Så här kommer omslaget till finska versionen av LyckoBiller se ut. Jag tyckte det blev riktigt fint, särskilt som de gjort en annan layout på loggan/titeln. Det blir mer balans på det här viset.
Det börjar dra ihop sig för Finlandstrippen nu. Det ska bli jättekul. Men. Jag är asskraj. Nu har jag upplevt en dålig signering för mycket i mitt liv. Ska man se det positiva i alla situationer, så kan man i alla fall konstatera att man inte kommer drabbas av storhetsvansinne. Kan ni föreställa er våndan i att sitta en hel timme vid ett bord, och ingen jävel kommer fram och vill ha sin bok signerad. Efter det tredje tillfället lovade jag mig själv att aldrig mer utsätta mina svaga serietecknarnerver för det, i alla fall inte förrän jag fått det där "stora genombrottet", dvs efter att jag har jobbat som en liten gnu med att marknandsföra mina serier och böcker. Gemene man har ju aldrig hört talas om mina grejer. Det är ju bara så. Och det ansvaret vill jag inte lägga på varken förlag eller agenter, där är det jag som måste jobba hårdare.
Alltså
Tänk om jag kommer sitta där i Helsingfors och Tammerfors, presskonferens och signeringar hela helgen. Och så KOMMER INGEN, inga finnar att skåda någonstans, inte ens en liten innebrännare (bibba). Då skulle det krävas ett manisk mantra i mitt huvud för att inte ta det personligt. Ett tips för alla masochister out there: Sätt dig vid ett signeringsbord en timme!
Med det sagt, så måste jag väga upp detta tungsinta inlägg, med att säga att jag andra år fått äran att signera en hel del, träffa er, mina underbara läsare. Ett år blev jag till och med bjuden på kakor av en rar tjej. Jag blir så glad över alla mejl, kommentarer och fina ord. Och nu ska jag tänka positivt. För man vet ju aldrig, det kan ju faktiskt bli... lyckat.
Och vänta bara tills Om någon vrålar i skogen kommer ut (fast nu har jag inte tålamod att vänta längre på den, grr), då ska ni få se på grejer...
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar