Fann en vän i Annicas atelje. Gillar karlar som inte pratar för mycket.
Förstå min lycka när jag såg den här på Rusta!"I FLEECE"!!!
Ni får ursäkta att det inte blev nåt bloggande igår! Jag var helt utmattad (av lycka) efter en tripp till Rusta med min kompis Annica. Fyndade finfina ljusslingor att lysa upp de mörka vrårna hemma med, samt lite smått och gott till julklappspyssel (ja, jag har redan tjuvstartat). Kanske är det därför jag är så attans seg idag? Kan också vara de regntunga skyarna över Oxelösund. För även om jag försökt, har inte många barn blivit gjorda. Och de som blivit gjorda har kommit till världen ganska halta, lytta och sinnesslöa. Lite färgläggning här, och lite översättning där, mer har det inte blivit, trots otaliga försök att peppa mig själv. Ja ja, det är kanske ok att känna sig lite avslagen och lat en lördag sent i oktober. I alla fall efter en sådan adrenalinpumpande shoppingtur. Men lite strippskissande ska jag banne mig klara innan det är dags att stoppa näsan i en kudde.
Tyvärr har jag käkat upp den utsökt goda mörka blockchoklad jag hittade undangömd i en vrå i kylen. Att min man känner att han måste gömma choklad för mig är förståeligt, men att använda något så fantastiskt gott, för att som han, använda det i köttgrytor är helgerån! Visserligen blir hans grytor alltid mustiga och utsökta, men att det är choklad i hade jag aldrig kunnat gissa, om det inte var så att han stolt berättade om sin nya gourmetupptäckt. Nej, choklad ska knapras på, och eventuellt drickas i varm, flytande form. Inte slösas med när man lagar sån där riktig mat.
Så här sitter jag nu, med fullt av chokladfläckar i min filofax (är inte så huslig av mig, så den fick duga som assiett), inte helt snasktillfredställd men sorgligt chokladlös. Vad ska en stackars flicka ta sig till? Åtta timmar tills Ica öppnar... kan sno chokladpengar ur kollektskålen imorgon bitti...han märker nog inget...måste gömma undan min fläckiga filofax...
Fan, jag har problem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar