"Vild serietecknare"
Uamäjen vad jag är sliten! Det tar på krafterna att skådespela. Var ju på audition igår. Har ingen aning om hur det gick, men det viktigaste för mig är att jag utmanat rädslan. Tror jag försökte mig på lite "method acting" och improviserade mig fram ganska snajsigt i scenen. Marlon Brando och jag är ungefär på samma nivå tror jag, för jag kom på mig själv med att mumla ur mig replikerna ganska ohörbart.
Sen får vi se om jag får rollen. 5000 potäter är ju inte fy skam för att göra väldigt lite (och synas väldigt mycket...huvva!) Mest tog det dock på krafterna att bara vara i Stockholm. Denna stad är inte snäll. Jag blir stressad bara jag stiger av tåget på Stockholms central och det blir inte bättre av att folk är snäsiga. En gubbe knuffade mig å det grövsta på bussen (läs: tog tag i mig, lyfte mig och sköt mig åt sidan, varpå han trängde sig förbi mig, likt en ss-officer på steroider). Jag säger inte ofta gubbjävel, eftersom detta är ett så vackert och laddat ord att det inte ska missbrukas, men då sa jag det. Lite tyst. Som tur var hade jag sällskap av min vän Marianne, en väldigt trevlig stockholmare. Men uj, vad skönt det var att vara hemma i Ockle igen sen. Här är folk snälla.
Och prisa Gud! Jag har klurat ut hur man laddar ner programvara till min Mac, så att jag kan lyssna på streamade ljudböcker online från bibblan (hög datanördvarning på den meningen)!!! Jag känner mig som ett barn på julafton. Utan köttbullsillamåendet, knäck i tänderna och barr i kalasbyxorna förstås.
Här ska färgläggas och ljudbokslyssnas så det står härliga till.
God bok på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar