Odöd

Idag haver jag shoppat för pengar jag inte har. Nä, inte nåt dumt mobillån att ha ångest över, jag tar av pengarna jag satt undan till skatt, öronmärkta med en STOR lapp där det står med röda bokstäver: Använd oss inte!! Du kommer bara ångra dig! Vi ska till skatteverket.
Jag är bra på att ignorera irriterande lappar, det kan mina vänner i gamla seriestudion intyga ( "Diska!!" Ta ut soporna när du går" osv, var uppmaningar som jag lätt som en plätt struntade i).
Så jag tog mig en tur på stan, där jag köpte lite nödvändigheter, en gräsligt ful kofta (den ska lämnas tillbaka, ibland blir jag rädd för mig själv.) i en skriande tantturkos nyans. Har fått för mig att jag behöver bli lite mer piffig och färgglad, nu inför våren och alla viktiga grejer jag ska göra.
Jag impulsköpte även ett läppstift, för i damtidningen jag satt och fläckade ner med flottiga chokladbollsfingrar på ett Café, stod det att bleka läppar var the shit, särskilt till sotade ögon. Lite snajsigt 60-talsfint sådär. Så jag åkte hem och sotade till mina glohål, och drog på nya stiftet. Herregud! Jag ser ju helt sjuk ut! En blandning av en anemisk Maria Montezami och en statist ur Hanteringen av odöda (fick tips här att den SKA bli film nu! Hurra!!). I look dead. Så går det när man ska vara försöka vara snajsig här i livet, och nallar av skattepengarna.


"Heeeem! Heeeeeeeeeeeeeeeem!"