De där stunderna

Min sambo visslar i köket. Det puttrar hemtrevligt i grytorna, och om en timme är det Ullared på teve. Jag tror det är det här som är vardagslycka. På något sätt är de här stunderna så mycket mer värda, när man precis har krisat. En visslande älskling och lugn efter stormen. Ja, jag är kanske inte färdigkrisad riktigt ännu, men ganska snart tror jag. En klok tjej sa att det är först nu, när jag trivs med livet och känner mig trygg och stark, som jag kan tillåta mig att låta skiten komma upp till ytan. Det var vettigt tycker jag. Men någon gång får det vara bra med kriser, nu vill jag använda mig av mina upplevelser, för att hjälpa andra. Inte låta det förflutna tynga mig.

På onsdag hänger vi utställningen i Örebro (bilder ur kommande boken, samt ett antal billrar). Och sedan är det vernissage på kvällen. Hoppas det kommer lite folk!
Nä, nu är det dags att käka. Vi hörs i morgon.
Over and out.