En halvdunkel hundröra
Nä, jag vet, det går inte att se vad fotot föreställer, men det var det enda jag lyckades få till av de små liven (bilden föreställer alltså min väninnas hundar). De är inte stilla en sekund. Men Gud så söta de är, och vad det är underbart att ha en varm, lurvig sak i knät. Jag fick mig en trevlig fika hos henne idag. Precis vad jag behövde; kaffe, en pratstund med någon man kan vara sig själv med, och en chiwawa som slickar en i näsan, så att hela världen luktar gammal hundmat resten av dagen.
Jag går fortfarande lite på halvfart, men börjar bli människa igen. Tror jag. Det är så mycket jag vill göra! Jag blir så frustrerad när inte orken räcker till. Alla dessa idéer som vill ut ur huvudet och ner på papper. Nya billrar som väntar på att födas. Nä, har inte tid att må halvkasst!
Därför lyssnar jag på:
Neil Young är bra för själen. Synd att jag glömde mina chokladpraliner hos min väninna, för jag känner starkt att de skulle få min själ att må tipp-topp ikväll. Nä, jag får nöja mig med Don´t let it bring you down. Och nu känner jag bestämt lite födslovärkar! Ja, en ny Billerstripp ska födas, och det genast! Bara att leta fram lustgasen och trycka på. Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar