns med. Just nu hinner jag inte vara stressad, och det är ju bra.

Häj från mässa'!

Dagens pyssel: Hitta Jan Guillou! (Ledtråd: Han finns inte på bilden)

Häj på er! Ursäkta att mitt bloggande varit dåligt de sista dagarna! Bokmässan tog på mina serietecknarkrafter, men oj, vad kul jag haft. 

Sitter nu med lilla mamma på väg mot Västergötland och korna. Det ska bli gött att vila sina trötta fötter och bara ha tyst runt sig, efter allt gående, stående och surr.

Urhunden fick jag i eftermiddags av självaste herr Harrison (Inte George alltså, utan Dick). Tack Dick och alla hedersknyfflar på Seriefrämjandet! Och tack alla ni vänner och kollegor, Frödingsällskapare, redaktörer, förläggare, serieläsare och andra, för att ni förgyllde min Bokmässa!

Imorgon bär det av till Oxelösund, med min fina nya plakett, skoskav och ett förnöjsamt sinn.

Over and out for now.

Inte så djupt

Bara några korta rader innan min bulgur kokat klart (hur hurtigt lät inte det?). Det är bråda tider nu innan Bokmässan. Till råga på allt måste jag hinna stryka en skjorta, något jag annars undviker att stå och tråka med, genom att bara köpa strykfria plagg, såna som blir noppiga bara man tittar på dom. Men vill'en va fin får en lida pin, och fin vill jag vara på Bokmässan. Hel och ren och välstruken, gärna med en lätt doft av citrus. Det är fräscht på nåt vis.

Djupare tankar än så blir det inte idag. 

Alla dessa stora frågor

Såhär fint är det i Skövde!

Häj. Jag åker tåg. Dä ä varmt och instängt, men för övrigt ganska smärtfritt. Och snart är jag framme i Skövde, där lilla mamma ska hämta upp mig. Tänkte jag kunde behöva mellanlanda i lugna Örslösa på vägen till Bokmässan och prata lite med korna.
I förmiddags var det kvinnogrupp, alltid lika mysigt att sitta och prata om livets väsentlighetligheter och äta god frulle samtidigt. Annars har jag inte hunnit så mycket mer vettigt idag, bara några viktiga jobbsamtal. Jag ska till exempel vara med och göra en utställning om salt på Trelleborgs museum i höst; ett stort jobb. Dubbelt kul, för de är så bra att arbeta med, och så är inkomsten tryggad för några månader. Sedan bär det av till Västergötland igen, för föredrag och workshop i oktober. Det lönar sig att göra reklam för sig själv, fastän man egentligen tycker det är läskigt, det var så jag fick det sistnämnda jobbet, genom att helt enkelt hitta rätt person, höra av mig till henne, boka in ett möte, vara någorlunda hel och ren och med mitt städade yttre och ärliga uppsyn, presentera mig själv på ett fördelaktigt sätt. Ska bli sköj att få undervisa i serier igen.

En halvtimme kvar till Skövde. Ska jag kissa när jag kommer fram, eller på tågtoan som det luktar bubb-bajs ifrån? 

Alla dessa stora frågor.

Ett mörkt kapitel i svensk musikhistoria.

Då var man svettig idag med. Har precis kommit hem från gymmet efter ett skönt danspass.

Strax börjar en ny säsong av Det okända. Jag säger som kenneth Ålborg när han får smaka mumma i Galenskaparnas sketch: HURRA! HURRA!

I hörlurarna på väg från bussen, hade jag den här pärlan av Pugh Rogefeldt. Fasen vad bra den är, och den passar så bra när det skymmer och det börjar bli kallt. Jag såg honom live härom året på Malmöfestivalen och han var suverän. Kunde visserligen inte ta lika höga toner som förr, men vad gjorde det. John Silver utan filter kan knäcka de bästa stämband.

Hur de gamla gubbrockersen Grymlings lät vill jag dock förtränga. Ett mörkt kapitel i svensk musikhistoria.

Olustig gräsänka

Godafton! Sitter här och är gräsänka, då maken är i Vadstena med jobbet. Dagen har såsat sig fram. Vet inte varför, men jag känner mig olustig till mods idag. Kanske är det att det är höst i luften, eller att jag har jobbat lite för mycket på sistone. Det är nog bäst att dra ner lite på kraven nu, så jag är fit for fight till Bokmässan. Lättare sagt än gjort att prioritera bort viktiga grejer, men viktigast av allt att inte bränna ut sig. Huvva!

Och bara för att jag är gräsänka och har lovat mig själv vila, så finns det inte ett jota att se på tv ikväll. Jag känner dock en väldig tillfredställelse i att ha "lagat" vår gamla teveapparat. Vi trodde att det var dags att slänga den och köpa en ny för dyra slantar, då ljudet kom och gick. Men så fick jag ett infall att rätta till skarvsladden (som maken kommit åt när han dammsög), och vips, så var teven hel igen. Ett mirakel!

Men vad har man för glädje av det en kväll som denna? Äsch, jag sätter mig och glor på nåt på datorn istället. För nu vill jag inte se fler bönder söka fru.

Glad

Bilder från www.dottyzebra.se

Nu är det officiellt, och jag kan äntligen skryta om det: Jag har fått priset Urhunden för bästa Svenska serieroman. Min idol Shaun Tan får för bästa utländska album. Jag är så glad! Har visserligen tryckt på hemligheten sen i våras, men nu känns det verkligt på ett annat sätt.

Tänk om lilla, ledsna Malin kunnat drömma om att hennes historia skulle få så fint pris! Det delas ut på Bokmässan, av min mammas idol Dick Harrison.

Så nu vet ni det.

Och nu kan man köpa mina smycken på förträffliga Pernillas webshop, Dotty Zebra! Kika in här! Hon tillverkar en massa fina grejer. Var inte oroliga att smyckena ska ta slut, jag pysslar nytt hela tiden!

Nu ska jag fira med en kopp thé och färgläggning.

Pöss å gunatt!

Piptoner

Vad passar väl bättre till detta inlägg än Tyskarna från Lund!

Min man har en minst sagt konstig musiksmak. Själv tycker jag om att skrota i köket till någon rivig Motown-dänga eller varför inte en Beatleslåt. När maken står och lagar mat hörs de underligaste toner från köket. Ikväll var det tibetanska munkar som bjöd på random tut i lurar och något som liknade strupsång, helt utan melodi. Jag frågade om de höll på att stämma instrumenten, men han hävdade bestämt att det skulle vara så och att det var urhäftigt.

Jojomän. Jag har verkligen inget emot hans udda musiksmak, mycket hellre den än att han älskat Lasse Stefanz, bara ibland gör den mig lite orolig. Som när han skjutsade mig till träningen härom sistens och jag trodde det var något fel på bilen, det pep så konstigt. Nejdå, det visade sig vara min Kärleks nya skiva, av det elektroniksa slaget. "Musik" alltså.

Han gillar bra saker också, som Neil Young och Nick Drake. Sådan där man kan ana en melodi och sjunga med. Fast mest lyssnar han på piptoner och strupsång, maken min.

Gotta love him.

Dagens preventivmedel

Eller: Hur kan du säga att Ellos postorder inte är sexigt, älskling??

Bara några snabba rader

Om den där HEMSKA reklamfilmen för Clearblue äggkastnings...eh...lossningstest: "Hej Claire, det gick så fort att bli gravid med min lilla flicka" osv. Med en dubbad röst som inte riktigt kan säga "r". Två syftningsfel: Vadå gick fort? Hur kul är det för hennes man att hon säger så i teve? Fyra sekunder eller?

Och: Blev du gravid med din lilla flicka?? Det är ju totalt mot naturen!

Och för det tredje; vem mailar någon på Clearblue bara för att berätta att det gick snabbt att bli på smällen? Intresseklubben, liksom. Och vaaaarför har de kommit på den käcka idén att döpa clearblue-människan till Claire?! Eller stavas det kanske Kläär? Då skulle det i alla fall rimma.

Det om detta, som man säger

Just nu..

Bild snodd av Leif Johansson

Pillar jag med en musikvideo till den här duktiga tjejen. Lyssna på henne, ho ä bra ho! Animeringen av mina teckningar gör begåvade Marie. Vi ska ha skype-möte i morgon alla tre, och enas om bra bildlösningar. När man skypar kan man inte peta näsan medans man pratar. Eller, man kan, men det är inte så läckert. Och nu kom jag visst ifrån ämnet.

Det jag skulle säga, är att det är en sjukt bra låt och att jag tror att det här kan bli riktigt jäkla bra. Här kan ni kika på Lovisa när hon gör Thousand Miles live.

Natti natt!

Strutar

Då jag inte vill fota min hylla och lägga upp på bloggen, får ni hålla till godo med Oscar II i stället.

Jag har idag, trött på skumpande, inhandlat en sport-BH som får mina tuttar att se ut som såna där femtiotals-pinupp-strutar. Det senare var inte min intention med inköpet.

Men livet är fullt av överraskningar.

Det var tio år sedan

Konstigt att det är tio år sedan terrorattentaten i USA! Som de flesta andra, minns jag precis var jag var och vad jag gjorde när jag fick reda på hemskheterna. Jag satt på bussen från Lund och en universitetskurs som var så otroligt fel för mig att jag hade ont i magen, när mamma ringde och var hysteriskt. "Världen är i uppror!" sa hon. Det tog ett tag innan jag förstod vad som hänt. Overkligt var det. Så kom jag hem till min lägenhet på Ystadsgatan i Malmö och där var mina vänner Anders och Heidi. Vi kramades, såg på teve och upprepade i stort sett samma frågor om och om igen, lite omformulerade för varje nyhetssändning. Vad är det som händer? Varför? Hur kan någon göra så? Hur många har dött? Vad ska hända nu?

Jag satte på Dolly Parton och Kenny Rogers. Min logik var lite luddig av chocken, men jag tror jag ville hedra offren genom att spela något riktigt smörigt amerikanskt, Islands in the Stream. Och så satte jag på min min stickade tröja med Stars and Stripes på, som jag fyndat på loppis. På kvällen var det svårt att sova. Jag låg och strök under planlöst i min kursbok om konstvetenskap som inte hade ett dyft med mig och mina drömmar att göra, och kände paniken i att vara på helt fel väg i livet men inte ha en aning om vilken man ska ta i stället. Samtidigt var mitt lilla liv så obetydligt i det stora hela, i allt kaos och lidande som världen råkat ut för det senaste dygnet.

Det var tio år sedan, och jag hade ännu inte förstått att det var serier jag skulle arbeta med på heltid, att det gick att må bra, och prova på att vara lagom lycklig. Jag hade en massa skräp kvar att bearbeta, många kärlekar att bli bränd på, otaliga misstag att begå. Och ett stort, modigt steg att ta, mot det som jag drömt om. Att bli serietecknare.

Oj, vad tiden går. Och ändå känns det precis som igår, när det första planet körde in i ett av tornen och jag ännu inte hittat rätt.

Har man inget bättre för sig...

Lesbian?

Så kan man kika in på Kim Jong Ill Loooking at things.com. Vet inte varför jag tycker det är så skoj, men det är det, särskilt när diktatorn tittar på bubbelgum.

Eller varför inte spana in Lesbians who look like Justin Bieber, när man ändå är igång! Och min favorit Men who look like old lesbians. Har jag något emot lesbianer kanske ni frågar er nu? Absolut inte. Justin Bieber? Möjligen. Har jag ett liv? Tveksamt.

Om vi alla hjälps åt

Jag och min vän Helena är på G att sätta igång med vår föreläsningsturné på allvar. Jag har byggt ihop ett informationshäfte och Helena har skapat en blogg (jag återkommer med adressen så fort den är färdigsnickrad). Det här inlägget skrev jag på den nyss:

Att kunna använda sig av en tung barndom för att nå ut och förhoppningsvis hjälpa andra, det känns oerhört fint. Tänk om den lilla, ledsna Malin vetat att hon en dag skulle vara en helt vanlig, lagom lycklig vuxen, och att hennes upplevelser skulle bli grund för en hel bok! Kanske skulle hon då sträcka lite på sig i gummistövlarna och le stolt.

Men den lilla flickan som en gång var jag hade behövt veta att hon inte var ensam, hon hade behövt att de vuxna uppmärksammade henne. Veta att allt blir bra, och att ingenting av allt det hemska är hennes fel.

Det finns tyvärr alldeles för många ledsna, små människor därute.

Med vår föreläsning hoppas jag och Helena sprida ljus, kunskap och hopp. För att undvika att fler barn ska bära omkring på stora, tunga hemligheter.

Det går om vi alla hjälps åt.

Integritet kallas det

Min kompis har blivit fem veckor nu, store killen.

Idag är jag på gott humör. Fortfarande lite trött efter stockholmsvistelsen, men det går nog över. Glad helt enkelt. Sitter och lyssnar på T-Rex och fulpysslar sköna damer mindre sköna. Det ska bli smycken, som kommer att gå att köpa bland annat här sedan.

Det bidde en Nyköpingstripp idag, med besök hos Annica och hennes kisse, lite träning och annat trevligt.

Strax ska jag ta mig an att tuscha strippar, och förhoppningsvis hitta en ny, bra ljudbok att "bli setandes med" (så beskriver jag en riktigt god ljudbok, den får mig att sitta kvar vid ritbordet och inte bli rastlös).

