Dagens arga

Klick' pa'n sa blir'n shtörre! (Lulemål?)


Häj häj! Tack för era fina kommentarer igår! Blev så glad!! Tack Amanda och alli ni andra!

Dagens inlägg skrivs dock i rättmätig ilska. Inte så mycket för att jag har PMS (prisa gud, den fick jag piller mot!) utan för att vi kom att prata om ämnet jag just ska ta upp på en mysig födelsedagsfest jag nyss kom hem från. De andra höll med mig. För visst är det JOBBIGT, onödigt och ganska ute, det där att kvinnor MÅSTE le urskuldande när de tagit en "för" stor tårtbit, och säga "Usch, så jag glufsar i mig!", eller när de vid en mysig tjejmiddag (lite allergisk mot ordet, men mina "tjejer" är inte såna) inte kan låta bli att lägga sordin på stämningen genom att börja pladdra om hur mycket kalorier det var i maten och hur mycket man måste powerwalka för att få bort det. Tjejer, lägg av!!!! Jag har själv haft ätstörningar, och det är ett helvete! Min ilska riktas naturligtvis inte till tjejer med denna sjukdom, utan till dom som tror att vi tjejer måste vara så, fast i normen. Vi får inte vara glupska, vi ska vara smala för att duga, och vi får absolut inte låta någon annan tro att man inte är medveten om vad man stoppar i sig. Jag klarar inte av såna tjej-ångestmiddagar. Särskilt vansinning blir jag när små känsliga barnaöron hör på sina mödrars "Fy jag duger inte som jag är-prat". För Guds skull, även om ni inte själva har anorexi (ännu), så är det precis rätt taktik om ni vill att era döttrar ska få det.
Nej, nu är det dags att sluta med sånt trams tycker jag! Njut av maten och frossa lite lagom i tårtan och HÅLL KÄFT, om du inte ska säga nåt om hur fantastiskt gott det var, och hur bra du mår när du sitter där mätt och belåten.

Det var dagens arga.

Håller ni inte med?