En missförstådd konstnär

Det fanns en tid då jag hade siktet inställt på att bli konstnär. Det där med serier kunde man väl inte ägna sig åt som yrke?

Och så pjåkig var jag inte på att måla, kom in på målerilinjen på Östra Grevie folkhögskola och kladdade där i två år. Jag hade the time of my life där ute på landet med likasinnade och fritt spelrum för kreativiteten. Ändå kände jag väl aldrig riktigt att jag var "rätt". Lärarna var också lite skeptiska till mina verk. De tyckte jag använde för många linjer och alltför mycket humor i det jag skapade.
Och att jag var för snabb. Hade aldrig tålamod att sitta och pilla med samma tavla i veckovis, utan ville få ur mig många bilder, i ett rasande tempo. Att jag sedan gärna använde ord i mina målningar gjorde att de tyckte det mer liknade serier. Jag blev mycket förnärmad. Det var ju KONST jag ville göra.
Så jag sökte vidare till konsthögskolan med detta verk :"Familjens förfall". Jag hade väldigt roligt när jag fotade det. Kanske var det därför det gick som det gick; Jag kom inte in.

Efter det sket jag i att försöka vara finkulturell. Nä, vadå bitter? Jag är bara missförstådd!