En värmländsk betraktelse

Häj. Jag ä i Stöckhölm jag. Dä ni! Här ä stort och fölk ä inte så trevliga. En ska ente titta nön i ögera för då tror di att en ä från landet eller skvatt galen. Å fort ska dä gå, en går mä store kliv å blicken fäst ovanför fölks hövven, rakt fram går en. I affärn ler di inte när en säjer häj te döm, bara ibland säjer di häj tebaks å då får en va gla. 

Öm en pratar sön här värmländsk, då himlar di me ögera å lösses inte förstå. 

Maten ä dyr som skam den, å flödigt ska dä va, söshi å sönna snöfserta saker mä rå fisk. 

Nä tacka' vet jag Värmlands djupa skogar. Där ä fölk litta mer söm fölk.