Om man googlar på "cykeldäck"...

...Så kommer min bild och snopptext upp från ett gammalt inlägg. Tack, kära mor, för denna info! Men varför sitter du och bildgooglar cykeldäck för? Mycket roligare att kika på Donald Trumps bad hair days när man vill slå ihjäl lite tid.



Nä, nu ska jag ta mig i överkamningen och sätta igång att söka stipendier. Det.Är.Trååååååååååååkigt.

Båsse båsse båsse kaka

Åh vad jag älskar den här! Får mig att vilja fastna i vinkelvolten och sjunga Båsse båsse båsse kaka i vårsolens glans, i pur lycka. Nä, nu ska jag slita mig från min Galenskaparna & Aftershave-frossa, och börja dagens jobb. Kanske bara ett klipp till först. Få se...Åh! Perkele var längesedan. Ja! Ja! Lars och Bo i mossan, den hade jag glömt. Fan, jag kommer sitta här hela dagen.
Det här var humor när den var som bäst.
Vilka sketcher är era favoriter?

App app app!

Vet ni vad? Snart kommer en Biller-app till iPhone!! Vi börjar med en julkalender-app på svenska, start första advent (vad annars) och efter jul ska det gå att läsa min serie direkt i telefonen på minst tre språk. Skitkul! Så nu är det bråda dagar att färdigställa kalendern. Jag kommer göra reklam för appen längre fram igen här. Hoppas ni laddar ner den! Då blir jag så glader att jag lovar baka pepparkukar till er allesammans. (Snart dags för det årliga baket. Längtar!)

Nej, nu måste jag skissa som en gnu (vet dock inte om gnuar är så bra på att skissa, lite svårt att greppa pennor med klövar), så jag hinner inte skriva mer idag.

puss och kräm på er!

Titta noga på den här filmen! Bara en på 1000 kan upptäcka felet...

Dagens stil: emo

Om man bortser från vigsel-och förlovningsringarna, då.

Biller utreder mysterier, nr 4: Äter tvättmaskinen strumpor?

Svar: Ja

Istället för en ytlig outfit...

klick' på'n så bli'n större!

Snuvan på konfekten

Idag har jag fått lite trista nyheter, så jag är inte så glad tyvärr. Men ska försöka morska upp mig för att skriva ett bra inlägg.
Förutom att ha fått de ovan nämnda, så har jag färglagt strippar, suttit i telefonkö ett antal gånger, skällt på 3, samt fikat med bästaste Caroline. Kvällen borde jag egentligen ägna åt idogt skissande, men attans vad det är svårt att samla ihop motivationen när man känner sig ledsen och besviken! Och inga bra ljudböcker har jag hittat heller. Jag har världens bästa jobb, som jag älskar. Det enda minuset med det är just detta, att man ibland måste jobba trots brist på lust och inspiration, och detta är inget löpande band-jobb, jag måste vara närvarande i varje moment. Som tur är har jag mina knep för att peppa mig själv, och det brukar hjälpa att dela upp jobbet i lite kortare segment, med små YouTube-raster emellan. Just nu plöjer jag igenom alla avsnitt av jon & Kate plus eight. Ungarna är så söta att man får lust att bita dom i deras knubbiga små armar. Saknar dock min "brittiska fas", den tog abrupt slut när jag blev snuvad på konfekten på YouTube härom sistens. Hade just avnjutit två avsnitt av Huset Eliott, då var det stopp. Människan som lagt upp snuttarna hade skitit i resten! Så får man bara inte göra!!! Har inte FN en konvention mot sådant? Om inte annat är det hög tid! Så jag rycktes å det grymmaste ur min tjugotalsvärld av flärd, tillbaka till verkligheten. Fick bli lite amerikansk reality istället.
Ett annat bra paustidsfördriv är fulpyssel. Damen ovan kom till natten till igår. Visst är hon tjusig!
Nä, nu ska jag ta ett mastodonttag i kragen och ge mig i kast med skissandet.
Go'kväll!

...Men nu är det bättre

Tänk vad en (hutter burr!) uppfriskande promenad i höstrusket samt lite blutsaft kan göra! Stolt och lättad är jag att jag avklarat översättningen av Tillbaka till framstjärten, till engelska. Den ska gå i en portugisisk tidning. Vet ni hur svårt det är att få till ett bra talspråk, och att hitta synonymer till vagina som inte är alltför grova when it's not in your native tounge (var bara tvungen att briljera med mina engelskakunskaper lite)?? Men nu hoppas jag att jag fått till en hyfsad engelsk version. Har både lust och idéer att börja teckna fler längre serier. Och har redan några manus klara. Det enda jag inte har är tid. Men det ska jag väl lyckas ta mig i veckorna som kommer. Vore ju underbart om jag kunde klämma in en serie i Galago, det var evigheter sedan, och kanske Elvistidningen vill ha en. Sedan är det bara att översätta och skicka ut i världen.
Får passa på att jobba ihop så mycket jag kan fram till den 19e november, för sedan hinner jag inte så mycket under drygt två veckor. Ska nämligen hålla en serieworkshop på Internationella skolan i Täby. Det ska faktiskt bli roligt, och så får jag ju tillfälle att umgås massor med bästaste Anders, då jag ska kvarta hos honom i Stockholm. Är stolt så jag kan spricka över min barndomsvän; efter åratal av pluggande och vändande på vartenda öre, har fantastiskt begåvade Anders lyckats bli headhuntad (när han fortfarande gick i skolan!!) och har nu ett toppjobb på en landskapsarkitektsbyrå, och en ansenlig månadslön. Om någon är värd det så är det han! Så här gick det till när jag lärde känna bästaste Anders:



Natti natti!

Kände mig mer död än levande när jag vaknade...

Jag har problem

Fann en vän i Annicas atelje. Gillar karlar som inte pratar för mycket.


Förstå min lycka när jag såg den här på Rusta!"I FLEECE"!!!


Ni får ursäkta att det inte blev nåt bloggande igår! Jag var helt utmattad (av lycka) efter en tripp till Rusta med min kompis Annica. Fyndade finfina ljusslingor att lysa upp de mörka vrårna hemma med, samt lite smått och gott till julklappspyssel (ja, jag har redan tjuvstartat). Kanske är det därför jag är så attans seg idag? Kan också vara de regntunga skyarna över Oxelösund. För även om jag försökt, har inte många barn blivit gjorda. Och de som blivit gjorda har kommit till världen ganska halta, lytta och sinnesslöa. Lite färgläggning här, och lite översättning där, mer har det inte blivit, trots otaliga försök att peppa mig själv. Ja ja, det är kanske ok att känna sig lite avslagen och lat en lördag sent i oktober. I alla fall efter en sådan adrenalinpumpande shoppingtur. Men lite strippskissande ska jag banne mig klara innan det är dags att stoppa näsan i en kudde.
Tyvärr har jag käkat upp den utsökt goda mörka blockchoklad jag hittade undangömd i en vrå i kylen. Att min man känner att han måste gömma choklad för mig är förståeligt, men att använda något så fantastiskt gott, för att som han, använda det i köttgrytor är helgerån! Visserligen blir hans grytor alltid mustiga och utsökta, men att det är choklad i hade jag aldrig kunnat gissa, om det inte var så att han stolt berättade om sin nya gourmetupptäckt. Nej, choklad ska knapras på, och eventuellt drickas i varm, flytande form. Inte slösas med när man lagar sån där riktig mat.
Så här sitter jag nu, med fullt av chokladfläckar i min filofax (är inte så huslig av mig, så den fick duga som assiett), inte helt snasktillfredställd men sorgligt chokladlös. Vad ska en stackars flicka ta sig till? Åtta timmar tills Ica öppnar... kan sno chokladpengar ur kollektskålen imorgon bitti...han märker nog inget...måste gömma undan min fläckiga filofax...
Fan, jag har problem!

Mysas tamejfan

Ja, apropå psykisk ohälsa, då. Lite långsökt bildval, det erkänner jag. Men ganska kul.


Goddagens goddagens! Nu är det vinter. Härligt! Väntar bara på snön. Har jag bara min fleece så klarar jag den mest arktiska kylan.
Just nu är jag inne i ett trivsamt arbetsflow. Energin har kommit tillbaka och jag får mycket gjort. Snarare svårt att varva ner och tvinga sig att ta det lugnt. Inser att jag låter lite bipolär, men det kan jag lugna er med att lova att så är inte fallet. Har läst en del om det och det verkar vara ett rent helvete. Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, är riktigt bra. Nä usch, hur snöade jag in på psykisk ohälsa helt plötsligt? Byter raskt ämne till något gladare, för idag är jag ju faktiskt ganska munter. Min sjukdomshistoria kan jag dra för er en annan dag. Kanske på julafton när det är extra festligt.

Då mitt liv (som ni kanske märkt vid det här laget) inte är så spännande, om än väldigt trivsamt, har jag inga smaskiga sensationer att berätta om idag heller. Men jag kan försöka förmedla liiite av den glädje och förväntan jag känner inför att åka till Rusta och kika på ljusslingor imorgon. Kände ni min uppspelthet? Det måste ni ha gjort.
Den här vintern ska det tamejfan mysas järnet!

Bildbrist

Vafasen! Bara för att jag knäppt ett kort på dagens löpsedel, så går det inte att ladda upp bilder på blogger ikväll! Ja ja, ni får helt enkelt se för er inre syn det löp där Leif Gw Persson säger om efterträdaren (med överkamningen) i Efterlyst: "Tommy snackar en massa skit!". Detta inlägg skulle nämligen inledas med hur gärna jag skulle vilja se dessa tvenne herrar i en vild catfight. Kan riktigt föreställa mig hur Leffe tar ett tjuvnyp på stackars Tommy och grabbar tag i hans hårtest medans båda machomännen skriker som småflickor.

Hade även en fin bild på en valp jag träffat och gosat med idag. Får väl beskriva den i ord i stället: den var liten, tjock, luddig, mjuk, vit och alldeles, alldeles vansinnigt kelig.

