"Männen på bilden ska alla dö imorgon. De vet de inte ännu." -Hans Villius
Hur har ni det i värmen? Ni har inte åskat bort, mina vänner? Saknar era trevliga kommentarer.
Såg förresten ett inslag på nyheterna där en utländsk väderexpert (han titulerade sig säkert med nåt tjusigare, men det kommer jag inte ihåg, extrema väder var det i alla fall som han expertpratade om). Han skulle komma med tips hur man ska bete sig om det åskar. Konstpaus först, och man tänkte, nu kommer han med ett nytt rön, typ att man blir mindre andtändlig om man rullar sig i hönsspillning innan man ger sig ut i oväder. Sedan: "Don't stand under a tree." Nämen Gud, DET hade jag ingen aaaaning om att man inte skulle göra. Jag trodde man skulle stå under, eller helst klättra upp i toppen på extra höga träd når det åskar, gärna barfota, med en hatt av aluminiumfolie och med en rejäl, lång metallstång i handen. Men nu vet jag äntligen hur jag ska göra. Det känns tryggt.
Idag har vi varit på utflykt i vackra Västergötland. Turistat lite och fått oss lite historisk spis, då vi besökte nån gammal gruva där de bröt sten och gjorde kvarnhjul förr i tiden så järnspetten glödde, tills de fick stendammslunga och dog innan de hunnit fylla trettio och deras stackars änkor fick sälja kon och barnen på auktion till lägstbjudande (ja barnen alltså, kon gick till den som bjöd mest). Muntert värre. Minns inte så mycket mer från den guidade turen, för jag har en tendens att stänga av öronen, får lätt panik och blir obstinat när man blir vallad runt och måste lyssna. Säkert ett spår från barndomens trauman. Min lilla mamma är vääääldigt historieintresserad och jag släpades med på otaliga, ändlösa guidningar på allehanda rösen, vikingabyar (som inte syns om man inte tittar jättenoga i marken, har man tur kan man se konturerna av en husgrund! Hallå! VAD är det man tittar på??) och museum. Nu ska jag väl erkänna att jag numera är ganksa historieintresserad själv, men jag går hellre själv och kikar på artefakterna.
Oh, nu hör jag bestämt att det börjar mullra utanför! Måste skynda mig att fixa aluminiumhatten och järnstången och klättra upp i en hög gran!
Häj!
1 kommentar:
Appropå ditt tidigare inlägg vill jag bara berätta att Rickard är släkt med Arn! Eller ja....med Arns pappa, bröder och övriga familj då det ju inte är helt säkert att han överhuvudtaget fanns, men Rickard är väldigt glad över det hela och berättar gärna för alla han träffar. Det blev ingen större succé när vi var på middag med några amerikaner och han skulle berätta den fantastiska historien om att han är släkt med en gubbe från en bok som kanske finns. Det är humor!
Skicka en kommentar