Uj uj uj, jag går omkring och är så jäkla nervös! Det slog mig härom kvällen att jag ska klara av en massa stora, viktiga saker nu i vår. Då slår rädslorna till. De helt orealistiska, dumma rädslorna som inte är till någon nytta överhuvudtaget. Dessutom är första utmaningen inte förrän om flera veckor, och hur schysst mot sig själv är det att ta ut sin panik i förväg?
Okej, här är listan på grejer jag måste (och vill) fixa:
Föreläsningar och utställning här i Oxelösund
Seriebattle i Stockholm
En tripp till Norrland
En resa till Karlstad
Åka till Finland för att lansera min bok, presskonferens mm mm
Göteborg; föreläsningar, boksläpp och eventuell releasefest.
Sedan är det SPX i Stockholm längre fram, och Komiks DK i Köpenhamn (båda seriemässor)
Det är ju skitmycket! Nu är det så att jag har fått för mig att jag, bara för att min sköldkörtel ställt till det för mig, inte är kapabel att orka allt det roliga. Och det är inte grejerna i sig; hålla föreläsningar mm som är jobbiga (nu kommer det fåniga), det är resorna till de olika grejerna! Jag har alltid varit neurotisk när det gäller just att resa. Är inte det minsta flygrädd eller så, nej, sitter jag väl på planet är jag lugn, det är att ta sig till flygplatsen, hitta rätt disk, få med allt bagage osv som tar knäcken på mig. Jag är alltid ute i extremt god tid när jag ska någonstans, och sitter som en liten, orolig tant med väskan hårt tryckt i knät. Undrar om det finns ett bra ord för denna tantneuros? Och om det är fler än jag som är så störda?
För jag kan inte vara mer konkret om vad det är jag egentligen är rädd för ska kunna hända.
Nä, nu packar jag ner rädslan i ett väl igentejpat paket och skickar det till Ulan Bator. Skiter i att rädslan inte vill ut och resa. Den får en enkel biljett. För nu vill jag göra alla de här stora, roliga sakerna jag jobbat så hårt för i alla år. Har inte tid med tanträdslor mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar