Tantneuros

Uj uj uj, jag går omkring och är så jäkla nervös! Det slog mig härom kvällen att jag ska klara av en massa stora, viktiga saker nu i vår. Då slår rädslorna till. De helt orealistiska, dumma rädslorna som inte är till någon nytta överhuvudtaget. Dessutom är första utmaningen inte förrän om flera veckor, och hur schysst mot sig själv är det att ta ut sin panik i förväg?
Okej, här är listan på grejer jag måste (och vill) fixa:

Föreläsningar och utställning här i Oxelösund
Seriebattle i Stockholm
En tripp till Norrland
En resa till Karlstad
Åka till Finland för att lansera min bok, presskonferens mm mm
Göteborg; föreläsningar, boksläpp och eventuell releasefest.
Sedan är det SPX i Stockholm längre fram, och Komiks DK i Köpenhamn (båda seriemässor)

Det är ju skitmycket! Nu är det så att jag har fått för mig att jag, bara för att min sköldkörtel ställt till det för mig, inte är kapabel att orka allt det roliga. Och det är inte grejerna i sig; hålla föreläsningar mm som är jobbiga (nu kommer det fåniga), det är resorna till de olika grejerna! Jag har alltid varit neurotisk när det gäller just att resa. Är inte det minsta flygrädd eller så, nej, sitter jag väl på planet är jag lugn, det är att ta sig till flygplatsen, hitta rätt disk, få med allt bagage osv som tar knäcken på mig. Jag är alltid ute i extremt god tid när jag ska någonstans, och sitter som en liten, orolig tant med väskan hårt tryckt i knät. Undrar om det finns ett bra ord för denna tantneuros? Och om det är fler än jag som är så störda?
För jag kan inte vara mer konkret om vad det är jag egentligen är rädd för ska kunna hända.
Nä, nu packar jag ner rädslan i ett väl igentejpat paket och skickar det till Ulan Bator. Skiter i att rädslan inte vill ut och resa. Den får en enkel biljett. För nu vill jag göra alla de här stora, roliga sakerna jag jobbat så hårt för i alla år. Har inte tid med tanträdslor mer.

Nakna tanter och porr

Penselpennor från Muji= porr!

Jamen gu´kväll på er! Sitter här och bibbar för mig själv. Nädå, så illa är det inte. Kärleken finns i andra rummet med resten av bibben (Gud så tramsigt ord. "bibba"! Låter som en sån där innebrännarfinne. "Jag har fått en bibba i ansiktet, vill du hjälpa mig klämma den?") och snart ska jag göra honom sällskap. Ville bara blogga lite först. Och ännu har jag bara smuttat på bibben, så då anser jag mig vara trafiksäker på internet. Fast helt nykter kan jag inte vara, för jag upptäckte just till min förfäran att jag tycker att MmmmBob med Hanson är riktigt svängig, och att jag blir nyfiken på vad pojkvaskrarna mumlar om när de sjunger, får kanske googla på låttetxten...? nä, stopp!!!
Spotify + alkohol= livsfarligt för ens självbild!

Det gick bra på vattengympan. Även om jag inte riktigt visste vart jag skulle titta när en liten, liten tant, låååångsamt klädde av sig naken precis framför mig. Jag satt liksom instängd i min hytt, då hennes rollator blockerade min flyktväg. Visst är jag van vid gammal hud och rynkiga bröst från min tid i hemtjänsten, men då var man så stressad och totalavstängd att man inte led av det. Jag vill väl inte säga att jag direkt led av att se denna nakna tant, hon var säkert en stilig nudist, men jag var rädd att HON skulle känna sig generad. Det faktum att hon faktiskt ställde sig mitt framför mig och strippade talar dock emot det.
Sedan står man i sin egen lilla värld av blommor och gör övningarna som sjukgymnasten skrivit upp åt var och en. Plaskande i varmt vatten och i maklig takt. Ändå har jag träningsvärk nu.

Efter det unnade jag mig en döskön massage. Det är min väninna som utför dessa underverk. Tack Marianne, du är guld värd! Jag sitter som en hunchback när jag jobbar, och det straffar sig i längden... Bra att knölas ut och knådas rätt ibland, så man inte blir helt krum.
Jobbat har jag också hunnit med idag, det blev en del ganska bra idéer tycker jag. Ska bara fila till dom lite, och döda några darlingar, så ska ni nog se att det kan bli strippar av dom.

Och då passar det fantastiskt bra att jag just idag fått hem en massa ny PORR! Bästbästbästa penselpennorna från Muji! Jag blir helt till mig i trasera! Kolla spetsen! Det är grejer det.



Nä, tillbaka till bibben.
Mors!

Uamäjen!

Skissförslag till Upp i luften








Uamäjen vad jag har stressat idag! Känner det i magkatarrstrakten. Därför trycker jag i mig en lenande banan medan jag bloggar i all hast. Även om jag gör scheman för att strukturera upp mitt jobb varje dag, händer det att jag är tids(och orks-)optimist. Men det har ändå varit en mysig dag. Det var ett tag sedan jag fick ett bra barnboksmanus att bita i, men nu har jag fått inte mindre än två. Upp i luften heter den ena boken, skriven av Eleonor Pavlov.
Imorgon ska jag plaska i den varma poolen med tanterna igen. Det ska bli gött.
Nä, nu får jag jobba vidare. Lovar att blogga skojigare i morgon, när magen stressat av! God natt på er!

Det er moro

Idag blev jag väldigt glad över att höra att det finns en facebookgrupp som heter "Biller tillbaka i SN". Det värmer i hjärtat, ska ni veta! Jag skulle gå med själv, men det känns lite dumt... Hoppas att SN förstår vilket ENORMT misstag de gjort som petat bort min serie. Nädå. Eller, joo, lite så känner jag väl om jag ska vara ärlig. Det var så kul att få vara med i tidningen, och få möta läsarna dagligen på stan. Kändes snopet när min serie bara försvann, utan förvarning. Men den här branschen är sån. Det går upp och det går ner, och vi är så många tecknare som slåss om tidningarna. Jag försöker att inte tänka så mycket på det där med konkurrensen, blir bara stressad och blockerad. Fokuserar i stället på att teckna så bra serier jag kan.
Och är glad över de nya jobb som kommit in på sistone, samt oförskämt nöjd över att jag har fått min första krönika publicerad i en tidning. Det gav mersmak, ska jag säga! Accent heter tidningen som varit schyssta och publicerat min text.

Gräsänka som jag är ikväll, blir det färdigmat (min matlagande man är på möte) framför Det okända. Sedan ska jag kläcka lite fler idéer. En ganska angenäm afton, med andra ord.
Fick förresten ett sånt sug efter att titta på underbara Nissene på låven (norsk humorserie som gick på Femman för några år sedan). Espen Eckbo är sannerligen ett geni! Han ligger även bakom låtsasdokumentären Get ready to be boyzvoiced, som handlar om ett norskt pojkbands uppgång och fall. Sjukast och roligast är låten Twelve year old Woman (om bandmedlemmen M´Petes olyckliga kärlek till sitt ex...) För osökt tankarna till min tid som ungt NKOTB-fan, med pubertetsvåt längtan efter Jordan... Åh, vilka tider! Men det var nog tur att det aldrig blev Jordan och jag ändå, för om man läser texten nedan, förstår man att en sån kärlek är lite komplicerad.

Babes spelar Beatles

Vet inte vad jag ska säga... för en gångs skull är jag mållös.
It is indeed a sick world.

Ett KVINNLIGT inlägg

Den jobbige musikkillesnobben i mig suddade ut vissa låttitlar...

Ha! Nu har jag äntligen listat ut hur man gör spellistor i Spotify. Jag glömmer ju vad jag ska söka efter, då är det bra att ha ett senilregister. Just när jag kläcker idéer (och det gör jag idag) är jag beroende av bra musik. Eller egentligen måste den kanske inte vara bra, men den måste ha ett skönt gung (för att uttrycka sig på äkta gubbrockarmanér). En del fulmusik slinker med, och ganska mycket Philemon Arthur. Det är bra för inspirationen.

Vi satt och plågade oss igenom en lång Guldbaggegala tidigare ikväll, som min snälla mamma spelat in och skickat i ett stort mammapaket, med hemstickade mysvantar och lite annat smått och gott. Tack lilla Mutti!
Men Guuud vad det är hemskt, vissa delar av spektaket! Tacktalen och mellansacken får det att krypa i mig. Jag får lust att göra som när jag var liten och tyckte något var pinsamt eller otäckt på teve; springa och sätta mig i trappan , högt nynnandes, med fingrarna i öronen. Men så får man inte göra när man är stor. Anledningen att vi var tvugna att se hela eländet var att dvd´n, mamma skickat inte gick att spola, och vi ville så gärna se en kär familjemedlem som vi visste skulle dyka upp.
Men värre än tackdal och konstig nervös humor, ja värst av allt, är att se bilder på besvikna människor. Jag har verkligen jättesvårt för det. När de säger "och vinnaren är...Den och den", och så ser man i ögonen på de övriga nominerade hur ledsna de är. Fy! Jag hatar själv att bli besviken. Det är hemskt. Skulle vilja springa upp på scenen och ge tröstpris till förlorarna, så att de blidde lite gladare.

Regissören till I taket lyser stjärnorna sa något väldigt klokt; Hon var så trött på att bli kallad" kvinnlig regissör". Hädanefter ville hon att folk skulle skippa första delen i titeln, och bara kalla henne "regissör". För det var det hon var! Yey! Jag förstår precis hur hon känner. Jag är själv enormt trött på att vara en KVINNLIG serietecknare. Nejdå, jag skäms inte över mitt kön och jag vill absolut inte byta, men det börjar kännas så förlegat att fokusera så enormt på tecknares kön. Och då enbart de med bröst. "Manliga serietecknare" är väl inte ett lika populärt begrepp? Och på frågan hur det är att vara kvinna och rita serier, svarar jag som så många gånger förr, med drypande sarkasm: "Jättesvårt. Brösten är i vägen, så jag når inte ner till pappret".

Slutligen; snälla farbror Malmros, kan du inte göra film av min nya bok? Dä vore nöe dä!

Biologiska klockor och helvetesalarm

Apropå hur barn blir till, typ...

Dagens fråga: Varför har alla vårdcentraler, myndigheter osv telefontid så okristligt tidigt på morgonen? Är det för att plåga oss B-människor? Jaa, jag tror det.
Jag hade satt klockan på åtta i morse, men det GICK INTE att vakna för att ringa det där viktiga samtalet. Hela kroppen skrek: "Skit i nytt p-pillerrecept! Stäng av Helvetesalarmet och låt mig soooova!" Så det gjorde jag. Igen. Om jag inte vänder tillbaka på dygnet så att jag kan telefonera snart, blir det små serietecknarbarn i huset, och det är jag inte så sugen på. Som jag sa till en nyfiken finsk man, när han frågade om det inte ska väntas smått snart: "I don´t make babies- I make strips". Visserligen fick jag en ivrig order av en kille som gillar mina serier, att jag och Johan Wanloo skulle skaffa barn tillsammans, för att skapa den ultimata serietecknaren. Men jag tror inte att varken jag eller Johan är så sugna på att kopulera med varandra. Förresten är vi ju ultimata var för sig, precis som vi är!

Jag tycker att det är rätt ofint att fråga kvinnor om just barnalstrande. Tänk på alla som vill, men inte kan få barn. Kan ju vara väldigt känsligt det där! Det är först på senare år jag har stött på det där fenomenet; stressen som vi tjejer i trettioårsåldern förväntas ha, bara för att biologiska klockan tickar. Om man inte vill ha barn, är det visst något fel på en. Nä, jag har jättesvårt att förlika mig med det där, bara för att jag fyllt trettio. Det är säkert underbart att få barn, men jag vill inte. Inte nu. Och det är min ensak. Då skaffar jag hellre en halt och lytt hittekatt att ha i knät när jag ritar. De behöver man inte amma (Och skulle man ändå göra det, är man riktigt sjuk i huvudet!).

Nä, det blir till att tvinga mig själv att skippa nattdokumentärerna och gå och lägga mig i tid ikväll. För jag är definitivt inte redo för trampet av små serietecknarfötter i studion.