När man är liten

Ur Om någon vrålar i skogen

Igår gjorde jag det. Jag höll två föredrag i Örebro, om min uppväxt och boken som kommer. Och jag fixade det! Första omgången var fulsatt, och precis rätt människor jag vill nå ut till; folk som jobbar med barn och unga på olika sätt. Min vän Helena körde en intervjuvariant med mig där vi pratade om allt från hur skuld och skam tar sig uttryck när man är liten, till vad jag skulle ha önskat att det fanns för hjälp när jag var barn. Efteråt pratade en kille från Sputnik i Örebro. Till Sputnik får barn komma som lever i familjer med missbruk. Och det han sa träffade mig rätt i hjärtat. Han brydde sig verkligen om de här ungarna, hade en oerhörd karisma. Det fanns två saker barnen i gruppen fick lära sig sa han; Det är inte ditt fel, och du är inte ensam. På något sätt var det en sån upprättelse för mig, eller snarare det ledsna barnet i mig, att få höra de orden. Samtidigt som jag kände en sån sorg över att jag inte hade en Sputnikgrupp att vända mig till då.

Det här vill jag göra om. För det är så oerhört viktigt att gång på gång uppmärksamma hur barn mår, och att aldrig någonsin lägga på ett barn att det är fel på henne, eller hennes beteende. Har faktiskt en idé till en barnbok som jag kladdat ner. Den heter Monstret i magen, och handlar om när jag var liten, och varför det är så viktigt att få prata om sina känslor med en vuxen man kan lita på.
Fasen vad jag brinner för det här!