Istället för min röv

Det är svinkallt i Oxelösund ikväll. Och då menar jag verkligen svinkallt! Var ute och promenerade med hundarna innan och trodde att jag skulle förfrysa rumpan. Det hade just sett snyggt ut, lagom till nyår, om min röv svällt upp och blivit blåröd och blank. Man har väl sett hur det gick för Raskens fot! Som tur var är min bakdel uppvärmd och oskadd nu. Hade annars blivit ett tjusigt kort att lägga upp på bloggen, men nu får ni inte se min ända, utan en bild på Buddy Holly-dockan jag sydde i slöjden på högstadiet. Morfar har snidat glasögonen och gitarren (det är en Fender,som ni säkert ser). Jag var smått fanatiskt förtjust i Buddy Holly när jag var runt 14. Och min knepighets-faktor höjdes om möjligt ännu några steg när jag skapade den här varelsen i plugget. Fjortonåriga flickor ska inte sy män från femtiotalet, det är inte normalt.
Känner du inte till Buddy Holly säger du? Men kära vän, då ska jag berätta!
Denne musiker hann med att skriva hits som Peggy Sue och That´ll be the Day, innan han dog. Och dog gjorde han, endast 22 år gammal. Hans plan störtade under en snöstorm i ett majsfält i Iowa. Egentligen skulle han ha åkt i turnébussen, men värmen hade pajat där, och han ville inte frysa om sin rock `n`roll-rumpa. Alltså singlade han och hans två polare the Big Bopper och Ritchie Valens slant med några andra killar, om vem som skulle få åka i det lilla planet istället. Buddys gäng vann. Och så gick det som det gick.

Tur kanske att flyg inte är något alternativ i morgon kväll, då vi ska på partaj i Nyköping. Det blir bussen som gäller, trots utlovade 15 minusgrader och snö. För den där rock `n´roll-döden verkar inte så mysig. Hellre då dö av förfrusen rumpa, à la Raskens!