Jag har gått här och tänkt idag. På orättvisorna här i världen. Eftersom det finns så ofantligt mycket sådana skulle det bli så mastigt tungt om man tog in allt på en gång. Därför delar jag upp det lite. Dagens grubblerier rörde den sjuka fördelningen av pengar. Visst, jag gnäller ibland när ekonomiångesten gnager i magen inför månadsskiftet, men egentligen har jag det så jävla bra. Jag har bostad, mat för dagen (och choklad, icke att förglömma), en skön säng, varma kläder och en komplett samling beatlesskivor. Och då är bara de mest grundläggande behoven som är tillfredsställda uppräknade. Min fantastiska karl, familj och vänner, och världens bästa jobb ska givetvis stå högt upp på listan över grejer som gör mig väldigt lyckligt lottad i denna orättvisornas värld. Alltså är det inte avundsjuka som gör mig upprörd när löjligt rika kändisar visar runt MTV-kidsen i sina lyxvillor. Jag fattar inte! Hur kan man med gott samvete äga tio vrålåk, femtio teveapparater och en massa annat onödigt skit när folk svälter i världen??
Pål Mäckartnäj är ursäktad, han skänker gigantiska summor till välgörenhet varje år. Förresten har jag aldrig sett honom skryta om sina dyra prylar i teve.
Och denna förbaskade reklamfilm, där en av de där desperata hemmafruarna (vaaaaarför denna stenålderstrend som får unga tjejer att drömma om att bli hemmafruar a´la 50-tal??? Vaaarför?) pratar sig varm om mirakelmascaran som ska göra dig till en "ögonfransmiljonär" För att "du är värd det". Är inte detta ett hån så stort att det får "nu ska vi reta gallfebern på vänstern och kalla vårt parti Det nya arbetarpartiet-tramseriet att blekna i jämförelse? Ser framför mig denna reklamaffisch någonstans i Calcuttas slum. Jo, säkert vill kvinnorna där bli ögonfransmiljonärer. Det är alla gånger deras högsta dröm. Kanske tveksamt om de känner att "de är de värda".
Men vem behöver mat för dagen när man har en miljon ögonfransar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar