söndag 15 november 2009
Ur serien Flygvärdinnehelvetet
Idag är jag ARG! Fick ett sms från min väninna i Malmö: "Nu åkte en kille förbi och skrek tjockis"... Hon är ledsen, och då gör det ont i mig. Jag förstår inte, kan någon förklara för mig; vaaaaarför finns det såna små amöbor till "människor", som mår bra av att trycka ner andra? Det där händer mig också, titt som tätt, inte så ofta här i trygga Oxelösund, men i Malmö var det vardagsmat. Det är inte ok! Spelar ingen roll, om jag är halt, lytt eller som nu är fallet; överviktig. Ingen har rätt att komma med fula kommentarer om mig och mina väninnors kroppar. Allra oftast är det unga män i bil som vrålar "Tjockis" eller "fetto" när de kör förbi, ytterst få är karlar nog att gå fram och titta en i ögonen när de förolämpar en.
Men de där påhoppen kan ske närsomhelst, och på en massa olika sätt, allt från klumpiga kommentarer från läkare, till butikspersonal som behandlar en illa.
Oftast vrålande killar i bilar dock.
Det spelar ingen roll att dessa vuxna pojkar kanske kommer från trassliga hemförhållanden, och har svårt med sig själva! Det är ondska att medvetet göra en annan människa illa, om det så är med slag eller elaka ord. Och vem fasen har inte haft en tuff barndom? Väldigt bekvämt att skylla på den.
Nu låter det kanske inte så allvarligt för vissa, det där med att bli kallad tjockis i tid och otid, men det är faktiskt det. Särskilt om man som jag och mina runda tjejkompisar ständigt jobbar med att acceptera våra frodiga kroppar, stå emot samhällets snedvridna ideal osv. Hur kul är det, när man gjort sig extra fin en kväll, att få "Fetto" vrålat i sitt välsminkade ansikte? Det ligger ju en sån värdering, i detta "ofarliga" ord; "Du duger inte som du är! Du passar inte in i samhället! Du är korkad som inte själv fattar att du är tjock!", the list goes on and on.
Vet inte hur man ska kunna komma till botten med denna mobbing (som säkert inte bara drabbar överviktiga, utan alla som inte passar in i mallen). Känner att jag inte har kraft att ens försöka, det enda jag kan göra är att lära mig inte ta åt mig av elakheter, att ihärdigt fokusera på att jag VISST duger som jag är. Sedan kan man bara önska, att världen och alla männsikor och amöbor skulle vara lite snällare mot varandra.
Skickar ett sms till min väninna: "Du är jättevacker, vännen".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Malin, du gör massor för att förändra detta! Du gör serier som driver med samhället kroppsfixering, du är en bra förebild för unga tjejer och du kommer snart ut med en fantastisk bok som visar hur dåligt man kan må av att inte passa in. Och att man kan må bra sedan.
Du e min hjälte. Ska försöka ta mig till Örebro för att kolla in din utställning "Om någon vrålar i skogen".
Skicka en kommentar