Höstrusk och livskamrater i plast

Vad sägs om en tystlåten man i plast?

Är det någon mer än jag som känner att det här rusket gör att det stora vemodet rullar in? Burr! Här har himlen kräkts hela dagen (visst får jag till det poetiskt ibland!) och den fuktiga kylan kryper innanför mina fleecelager, in i märgen. Tacka vet jag riktig vinter, med lagoma mängder icke-kaosskapande snö! Börjar redan nu längta efter tomtar och mysbelysning. Men finns det något som är mer ångest än julprydnader efter nyår? En dammig, solblekt adventstjärna i ett fönster i april får mig att vilja stå på en Munch-målad bro och skria med gulvitt, förvridet ansikte. Då rullar tamejfan MEGAvemodet in! Nej, julgrejer i advent och över julhelgen, men när det nya året är inne ska de alla ligga fint i en låda i väntan på nästa års pyntande.

Satt och kläckte idéer innan och kom på en om real dolls. Noga med researchen som jag är, kikade jag in på tillverkarnas officiella hemsida. Och hu vad man blev beklämd! Lite kul var det förstås med de manliga dockorna (med tillhörande ståfräs i valfri storlek). Men vad är det för stackars människor som beställer en sån "livskamrat"? De måste vara så otroligt ensamma och vridna i huvet. Hör bara på ett av tackmejlen från en nöjd kund:




"January 10, 2010

The reasons why I decided to buy a doll were various: I was (pretty happy) single, but once I realised this doll could really make a difference to a life of solitude, I started searching the net. I came out by Abyss... I didn't doubt anymore... made my choices and ordered a doll... Then the waiting period...

When you are fully committed to a purchase like this, it's a long time, but the customer service is no less than perfect.

The day she arrived I wrote the following passage to Debra and Amanda:

"She is so much much more beautiful then I expected from the face-picture taken on her birthday. I read testimonials, saw documentaries, etc. but it is really astonishing how this is possible. She's here now for approx. 4 hours and everytime I walk in the room I get a little scare as if someone's really sitting there. Which means she gives me the feeling of company from the first minute , and I could never really believe that that could be possible. Maybe you remember I told you that I was afraid my cat would feel tempted to set his claws into her flesh and you said the cat in your atelier didn't show an ounce of intrest in the dolls. Well, believe it or not, from the moment Lily sat on my couch, my cat came to her and gave her little knob-heads as if she was a real person. That says it all."

We are some days further now and I can say: it is getting better and better. The things you discover... The things you can or must do: go shopping for her, taking care of her (washing, powdering), dressing her up, moving her,... Kissing her, caressing her, cuddle her, laying next to her, holding her hand, brushing her wig,... too much to mention :-)

Not to mention her design and her looks. When you see her 'in person', all pictures furfill their expectations. In fact, no picture can capture her beauty and her sweetness. I am so happy to have her with me!

Thanks to Abyss and to all of its staff: Matt Mccullen (= no less than a genious), Debra, Amanda, Robin and Derek and all the people I don't know by name. Thank you for making this possible!

Tom Ricard from Belgium
RD-4528"


Tom Ricard, vad du behöver är en tjock fleecefilt och en kopp varm choklad! En psykolog skulle kanske inte heller sitta fel. För trots hennes megatuttar i plast, tror jag inte Lily ger dig svaren på livets frågor. Jag tror man känner sig ännu ensammare med en real doll. Tom, om det inte var så att jag tyckte att du var lite läskig, skulle jag vilja ge dig en stor kram. Av en riktig människa.