Idag blev jag väldigt glad över att höra att det finns en facebookgrupp som heter "Biller tillbaka i SN". Det värmer i hjärtat, ska ni veta! Jag skulle gå med själv, men det känns lite dumt... Hoppas att SN förstår vilket ENORMT misstag de gjort som petat bort min serie. Nädå. Eller, joo, lite så känner jag väl om jag ska vara ärlig. Det var så kul att få vara med i tidningen, och få möta läsarna dagligen på stan. Kändes snopet när min serie bara försvann, utan förvarning. Men den här branschen är sån. Det går upp och det går ner, och vi är så många tecknare som slåss om tidningarna. Jag försöker att inte tänka så mycket på det där med konkurrensen, blir bara stressad och blockerad. Fokuserar i stället på att teckna så bra serier jag kan.
Och är glad över de nya jobb som kommit in på sistone, samt oförskämt nöjd över att jag har fått min första krönika publicerad i en tidning. Det gav mersmak, ska jag säga! Accent heter tidningen som varit schyssta och publicerat min text.
Gräsänka som jag är ikväll, blir det färdigmat (min matlagande man är på möte) framför Det okända. Sedan ska jag kläcka lite fler idéer. En ganska angenäm afton, med andra ord.
Fick förresten ett sånt sug efter att titta på underbara Nissene på låven (norsk humorserie som gick på Femman för några år sedan). Espen Eckbo är sannerligen ett geni! Han ligger även bakom låtsasdokumentären Get ready to be boyzvoiced, som handlar om ett norskt pojkbands uppgång och fall. Sjukast och roligast är låten Twelve year old Woman (om bandmedlemmen M´Petes olyckliga kärlek till sitt ex...) För osökt tankarna till min tid som ungt NKOTB-fan, med pubertetsvåt längtan efter Jordan... Åh, vilka tider! Men det var nog tur att det aldrig blev Jordan och jag ändå, för om man läser texten nedan, förstår man att en sån kärlek är lite komplicerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar