Hos frissan härom året, i ett inte allftör klokt infall att göra mitt mörka hår "blont". Gick sådär.Måste haft en VÄLDIGT dålig dag där...
Sitter och mumsar antioxidanter. Ser för min inre syn hur de går till strid mot de onda, fria radikalerna och kämpar för mina arma cellers skull.
Var ute på en promenad med väninnan och hennes fyra hundar innan. Shit i pösen vad det var kallt! Så där så näshåren klibbade ihop och glasögonen frös fast på näsan. Men det var väldigt skönt och trevligt. Det är bra för mig att komma ut, dels eftersom jag sitter inne så mycket och jobbar, och för att jag mått rätt tjyvigt i både kropp och själ. Börjar lära mig att erkänna när jag inte är på topp, och stå för det. Innan har jag mest lagt på "Nädå, jag är glad, allt är toppen, fast innerst inne vill jag krypa ihop i fosterställning-minen". Den är rätt lätt att genomskåda för mina närmaste ändå. Nä, hellre säga "Idag mår jag skrutt". Sedan behöver man inte fördjupa sig i ämnet, bara skönt att inte behöva låtsas. Och med min nya kompis kan jag säga "Idag mår jag si eller så", och det är lugnt. Hon vet hur det är. Sköldkörteln tramsar lite mer vissa dagar, då blir jag trött, svullen och låg. Men jag mår så mycket bättre generellt mot för några veckor sedan. Gäller bara att ha det där tålamodet...
Och de där dagarna man inte är på topp, är det bäst att inte fatta stora, viktiga beslut. Nä, dra ner på tempot och kraven, och vara snäll mot sig själv. Annars är risken stor att man står där med oreanget totalkvaddat hår med gröna stråk i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar