När jag har sådana här dagar, skulle jag önska att jag hade en fungerande strategi för att inte må fullt så mycket skit som jag gör "den här tiden på månaden". Men trots att jag mått som en påse bajs varje gång det ska vankas blodutgjutelse i de nedre regionerna, i snart 17 år, så har jag inte kommit på något knep för att må bra. Jag far helt enkelt runt i PMS-parkens vidigaste åkattraktion; Humörsberg-och dalbanan. UPP, NER, snabbt framåt, sedan ÅNGEST, sen är jag nedstämd en stund, och lite ARG. Detta pågår under en hel, lång, jävlig vecka varje månad. Finns det någon av kvinnokön därute som HAR en fungerande strategi, som jag kan sno? Tips emottages tacksamt. Kan kanske nämna att jag redan provat: choklad, tycka synd om mig själv, böla, gå en frenetisk promenad, samt att bara sitta och glo surt framför mig. Men har ni bättre tips, så är jag all ears!
Strategin för kvällen blir i alla fall att skona sambon så mycket det går från PissMörkerSkiten, annars kanske han flyttar ut till en liten stuga på en kobbe några dagar varje månad och det vill jag inte (han vill, har han sagt vid ett svagt ögonblick. Hmpfh! Fast sedan skrattade han i och för sig och gav mig en puss, så det kanske inte var så allvarligt menat).
Sedan ska jag leverera en stripp till Handelsnytt, och några bilder till AMF. Och äta en dubbeldajm. Eventuellt även vara lite sur.
2 kommentarer:
Känner att stunden kräver denna lilla berättelse: När jag gick på journalisthögskolan hade vi radioprojekt där vi fick göra radioreportage. En grupp valde temat mens och hade helt fantastiska inslag, bl a en intervju med en kvinna från Mellanöstern som berättade om sin kulturs syn på mens. Men roligast var klasskamraten Peter som berättade om sin sambo. Varje månad när hon skulle ha mens blev hon som förbytt. Hon hade gått upp i talarstolar på viktiga jobbkonferenser och skällt ut chefer och fina gäster efter noter, helt utan förvarning. Hon hade spolat ner förlovningsringen i toalettstolen, minst en gång. En morgon när Peter kom till frukostbordet satt hon med DN där hon ringat in lägenhetsannonser och sa "nu har jag ringt på den här, du ska flytta". Och så vidare, alltid helt utan tydlig anledning. Så fort mensen kom var allt bra igen. Peter var en oerhört förstående man och köpte nya ringar och väl henne hållas med att göra slut och fixa lägenheter...
Intervjun slutade med att han sa "Nu är hon gravid. Det är underbart."
Så det enda råd jag kan ge är: bli gravid. Under de nio månaderna slipper du mensen.
Tjaa. Yoga och meditation? Jag käkar någon slags olja som ska stabilisera hormonerna, men vette fanken om det funkar.
Jo, det där med graviditeten kanske inte är någon idiotsäker lösning förresten eftersom en sån innebär en sjujäkla hormonomställning den med... ;) Och så får man ju barn av det.
Skicka en kommentar