Fleece fantastico

Är den inte tjusig, min fleecekreation? Det senaste från paris. Ja, i alla fall från Ullared.

Attans! Jag fick inte rollen. Oh, som jag (inte) sörjer. Nä, jag tror inte att det där med att vara statist är nåt för mig när det kommer till kritan. Så den agenturen tänker jag inte pröjsa mer till. Det är tecknandet, föreläsningarna med min vän Helena om att ha en tuff uppväxt, och serieworkshops som gäller för mig. Men jag är stolt att jag gjorde ett försök.

Idag haver jag grejat och donat och jobbat alldeles extra. Dä ä mycke nu. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Varför har inte dygnet fler timmar?
En sväng in till Nyköping blev det där jag inhandlade fölsedagspresenter till Greger, fick ny öronakupunktur och inmundigade en närande måltid bestående av en förkrymt bakpotatis med fet tonfiskgegga i. Jag riktigt känner hur mina artärer proppas igen av kolestorol as we speak. Men gött var det. Nu sitter jag här och vilar fötterna efter stadstrapatserna och ska strax ge mig på färgläggningen av mina strippar igen.

Och vet ni? - Mysteriet med de försvunna fleecebyxorna är löst! Jag hittade dom under en härva strumbyxor längst in i garderoben. Allt berodde på att jag inte har ordning i mina skåp och lådor. En skam för alla stolta husmödrar är vad jag är. Så det var inte min man som gömt undan dom trots allt. Måste betyda att han tycker att de är sexiga...

Så här sitter jag nu i fleece från topp till tå och har det gött medan höstvindarna blåser malmdamm över Oxelösund.
Och snart är det mat.
Härliga tider!