Förutom att ha tagit kort med min nye vän iPhonen (vi är riktigt tjenis med varandra nu), har jag mest arbetat idogt och flitigt under dagen. En tur till stans loppisar hann jag också med. Och så har jag slösat bort alldeles för lång tid genom att surfa runt på diverse internethandlar och dregla över allt jag inte har pengar till att köpa, men kanske köper ändå, eftersom jag inte har några hämningar såhär års och det är farligt lätt att dela upp betalningen. Stoppa mig någon! Vill ju inte hamna i Lyxfällan bara för att jag shoppat juldekorationer. Vore ytterst pinsamt! Nädå, tror väl inte att det är någon fara. För även om hämningarna är en bristvara hos mig i juletid (jaja, allting är relativt! Det är ju mer juletid nu än det var i april, till exempel), så brukar jag kunna uppbåda en ganska hygglig viljestyrka och stoppa mig själv innan det gått för långt.
Loppis-shopping däremot är snällare mot plånboken. Idag haver jag införskaffat små trevliga juldukar, broderade av flitiga tantfingrar, lite julklappar (vadå? det är ju snaaaart advent!) och en del annat smått och gott. Det fanns en tid då jag rände på loppis stup i kvarten, och proppade min stackars lägenhet (på fjärde våningen utan hiss) så full med allehanda fynd att det var ett rent helvete att få ut allt skrot när jag skulle flytta. Hade också en sån där tant-period, som många tjejer har, när jag klädde mig i konstiga kläder från 50-70-talet. Såna där som luktade skunk, fast det upptäckte man först när man kommit hem från Myrorna, och då var det för sent. Polyester är omöjligt att få rent, i alla fall när det gäller antik armsvett.

Nu ska jag gå ut i köket och göra en liiiiiten sats chokladbollar. Har inte fått min chokladdos ännu idag, och jag börjar bli riktigt abstinent.
Tjack på er!

Höstrusk och livskamrater i plast

Vad sägs om en tystlåten man i plast?

Är det någon mer än jag som känner att det här rusket gör att det stora vemodet rullar in? Burr! Här har himlen kräkts hela dagen (visst får jag till det poetiskt ibland!) och den fuktiga kylan kryper innanför mina fleecelager, in i märgen. Tacka vet jag riktig vinter, med lagoma mängder icke-kaosskapande snö! Börjar redan nu längta efter tomtar och mysbelysning. Men finns det något som är mer ångest än julprydnader efter nyår? En dammig, solblekt adventstjärna i ett fönster i april får mig att vilja stå på en Munch-målad bro och skria med gulvitt, förvridet ansikte. Då rullar tamejfan MEGAvemodet in! Nej, julgrejer i advent och över julhelgen, men när det nya året är inne ska de alla ligga fint i en låda i väntan på nästa års pyntande.

Satt och kläckte idéer innan och kom på en om real dolls. Noga med researchen som jag är, kikade jag in på tillverkarnas officiella hemsida. Och hu vad man blev beklämd! Lite kul var det förstås med de manliga dockorna (med tillhörande ståfräs i valfri storlek). Men vad är det för stackars människor som beställer en sån "livskamrat"? De måste vara så otroligt ensamma och vridna i huvet. Hör bara på ett av tackmejlen från en nöjd kund:




"January 10, 2010

The reasons why I decided to buy a doll were various: I was (pretty happy) single, but once I realised this doll could really make a difference to a life of solitude, I started searching the net. I came out by Abyss... I didn't doubt anymore... made my choices and ordered a doll... Then the waiting period...

When you are fully committed to a purchase like this, it's a long time, but the customer service is no less than perfect.

The day she arrived I wrote the following passage to Debra and Amanda:

"She is so much much more beautiful then I expected from the face-picture taken on her birthday. I read testimonials, saw documentaries, etc. but it is really astonishing how this is possible. She's here now for approx. 4 hours and everytime I walk in the room I get a little scare as if someone's really sitting there. Which means she gives me the feeling of company from the first minute , and I could never really believe that that could be possible. Maybe you remember I told you that I was afraid my cat would feel tempted to set his claws into her flesh and you said the cat in your atelier didn't show an ounce of intrest in the dolls. Well, believe it or not, from the moment Lily sat on my couch, my cat came to her and gave her little knob-heads as if she was a real person. That says it all."

We are some days further now and I can say: it is getting better and better. The things you discover... The things you can or must do: go shopping for her, taking care of her (washing, powdering), dressing her up, moving her,... Kissing her, caressing her, cuddle her, laying next to her, holding her hand, brushing her wig,... too much to mention :-)

Not to mention her design and her looks. When you see her 'in person', all pictures furfill their expectations. In fact, no picture can capture her beauty and her sweetness. I am so happy to have her with me!

Thanks to Abyss and to all of its staff: Matt Mccullen (= no less than a genious), Debra, Amanda, Robin and Derek and all the people I don't know by name. Thank you for making this possible!

Tom Ricard from Belgium
RD-4528"


Tom Ricard, vad du behöver är en tjock fleecefilt och en kopp varm choklad! En psykolog skulle kanske inte heller sitta fel. För trots hennes megatuttar i plast, tror jag inte Lily ger dig svaren på livets frågor. Jag tror man känner sig ännu ensammare med en real doll. Tom, om det inte var så att jag tyckte att du var lite läskig, skulle jag vilja ge dig en stor kram. Av en riktig människa.

Lite skit rensar magen

Mina idoler. Om jag nånsin får för mig att klämma ut en unge ska han helt klart heta Ola-Conny som mannen till vänster!


Oj oj, nu får jag skynda mig att skriva! Snart är det Ullared på teve och det vill jag för mitt liv inte missa. Turligt nog tycker min make också om att titta på programmet, det gör det desto mysigare. Men jag är hopplös- kan inte låta bli att somna i tevesoffan!! Vad är det för fel på mig?? I min stora fleecjacka, under tjocka fleecefilten är det så varmt och gott. Jag tror jag har byggt mig ett ide, helt i fleece. Visserligen är det skönt för skalder att få sova, men det får ju vara någon måtta på snarkandet. Jag får ju inget gjort på det här sättet. I min värld innebär inget: endast 999 av de 1000 grejer som står på mitt jobbschema. Mamma tycker jag ska köpa sån där chi gong eller vad det heter, för att bli piggare. Men hur många hälsokostpreparat kan en kropp egentligen klara? Min kluckar redan av blutsaft, Mivitotal och kaliumjodid (låter medeltida men är skitbra för sköldkörteln), och så skvalpar där runt lite Rosenrot för inspirationen, samt extra d-vitamin. Man skulle kunna finpressa mig och sälja mina vätskor svindyrt i hälsokostaffären. Fast då får de stackars hälsomänniskorna förstås i sig en ansenlig mängd härdat fett, nikotin och choklad också. Men vad tusan, lite skit rensar magen!

Mat, mat, mat

Längtar efter julbord


Då var man tillbaka vid ritbordet igen. Jag och maken var iväg igår, en liten romantisk tripp till Ulriksdals värdshus, med en hotellövernattning som grädden på moset. Uj uj vad god mat det var! Tack Erika och Jenny med respektive för världens bästa bröllopspresent! Vi tog trerätters. Jag käkade toast Skagen, hjortstek med potatiskaka och massa delikatesser i krusiduller, samt hjortron-och äppelsås med hemgjord vaniljglass och mandelkaka till efterrätt. Ja, sannerligen, dä va gött! Scandics hotellfrukost valde jag dock att hoppa över. Hellre en stunds extra snarkande. Tror det var precis vad vi behövde, kärleken och jag, komma bort lite och bara vara.
Men, som sagt, back to business. Har MASSOR av jobb. Som vanligt. Plöjer ljudböcker i en rasande fart. Apropå böcker, så verkar det som att första upplagan av Om någon vrålar i skogen snart har sålt slut. Det är oerhört kul! Så då blir det nytryck av.

Strax är det mat. Någon mustig gryta tror jag det vankas. Ett av makens goda långkok. Med glögg i. Det är kul, för då har jag nästan en ursäkt att säga "Kommer inte på fråga (Tyko), du har ju druckit glögg!" redan i oktober.
Längtar till advent. Älskar att ha det juligt och mysigt omkring mig, och så inbillar jag mig att folk, trots alla stressiga livspussel till trots, blir lite snällare till jul. Nästan så vi går ta och gifta oss igen, för ett presentkort till Ulriksdals värdshus julbord skulle inte sitta fel.
Nu ska jag sluta tänka på mat, och äta den istället.
Gukväll!

Myyyyyyyyyyyyyys

Har ni också sådana dagar när ni egentligen inte borde vara glada, oddsen talar emot det, men är vid gott mod ändå? En sådan har jag idag. Fick mig en rejäl smäll i förmiddags. Skattesmäll, alltså. Det har visat sig att min revisor räknat liiite fel... Summan av kardemumman är att jag blir skyldig Skatteverket ca 20 000 spänn mer än jag trott. Det är så stort och tufft att ta in att det har slagit över hos mig. Jag ORKAR inte vara orolig. Det bara måste lösa sig på någon sätt. Jag är glad i stället. Jag fick också veta att en remiss jag gått och väntat svar på i en halv evighet tydligen skickats tillbaka för komplettering. Detta har ingen upplyst mig om förrän nu. Alltså, tillbaka på ruta ett. Suck!
ÄNDÅ har jag haft en bra dag. Var hos min finaste Caroline och fikade en bra stund och det blir jag alltid på gott humör av, och har tagit en liten fönstershoppingrunda i stan, samt en Mig Mac o Co i all hast. Geggan av snabba kolhydrater, härdat fett, cola och 100% nötkött låg sedan som en klump i min mage ett bra tag och gjorde sig då och då påmind genom små illaluktande rapar.
Och nu ska jag strax förtära en god middag bestående av riktig mat, tillagad med kärlek av min make.
Ha en trevlig fredagskväll, hoppas ni får mycket sånt där myyyyyyys!

Slum lash millionaire

Jag har gått här och tänkt idag. På orättvisorna här i världen. Eftersom det finns så ofantligt mycket sådana skulle det bli så mastigt tungt om man tog in allt på en gång. Därför delar jag upp det lite. Dagens grubblerier rörde den sjuka fördelningen av pengar. Visst, jag gnäller ibland när ekonomiångesten gnager i magen inför månadsskiftet, men egentligen har jag det så jävla bra. Jag har bostad, mat för dagen (och choklad, icke att förglömma), en skön säng, varma kläder och en komplett samling beatlesskivor. Och då är bara de mest grundläggande behoven som är tillfredsställda uppräknade. Min fantastiska karl, familj och vänner, och världens bästa jobb ska givetvis stå högt upp på listan över grejer som gör mig väldigt lyckligt lottad i denna orättvisornas värld. Alltså är det inte avundsjuka som gör mig upprörd när löjligt rika kändisar visar runt MTV-kidsen i sina lyxvillor. Jag fattar inte! Hur kan man med gott samvete äga tio vrålåk, femtio teveapparater och en massa annat onödigt skit när folk svälter i världen??
Pål Mäckartnäj är ursäktad, han skänker gigantiska summor till välgörenhet varje år. Förresten har jag aldrig sett honom skryta om sina dyra prylar i teve.

Och denna förbaskade reklamfilm, där en av de där desperata hemmafruarna (vaaaaarför denna stenålderstrend som får unga tjejer att drömma om att bli hemmafruar a´la 50-tal??? Vaaarför?) pratar sig varm om mirakelmascaran som ska göra dig till en "ögonfransmiljonär" För att "du är värd det". Är inte detta ett hån så stort att det får "nu ska vi reta gallfebern på vänstern och kalla vårt parti Det nya arbetarpartiet-tramseriet att blekna i jämförelse? Ser framför mig denna reklamaffisch någonstans i Calcuttas slum. Jo, säkert vill kvinnorna där bli ögonfransmiljonärer. Det är alla gånger deras högsta dröm. Kanske tveksamt om de känner att "de är de värda".
Men vem behöver mat för dagen när man har en miljon ögonfransar!

Tant Snusk är sugen

En karlpralin som får det att vattnas i munnen...

Så, idag är jag snäll igen. Känner mig otroligt vuxen, då jag nyss försett Skatteverket med den månatliga slant jag är ålagd att betala dom, företagare som jag är. Hörde ni hur många vuxna, stora ord jag fick in i den meningen? Jo, jag menar det!
Dagen har jag ägnat åt att ta en tur till stan, där jag passade på att träffa vänner och hjälpte begåvade Alice Engström med hennes nya manus. Det ska bli väldigt spännande att se den färdig serien.
Och nu sitter jag här i mina bingobyxor och väntar på att mina politiskt korrekta bollar med chokladsmak ska gotta till sig lite i frysen. Bra med bingobyxor när det vankas neg...chokladbollar. Resåren tillåter ett stort intag nämligen.
Vet ni vad jag saknar? En riktigt bra tv-serie att följa! Gärna brittisk, och gärna med några år på nacken. Sörjer mina Herrskap och tjänstefolk. Stolthet och fördom är lite uttjatad. Man kan ju inte glo igenom en hel serie bara för att Colin Firth (Mr Darcy) får snålvattnet att rinna till när han kommer upp ur vattnet i sin...oooh.... vita skjorta... (näe, det där skrev jag inte!! Euuh! Snusktantsvarning på mig!!!).
Forsytesagan kanske? Men den har jag ingen relation till. Jag började att kika på de australienska fängelsedamerna jag nämnde i ett tidigare inlägg, men kände att det blev lite mastigt. Kunde liksom inte se någon ände på serien. Så tips emottages tacksamt!

Bara för det så kan jag inte få bilden av en nybadad Mr Darcy ur min tantsnuskiga skalle! Får nog be Kim ta på sig finskjortan imorgon, så kan jag skvätta ner honom lite. Han gillar inte att bada, se. Men söt som socker är han, min prästpralin.

Maud Olofsson i bävernylon

Liten men naggande ond. Klär även i overall.


Ikväll känner jag mig sådär gnällig som man var när man var liten och efter en lång dag på dagis, var tvungen att följa med mamma och handla. Det är bara en alltför varm overall och snortäppta näsborrar som saknas, annars är jag precis som treåringen. Har lust att lägga mig på golvet stel som en pinne och dunka fötterna i marken. Gärna vråla något samtidigt, det hör liksom till när man är i trotsåldern. VILL INTE VILL INTE VILL INTE! DUMMA! eller något sådant. Exakt vad det är jag inte vill vet jag inte riktigt, det är bara en allmän olustkänsla inför alla vuxenkrav. Att städa upp efter mig i köket till exempel. Det är så många måsten i min ålder; skatt som ska betalas, samtal som ska ringas, en kropp som ska underhållas för att inte se ut som ett världskrig. Får ni också lust att hoppa i bävernylonoverallen ibland? Och efter utbrottet bäras in i en varm bil av mamma, somna där av pur utmattning och bara vakna till för att äta korv och mos, och sen se tjeckisk dockfilm på teve, som är så tråkig att man redan sover när man blir buren till sängen, och nerbäddad med sin nalle. Undrar om sådana overaller görs i min storlek. Ska nog gå till sportaffären och kolla i morgon. Säkert bärs detta plagg då och då av vuxna människor med alltför mycket ansvar och makt. Undrar hur Maud Olofsson ser ut i bävernylon?

Stackars Hoffsen!

jag vet att jag är hemsk, men jag kan inte hjälpa att jag tycker detta klipp är vansinnigt roligt. Tragik och humor går sannerligen hand i hand. Man behöver små snuttar att pigga upp sig med nu när hösten är här på allvar. Huttrar trots dubbla lager fleece. Idag har jag så mycket jobb och så många olika projekt att jag känner mig spretigt splittrad. Schemat är knökfullt, till och med fullare än vanligt. Men allt går med choklad och en god ljudbok.
Jag hör hur det sprakar lockande i stekpannan i köket. Strax mat, det ska sitta fint efter dagens dos Ullared. Häj så länge!

Min man gör mig glad

Kärlekschoklad samt väldigt fnasiga nagelband

Tråkdag

Goder afton! Ingen vidare bra dag idag. Inte så fasligt illa att jag behöver ett sånt där diplom i guldram för att ha klarat den, men inte särskilt kul heller. Bara en sån där dag när man råkar på en del otrevliga människor och får sig några bittra sanningar serverade av en främling som tyckte hon hade rätt att haspla ur sig precis vad som föll henne in om min serie, bara för att hon var en "sådan där ärlig människa som alltid säger vad hon tycker". Dagar som dessa vill jag helst gå i idé. krypa in i min skaparbubbla där inget elakt kan nå mig, och stänga negativiteten ute. Försöker träna på att inte ta åt mig, det går sakta men säkert framåt. Likaså tränar jag intensivt på att istället ta åt mig av det positiva som kommer till mig, och låta det få ta större plats än neggot. Vet ju att bara för att nåt pucko serverar sura "sanningar" man inte bett om att få höra, så finns det ju så många andra, fina människor vars snälla åsikter är så mycket mer värda. Man ska vara snäll. Och ärlig, javisst, men ärlighet för mig är något helt annat än för somliga. Nu ska jag trösta mig med lite Pigall och lyssna på min ljudbok "Sirila gentlemän sökes".
Hoppas morgondagen blir gladare.

YouTube-orgie

Ååååååh vad jag har haft trevligt i Malmö. Och åååååh vad det är skönt att vara hemma och tvätta av sig resdammet (läs: fotsvetten, efter att ha burit samma strumpor i tre dagar. Inget vidare på att packa...)
Jag har faktiskt unnat mig att vara lite ledig dessa dagar och bara tagit det lugnt och umgåtts med mina fina malmövänner. Greger och jag har firat hennes födelsedag i förskott med pompa och ståt. Ja, alla fall med ostbågar och en massa kul grejer på YouTube (kolla in min nya favvo här! eller den här)
Tågresan gick fint. Potthett och kvavt var det men den här gången var jag den jobbiga passageraren; stank rödlök ur min högt snarkande mun och vaknade till då och då av att jag stönade till i sömnen på ett ytterst pinsamt och utdraget vis.
Nu ska jag strax lägga mig i tevesoffan hos min man och försöka att inte somna på hans mage. Vi får se hur det går... Mysigt ska det bli i alla fall. Vi hörs imorgon mina små tandtroll!

Stöd bröstcancerforskningen!

Här kommer en allmän uppmaning. Min goda vän Pernilla är en väldigt begåvad smyckes-och barnklädesskapare och nu kan man på hennes hemsida köpa fina armband till stöd för Rosa bandet. Klicka här för att stödja bröstcancerforskningen!
Klicka här och hjälp till att rädda fler kvinnoliv. Du kan också bidra genom att gå in här.

Mot Malmö

Jag och födelsedagsbarnet i London


Goddagens goddagens! Jag somnade ifrån bloggandet igår. Var helt slut efter att ha lagt allt serietecknarkrut jag hade på att få färdigt månadens strippar til Helsingin Sanomat. Är nämligen på resande fot idag, så jag var tvungen att göra klart en del jobb igår. Jag ska inte tråka ut er med ännu ett tåg-ångestinlägg, men låt mig bara säga att jag inte vet vem jag stör mig på mest just nu; den vrålande tvååringen i sätet framför mig eller hennes överpedagogiska mor, som talar med ungen som hon var 45 och hette Ulla-Britt (inte helt omöjligt att det är hennes namn i och för sig)"Nej, du får inte bete dig på det viset, det är inte acceptabelt. Nej, jag tolererar inte ett sådant uppförande! Det är oerhört tanklöst och egoistiskt." Eller på gubben bakom som skrikit ut hela sin systers sjukdomshistoria över telefon, inklusuve kräkningar och annat pikant till någon stackars läkare i andra ändan. 

Nej, nåt gnällinlägg om tågåkandets våndor ska det inte bli!

Grrr!

Det ska bli riktigt trevligt att komma ner till Malmö en liten sväng. Tänkte slå två flugor i en smäll och fira Gregers bemärkelsedag, samt åka på ett möte på Trelleborgs museum. Jag ska få göra en utställning åt dom i vår. Skitkul, jag som älskar historia! 

Och så hoppas jag hinna träffa några andra av mina malmövänner föstås. Ja, det ska bli kul.

Nu har visst lilla Ulla-Britt lugnat ner sig. Och snart rullar vi in i Hässleholm. En halvtimme till och ännu en tågstrapats är överlevd.

Häj!

Fleece fantastico

Är den inte tjusig, min fleecekreation? Det senaste från paris. Ja, i alla fall från Ullared.

Attans! Jag fick inte rollen. Oh, som jag (inte) sörjer. Nä, jag tror inte att det där med att vara statist är nåt för mig när det kommer till kritan. Så den agenturen tänker jag inte pröjsa mer till. Det är tecknandet, föreläsningarna med min vän Helena om att ha en tuff uppväxt, och serieworkshops som gäller för mig. Men jag är stolt att jag gjorde ett försök.

Idag haver jag grejat och donat och jobbat alldeles extra. Dä ä mycke nu. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Varför har inte dygnet fler timmar?
En sväng in till Nyköping blev det där jag inhandlade fölsedagspresenter till Greger, fick ny öronakupunktur och inmundigade en närande måltid bestående av en förkrymt bakpotatis med fet tonfiskgegga i. Jag riktigt känner hur mina artärer proppas igen av kolestorol as we speak. Men gött var det. Nu sitter jag här och vilar fötterna efter stadstrapatserna och ska strax ge mig på färgläggningen av mina strippar igen.

Och vet ni? - Mysteriet med de försvunna fleecebyxorna är löst! Jag hittade dom under en härva strumbyxor längst in i garderoben. Allt berodde på att jag inte har ordning i mina skåp och lådor. En skam för alla stolta husmödrar är vad jag är. Så det var inte min man som gömt undan dom trots allt. Måste betyda att han tycker att de är sexiga...

Så här sitter jag nu i fleece från topp till tå och har det gött medan höstvindarna blåser malmdamm över Oxelösund.
Och snart är det mat.
Härliga tider!

Marlon Brando och jag

"Vild serietecknare"


Uamäjen vad jag är sliten! Det tar på krafterna att skådespela. Var ju på audition igår. Har ingen aning om hur det gick, men det viktigaste för mig är att jag utmanat rädslan. Tror jag försökte mig på lite "method acting" och improviserade mig fram ganska snajsigt i scenen. Marlon Brando och jag är ungefär på samma nivå tror jag, för jag kom på mig själv med att mumla ur mig replikerna ganska ohörbart.

Sen får vi se om jag får rollen. 5000 potäter är ju inte fy skam för att göra väldigt lite (och synas väldigt mycket...huvva!) Mest tog det dock på krafterna att bara vara i Stockholm. Denna stad är inte snäll. Jag blir stressad bara jag stiger av tåget på Stockholms central och det blir inte bättre av att folk är snäsiga. En gubbe knuffade mig å det grövsta på bussen (läs: tog tag i mig, lyfte mig och sköt mig åt sidan, varpå han trängde sig förbi mig, likt en ss-officer på steroider). Jag säger inte ofta gubbjävel, eftersom detta är ett så vackert och laddat ord att det inte ska missbrukas, men då sa jag det. Lite tyst. Som tur var hade jag sällskap av min vän Marianne, en väldigt trevlig stockholmare. Men uj, vad skönt det var att vara hemma i Ockle igen sen. Här är folk snälla.

Och prisa Gud! Jag har klurat ut hur man laddar ner programvara till min Mac, så att jag kan lyssna på streamade ljudböcker online från bibblan (hög datanördvarning på den meningen)!!! Jag känner mig som ett barn på julafton. Utan köttbullsillamåendet, knäck i tänderna och barr i kalasbyxorna förstås.

Här ska färgläggas och ljudbokslyssnas så det står härliga till.

God bok på er!

Wish me luck!

Uj uj, varför ger jag mig in på en del saker? Jag är ju serietecknare, inte ska jag hålla på och pula med annat! Särskilt inte läskiga, pinsamma saker som att stå framför en kamera och prata om Apoteket. Som ni minns, anmälde jag mig ju till en statistagentur. Tänkte att det var lätt förtjänade extrapengar. Hade ju inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle bli castad till en huvudroll i en reklamfilm. Jag säger det igen; uj uj uj! Eller, jag har ju inte fått rollen, men ska på audition ikväll i Stockholm. Och jag som inte gillar att synas (annat än med mina serier). Vi får se hur det går. Om jag inte gör det låter jag rädslan vinna, och OM jag får rollen är det inte värre än att jag ska stå och borsta tänderna i morgonrock och säga "vad gör du här?". Reklam för huvudvärkstabletter eller nåt, inte hemmorojdsalva (jag har frågat). Såg dock när jag kollade runt på annonserna på statist.se's hemsida att det fanns många skojiga och ovanliga uppdrag för människor som är sugna på att synas. Vad sägs om det här rubrikerna till exempel:

Två fräkniga nakenmodeller till musikvideo

naken man samt "knarkare" sökes

Extremt vig kvinna sökes till reklamfilm för norska egg!

Man med mustasch sökes

glada karaktärer med udda utseende sökes till reklamfilm!

Det här är min favorit:

Kvinna som saknar nagel till filminspelning; Irene Huss 2

Kvinna som saknar nagel på antingen pekfingret, långfingret eller ringfingret sökes till långfilminspelning!
Inspelning sker i Göteborg.

Attans att jag har alla naglar i behåll! För det måste kännas oerhört bra att äntligen få användning för sitt lyte! Undrar vad de gör om de inte hittar nån nagellös dam. Kanske binder SVT fast en icke tv-licens-betalande stackare och drar ut en nagel på henne?

Nä, nu måste jag rusa. Wish me luck!

Sometimes it's haaaaard to be a woman

För att morna mig, segstartad som jag är, satt jag en bra stund i morgonrocken och glodde på teve när jag vaknade. Det var Tyra Banks Show (missade precis Sjunde himlen, typiskt!) och idag handlade det om hår. jag har skrivit förr att det här med att vara kvinna är ett heltidsjobb i sig, med tanke på alla skönhetsprocedurer man förväntas mixtra med för att passa in i tråknormen. Nu har jag ytterligare en tidskrävande sådan på min lista. Först ska tilläggas att jag är motvilligt fascinerad av allt som har med hår och göra (och livrädd för avklippt sådant, som ni vet). Blir lugn av att läsa på hårprodukter och att lukta på dom. Jag, som anser mig vara en mindre ytlig, och mer ite..lle...inteleck...inteluell, äsch, ni vet vad jag menar, kvinna, tycker att det är lite pinsamt att vara intresserad av skönhetsvård. Hursomhelst, Tyra invigde mig nu i hemligheten bakom friss-fritt hår (för er som inte vet vad frissigt hår är, se bilden ovan). Förutom den arsenal av produkter man ska ha i det vid tvätt, föning, plattning och allt det där (varav de sistnämnda två inte finns i min värld), ska man ta med sig en skål med isvatten, samt små handdukar in i duschen. När man vaskat sig färdigt, doppar man så minihanddukarna i det iskalla vattnet och baddar försiktigt håret, slinga för slinga. Då kapslas frisset tydligen in. Nu undrar jag i mitt stilla sinne, hur mycket som får plats i en duschkabin. Förutom alla produkterna (och glöm inte att torka håret innan du sätter i inpackning, OCH innan balsameringen, som tydligen är ett MÅSTE även efter en dyr hårinpackning), så ska man nu ha handdukar i olika storlekar och isvatten att råka sätta foten i. Väntar bara på uppmaningen att ta in en mangel och krustång, så att man samtidigt som man gör sig vacker, kan passa på att vara husmoderlig, platta lakan och krusa örngott och så där. Kanske även en motionscykel att trampa på medans man shamponerar, balsamerar, inpackar, torkar, baddar kallt, kletar massa eftervårdsprodukter, manglar och krusar, och Gud förbjude om man glömmer - torrbortstar sig! Säkert bra för det där livspusslet. Ibland önskar jag att jag var Donald Trump. Inte så mycket för hans miljarders och överdrivna självförtoendes skull, utan mer för att det vore skönt att slippa kvinnopressen, och med gott samvete vara lönnfet och frissig. Och med en fantasifull frissa till på köpet. Den enda hårprodukten Donald använder är spray, och plenty of it. Helt ok. Det faller på att jag mår illa vid tanken på att vara tvungen att tvaga Donalds penis (läs: min) då och då. Å andra sidan, en man med så mycket pengar kanske inte behöver bry sig nämnvärt om sin intimhygien.

Mera Moa!

Moa Martinsson; En cool tant

Jahapp, då har sovtåget gått igen och kvar står jag på perrongen pigg som en mört. Typiskt! Och då var ändå tåget väldigt försenat i natt. Skulle bara ta en liten rast och glo på dålig teve och då körde det förbi i en väldig fart. Det var jag inte beredd på. När jag sedan tog min kvällsdusch och frös sådär irriterande uppiggande om min nakna lekamen, var tåget så långt i fjärran att det inte ens syntes. Jävla SJ!

Ja ja, det kommer väl ett till.

Dagen har jag ägnat åt att göra en liten intervju för en tidning, tuscha tre miljoner strippar, leka med min iPhone, rensa ett skåp (det är inte klokt vad mycket man kan hitta i sina egna gömmor. Tror jag har börjat bli lite senil, för flera av grejerna hade jag helt glömt att jag hade), promenera, samt läsa damtidningar från sextiotalet.

Jag har avverkat ungefär 2/3 av Hanteringen av odöda. Den är fanimej lika bra varje gång! Fick ett sånt Moa Martinson-sug innan, men upptäckte till min besvikelse att Mor gifter sig inte finns som ljudbok. Det är ju skandal! Kvinnor och äppelträd fanns, men den har jag lyssnat på så många gånger. Varför läses inte våra hederliga klassiker in?? Lite högtravande Strinberg kan man väl i bästa fall hitta i hyllan, och en gnutta Hjalmar Söderberg. Men kioskvältarna blir talböcker. Ur led är tiden!!! Var är de mustiga proletärromanerna? Jag bara undrar. Får väl ringa min kära skådespelarväninna i Maja i Göteborg, och be henne läsa högt för mig över telefon.

Oj, nu viner det visst i rälsen... tror bestämt att tåget är på väg. Bäst att hoppa på det. Go´natt go´vänner!