Retuschering

Jag minns när jag var yngre, och mamma jobbade på reklambyrå i Karlstad. Det var på den tiden datorer var något extremt dyrt och tjusigt, och ytterst sällan var uppkopplade till något nät. Hon berättade då för mig om det där läskiga Photoshop som de hade på jobbet, där man kunde trolla med bilder, retuschera och "ändra verkligheten". Vet inte varför, men jag utvecklade då en rädsla och motvilja mot detta stackars program, och datorer överhuvudtaget. Tänkte att det skulle jag då aldrig befatta mig med, hellre dör jag.
Gymnasiets datalektioner bet inte på mig, jag vägrade blankt, ej heller Serieskolans försök att få mig lite datakunnig. Motsträvig var det minsta man kunde kalla mig.
Det enda jag ville göra var att teckna, på det gamla hederliga sättet. Inget trams.
Jo, jag har ju alltid varit en envis jävel.
Men så, kanske tack vare just den egenskapen, hände något i mig. Det var när jag kom till Seriestudion i Malmö. Min kollega Stina var en riktig fena på att jobba i Photoshop, och mot min vilja blev jag intresserad av vad hon pysslade med. Jag som trott att jag var totalt obegåvad när det gällde datorer (och det var jag nog inte ensam om), började lära mig mer och mer om hur de faktiskt fungerade. Jag insåg att om jag skulle kunna arbeta helt självständigt, så var jag tvungen att lära mig. Och på den vägen är det.
Idag tycker jag Phoposhop är helt oumbärligt, använder det varje dag. Och jag har blivit en hejare på att installlera tekniska historier här hemma. Vet inte hur jag gör, jag bara gör det. Och det ger en sån jäkla tillfredställelse
Att kunna scanna själv= bättre än sex!


Ikväll retuscherar jag Om någon vrålar i skogen. Det blir riktigt fint, om jag får säga det själv.