Vet ni, jag träffade en sån bra läkare idag! Har äntligen gjort slag i saken och lämnat det sjunkande skeppet (läs: bytt vårdcentral), och det var en enorm skillnad. Hon var trevlig, glad och kunnig. Och min fula leverfläck som jag inbillat full med cancer visade sig vara en vårta. Inte så charmigt, men jäkligt mycket skönare än det första alternativet. Så nu vet ni det också, jag har en vårta. Min mamma ber mig ofta att vara mindre självutlämnande. Därför tänker jag inte berätta här att den sitter på muffen.

Integritet kallas det.

Inspirerad

Wow, vilka inspirerande dagar jag haft i Stockholm! Jag har hållit en workshop i att lära ut bildberättande för Illustratörcentrum tillsammans med andra kreatörer, och har fått träffa helt fantastiska kollegor. Och det var mysigt att umgås mina vänner Anders och Mariann. Och så hade jag ett givande möte med Ersta Vändpunkten, dessa guldklimpar till människor.

Nu har jag massa ny energi och skaparglädje till nya projekt. Detta kommer jag leva på länge.

Och nu ska det bli skönt att komma hem och pussa på maken, lägga upp fötterna och bara smälta alla intryck. Och att sätta sig vid ritbordet, icke att förglömma. Dä ä mitt liv, dä se! 

Det är mycket jobb hela september, och en intensiv Bokmässa, så jag får planera min tid väl och se till att motionera mella varven (och snarka en del i soffan) så att jag orkar allt. 

Japp, det var väl allt för i kväll. Over and out for now.

En värmländsk betraktelse

Häj. Jag ä i Stöckhölm jag. Dä ni! Här ä stort och fölk ä inte så trevliga. En ska ente titta nön i ögera för då tror di att en ä från landet eller skvatt galen. Å fort ska dä gå, en går mä store kliv å blicken fäst ovanför fölks hövven, rakt fram går en. I affärn ler di inte när en säjer häj te döm, bara ibland säjer di häj tebaks å då får en va gla. 

Öm en pratar sön här värmländsk, då himlar di me ögera å lösses inte förstå. 

Maten ä dyr som skam den, å flödigt ska dä va, söshi å sönna snöfserta saker mä rå fisk. 

Nä tacka' vet jag Värmlands djupa skogar. Där ä fölk litta mer söm fölk.

The worrying kind

Jag är oroligt lagd. Eller som Ola Salo så käckt sjöng "Baby, I'm the worrying kind". Och det är fanimej ett gissel. För oro är inte konstruktiv för fem öre, och den tar en massa energi. Jag kan oroa mig för ALLT, inte så ofta för min hälsa (ta i trä), men för pengar, för närståendes välbefinnande, deadlines, resor och fan och hans moster.

Visst har det blivit bättre med åren (och en rejäl dosis terapi), men där kan jag ändå se att en näve barndomstrauman fortfarande spökar; När det gäller min orolighet.

Jag är väldigt bra på att oroa mig, och fantastiskt bildseende som jag har, är jag oerhört duktig på att måla upp detaljrika katastroftankar, göra en stor, farlig höna av en harmlös fjäder. För att sedan gå och mala och mala på min oroshöna, tills jag får ont i magen. Det är främst de saker jag inte kan styra över som driver mig till vansinne. Kan jag bara aktivt få kontroll på läget, är det lugnare. Men ikväll; Nu har jag fått för mig att jag har cancer. Jo, för jag hittade ett fult födelsemärke som ser konstigt ut. Och vad gör man med denna insikt en lördag? Åker till akuten? Nej. Väntar tålmodigt till måndagsmorgonen då man kan ringa och boka tid på vårdcentralen för att kolla upp det? Ja. Och tills dess? Tja, min metod; att konstant tänka på den möjligtvis malingta plutten och noja upp sig så det skriker om det, är faktiskt riktigt usel. En normalt, icke-oroande männsika skulle vara smart nog att lägga tankarna åt sidan och avvakta tills det går att göra något åt det.

Men, som sagt, I'm the worrying kind.

Art Garfunkels finne

Dagens konst

Häj på er! Tänkte passa på att blogga lite innan jag stänger butiken för ikväll. Det har varit en lång men rolig dag, som avslutades med ett stycke sång i kyrkan. Jag sjöng solo en snutt på Bridge over troubled water och låtsades att jag var Art Garfunkel. Varje gång jag hör honom sjunga kan jag inte låta bli att tänka på den stora bilden av honom i min Simon & Garfunkel-sångbok, där han dagen till ära har en enorm infekterad finne under burret i pannan. En sån där som skulle säga "poff" bara man andades på den. Han kanske skulle ha mens lagom till fotograferingen? Vilka djupa funderingar man kan ha när man är övertrött. Bäst att gå och lägga sig, och försöka låta bli att drömma om Art Garfunkels finne.