Ett mörkt kapitel i svensk musikhistoria.

Då var man svettig idag med. Har precis kommit hem från gymmet efter ett skönt danspass.

Strax börjar en ny säsong av Det okända. Jag säger som kenneth Ålborg när han får smaka mumma i Galenskaparnas sketch: HURRA! HURRA!

I hörlurarna på väg från bussen, hade jag den här pärlan av Pugh Rogefeldt. Fasen vad bra den är, och den passar så bra när det skymmer och det börjar bli kallt. Jag såg honom live härom året på Malmöfestivalen och han var suverän. Kunde visserligen inte ta lika höga toner som förr, men vad gjorde det. John Silver utan filter kan knäcka de bästa stämband.

Hur de gamla gubbrockersen Grymlings lät vill jag dock förtränga. Ett mörkt kapitel i svensk musikhistoria.