Glädjen lyser igenom min "Fan, jag hatar att vara med på kort-nu måste jag se tramsig ut-min".God afton! Ah! Så var man hemma vid ritbordet och en rejäl dataskärm igen. There's no place like home. Fast det är klart, att vara på landet är precis vad själen behöver då och då. Här hör man inte så många kor råma, det är det mest frustrerade tonåringar som gör. Och vindens sus i träden har utbytts mot lastbilarnas pipande när de backar ner utanför vårt sovrumsfönster om natten. Men det är hemma.
Och oj, nu är det bråda dagar! Om det inte varit det förr; Har en massa nytt, kul jobb att sätta tänderna i. Här gäller det att schemalägga arbetet, så att allt hinns med. Just nu hinner jag inte vara stressad, och det är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar