Huuuuungrig

Vet ni vad man blir av att inte äta mat? Hungrig! Fy satan säger jag bara. Fyra dagar på flytande föda fick räcka för mig . Någon måtta får det vara på nyttigheterna, Jag får prata med kursledaren i morgon och se om man kan kompromissa på något vis.

Dock har jag hunnit träna två gånger och det var riktigt skoj. Ska iväg och motionera på söndag också. Ganska hurtigt tycker jag nog.

På lördag ska jag ha en liten serietecknarworkshop för barn här i Oxelösund. Håller som bäst på att förbereda mig inför den. Ligger också efter med stripptuschandet (fasta kan ta knäcken på vilken serietecknare som helst) så där får jag lägga på ett kol.

Önskar er alla en angenäm kväll!

Nej!

Nej! Tre är inget magiskt nummer! Jag vill inte höra det en gång till. Varje gång jag ringer Greger är det ett jävla tjat om TRE. I det förgågna, i nuet och i framtiden så finns TRE sjungs det i mitt öra. Ja ja, jag är med på detta, talet tre har alltid funnits, så länge människan kunde räkna stenar (eller vad nu våra förfäder roade sig med att räkna). Men magiskt är det inte, där blir det nej!

Snälla 3, ta bort den där irriterande ringsignalssången!! Det är falsk marknadsföring.

Wish me luck!

Those were the days! En av bilderna jag tecknat till Semics Damrummet idag:

Tjoflöjt! Måste inledda detta inlägg riktigt klämkäckt, för idag har jag börjat mitt nya, hurtiga liv. På allvar. Vill inte berätta allt för mycket ännu, då det hela är så färskt, men jag har gått med i ett hälsoprogram där jag ska få hjälp att komma i form. Detta innebär att jag ska gå på flytande kost ett antal veckor (!!!) till att börja med. Jäkligt läskigt för tjejen som aldrig har fastat i hela sitt liv. Tretton timmar är avklarade hittils och jävlar vad hungrig jag är. Försöker hålla mig sysselsatt och tänka på allt annat än mat. Tydligen ska det bli bättre efter några dagar. Läääängtar. Har även köpt mig ett par rejäla träningsskor, mina första på tio år typ. Så nu finns det ingen återvändo. Wish me luck!

Sommartider hej hej...

Coolaste överklasstanten nånsin. Jäkligt bra skådespelare den där Maggie Smith.

... Sommartider. Gillar inte att behöva ställa fram klockan en timme. På det viset känns det ju som om man sovit jättelänge fastän klockan i själva verket bara är ett på eftermiddagen, enligt vintertiden. Jag är skeptisk. Tror att det här med vinter- och sommartid är infört av onda A-människor för att plåga oss andra slashasar. Själv har jag gått runt i morgonrock till sisådär fyrasnåret (alltså egentligen bara till tre!) innan jag hoppade i bingobyxorna och tog ett städryck i vår dammiga lägenhet. Så värst mycket jobb har jag inte hunnit med. Ännu. Är dock mycket nöjd över mitt inköp från ett internetantikvariat; Tiden är ingenting, av Hans Alfredsson. Fanns bara som kassett-ljudbok, men det får duga. Jag lyckades rota fram min gamla freestyle ur mina gömmor. Känns härligt retro på något vis. Dock inte lika tufft som då det begav sig på åttiotalet, att gå runt på stan och stoltsera med en walkman. Nu är det mer inne att schizofren-prata offentligt, till synes för sig själv på högsta volym med små headsetpluttar i öronen.

Idag gläder jag mig också åt att det verkar som det kommer en ny säsong av snajsiga kostymdramat Downton Abbey. Sista avsnittet avslutades med en riktig cliffhanger nämligen; första världskriget bröt ut. YES! skrek jag. Skyttegravar och tepartyn, det blir mumma det.

Mer brittiska teveserier åt folket!

Två ord sammanfattar denna bild:

- Gött mos!

Eller hur!

Känner mig lite vresig och splittrad idag...

God kväll i stugan! Jag är sur. För att jag genomlidit körslaget och så åker vårt lag (dvs det lag där vi känner en kille som sjunger) ut. Skandal! De var ju skitbra! Särskilt han.

Ja ja, jag överlever nog.

Dagen har jag ägnat åt att skissa strippar, samt en del annat smått och gott i jobbväg. Jag och Kärleken passade också på att göra en liten utflykt i det vackra, men svinkalla vårvädret. En bra dag med andra ord.

Nu ska jag strax fortsätta med skissandet. Vill bara avsluta detta inlägg med att säga att de avskums-amöbor som ägnar sig åt att lura och råna äldre (det har varit en del om det på nyheterna) och handikappade borde sättas i Gulag. Helst helt nakna. Utan mat. Med Boten Anna på repeat dygnet runt. Samtliga. Omgående.

Eller hur!

Uh-uh-uh-uh-uh-uh

Ett collage av några av de bilder jag nyss tecknat till Ersta Vändpunkten; situationsbilder att diskutera i barn/ungdomsgrupper samt illustrationer av de roller man ofta har som barn i en alkoholistfamilj. En salig blandning av humor och allvar. Meningsfullt jobb!

Sitter här och lyssnar på New Kids on the Block i smyg. Vet inte varför, men jag kan inte riktigt stå för min fulmusik, ens för min älskade. Har redan förberett ett försvarstal i händelse att han skulle komma in här och ertappa mig med mitt nostalgilyssnande. Något om att komma i rätt stämning... ska typ göra en serie om min pubertetstid... Och sedan snabbt som ögat sätta på en Neil Young-platta (helst On the Beach, för den är en raritet, många musiknördspoäng där).

Nä, det håller inte. Lika bra att erkänna, ibland är jag på NKOTB-humör. Uh-Uh-Uh She's my cover gi-irl, uh-uh-uh-uh-uh-uh

Mycket "uh" och Oooh" och "girrrrl" i New Kids låtar. Fyller ut en annars fattig text på ett riktigt smart sätt. Jag funderar på att börja använda mig mer av det i mina serier när inspirationen tryter. Ha! Där har jag en anledning på att lyssna ännu mer på New Kids on the Block!

Fildelar-Fias våndor

Visst vore det oerhört korkat av mig om jag skulle skriva här på bloggen att jag ägnat mig åt olagligheter! Nej, det tänker jag givetvis inte göra. Men låt oss säga så här; rent hypotetiskt, om jag... Nä, jag börjar från början: En väninna till mig sökte med ljus och lykta efter en viss ljudbok av Hans Alfredson igår utan att lyckas hitta den, annat än på en viss "Piratvik". Då hon är en laglydig människa (helt förträfflig personlighet förresten, snajsig som bara den!) tvekade hon länge innan hon beslöt sig för att för första gången i sitt liv nyttja denna fildelartjänst. Hon letade runt på nätet bland datanördkonversationer i olika chattrum, och fann det bästa torrentprogrammet för Mac, samt spenderade en evighet med diverse inställningar, allt för den bästa hastigheten och smidigheten på det hon tänkte ladda ner. Till saken hör att min väninna faktiskt är en riktig fena på datorer, både Mac och pc har det visat sig, så det som sedan hände kan inte skyllas på bristande kunskaper. Inga problem att hämta hem boken från piraternas vik. Till en början. Efter åtta försök gav hon upp. Filen hämtades bara till 84,4%, varje gång. Halva natten spenderade hon åt detektivarbete, vad göra? Men det var lönlöst. Följaktligen har hon nu sin hett efterlängtade bok, men de två första kapitlen samt en hel massa i mitten saknas. Och en sådan bok är ytterst frustrerande att lyssna på.

Nu funderar min väninna över om det är s.k instant karma som drabbat henne för hennes snedsteg in i den kriminella världen. Hon är också väldigt kluven till detta med fildelning. Å ena sidan, å andra sidan och så vidare. Men hur hon än vänder och vrider på det, är hon indoktrinerad med att det hon gjort är fel. Och tänker katastroftankar om hur polisens spaningsrotel just igår natt satt och höll koll på just hennes nedladdning, och att hon därför snart ska bli åtalad för sitt hemska brott. Vilken otur när det var första gången hon nånsin gjort det! Min väninna har lite ont i magen.

Nu undrar jag: vad tycker ni att hon ska göra?

Tada!

Nu är nya upplagan av Om någon vrålar i skogen tryckt; lite mindre och behändigare format, och ganska snajsig.

Jag är upprörd!

Ovan ser ni en illustration av en mycket sorglig wc-klutt. Notera signaturen! Denna bild är jag mycket stolt över.

Då jag inte får betalt för besväret, och för den delen inte tycker att produkten är nåt att ha, tänker jag här inte göra reklam för en viss toalett-luktagott-grej jag nyss inhandlat.

I tevereklamen pluttar den tyska kvinnan (med "badleksaks-fågelns" hjälp) ut en perfekt, jämn, rund klutt med blå toadeodorant som ska dölja all bajslukt (förmodligen har hennes make Helmut en av saurkraut ständigt upprörd mage).

Enkelt och hygieniskt. My ass!

Jag krånglade med sprutmackapären (som för övrigt ser ut som en stor tampax fast blå och i hårdplast) i en halv evighet utan att åstadkomma minsta klutt. När jag sedan äntligen fick ut lukta gott-geggan (doft:marin. Har alltid undrat vad i den lukten som skulle vara hav? Inte är det aromen av rutten tång och svettiga tyska strandturister?), blev det INTE ALLS en perfekt, jämn, rund klutt! Nej, det blev bara vad som mest såg ut som en stor snorkuse av blått slime, formlös och sorglig. Dessutom råkade jag nudda näsan mot toaringen och fick till på köpet en massa blått slime samt toavatten på händerna.

Jag är upprörd!

Men luktar gott gör eländet.

So many påsar, so little time

Just nu är jag så trött att det har slagit över. Fattar ni? Jag är för trött för att sova! Får nog varva ner med lite smyckespyssel innan jag kryper till kojs.

Idag har jag jobbat lite för hårt, ändå är jag inte klar. Ghaaaaa! Såja, andas djupt!

Om jag hade kosing skulle jag unna mig en långhelg på spa efter den här jobbrushen. Men som det är får jag nog nöja mig med att fila fötterna och lägga nån hemmagjord gegga i ansiktet hemma i badrummet. Och det är väl inte fy skam det heller.

En sak jag saknar här i Oxelösund är ett fot-ätar-fiskställe. Ni vet ett sånt, där man sätter fötterna i en liten pool och så gnager de små fiskrackarna av varenda död hudcell man har på skånkarna. Har aldrig provat, men det låter ju riktigt coolt. Två flugor i en smäll också; mina fötter blir mjuka och fiskarna blir mätta och glada. För även om man betalar fotspecialisten (den i mänsklig form) för den mindre fräscha uppgiften att befria en från osexiga förhårdnader, så har jag ändå alltid lite dåligt samvete inför den stackaren. Visst, de har valt yrket själva. Men är det inte på gränsen till självskadebeteende att frivilligt karva liktornar från tantfötter?

Apropå tantfötter så minns jag särskilt en liten gumma från min tid i hemtjänsten som var alldeles extra omständig att duscha. Hon var sjukligt rädd om sina fötter nämligen. Då hon trots detta lyckats få ett (minimalt, not visible to the human eye) sår på ena tån, var det ett fasligt sjå att inför varje tanttvätt välja ut rätt fryspåse och (viktigast av allt) rätt gumminsnodd att försluta fotpåsen med. Hon skrek i högan sky om snodden satt för löst eller spände för mycket. När man sedan, en timme senare var klar, och dyngsvett på kuppen (att vädra är ju livsfarligt, skit samma att det är ca 35 grader inne), gällde det att torka varje fot med separata små handdukar. Denna tant hade också en massa andra hygienhyss för sig, men det är just fötterna jag minns mest. Det och den konstanta stressen att inte hinnai tid till nästa tantskrälle och gubbskrutt.

Alla hade de en underlig förkärlek till fryspåsar. Gärna bättre begagnade (gamla människor kan inte slänga. Någonting.) med gammalt flott från överblivna frikadeller eller annan pensionärsmat i. Varenda kökslåda var överfylld av dom. En påse till allt och var sak på sin plats. Problemet var bara att de flesta hade glömt just var allt fanns. Det var alltså ett evigt letande efter påsen med snoddar, piller, och den för viktiga papper (med frikadellfläckar på), för att inte tala om den obligatoriska: Påsen för påsar. För de blev ju så oroliga när de inte kunde hitta sina plastguldgruvor. Och jag ville ju att de skulle ha det bra.

Denna påsarnas sommar kommer jag evigt att minnas som en jäktandets, tålamodets, otillräcklighetens och tanttvättandets tid.

So many påsar, so little time.

Ett kissnödigt inlägg

Denna bild har ingenting med textens innehåll att göra. Ville bara visa en av illustrationerna till Ersta som jag gjort idag.

Jobba jobba jo-obba! Uj, dä ä mycket jobb nu!! Hinner inte mycket annat, knappt träffa mina vänner. Men det är så här i perioder och det får jag vara tacksam för. Har ju världens bästa jobb, så jag klagar inte. Och nära och kära med tålamod för en upptagen arbetsmyra. Håller ni inte med om det där, att ens riktiga vänner har man kvar oavsett hur sällan man ses och man är dålig på att hålla kontakten? Den vänskapen försvinner inte. Det värsta som finns däremot är de "vänner" som var gång man ringer måste upplysa en, på ett bittert ankagande vis att man minsann aldrig hör av sig. Sånt blir jag putt på. För dessa surmänniskor har oftast inte själva bemödat sig att hålla kontakten. Själv är jag turligt nog (kanske just för att jag själv i perioder isolerar mig från omvärlden pga jobb) inte sån, utan tar det inte personligt om det dröjer mellan gångerna man hör av vissa vänner. Men tack vare mitt snajsiga headset kan jag numera tala i telefon och utföra vissa sysslor samtidigt, så på det viset blir det en del kompisprat trots stor arbetsbörda.

Sedan får man ju vara lite selektiv, vilka vänner man så att säga, tar med sig in på dass. Greger och jag har så långa samtal att jag sällan vill avbryta för att uträtta "ettan". Föjaktligen tar jag med telefonen när jag kissar. Hon gör detsamma. Det händer tillochmed att jag avklarar tvåan med henne i örat. Men hon hör verkligen till undantagsfallen när det gäller "tyngre arbeten". De allra flesta av mina närmsta vänner kissar jag bara med. Så om ni nån gång talar med mig i telefon och inte bara hör ett porlande utan ett plopp plopp också, ta detta som det yttersta vänskapsbeviset!

Nu finns det ju de som jag aldrig tar med in på dass förstås, även om jag tycker om dom. Det känns inte helt comme il faut att kissa med sin redaktör eller agent till exempel.

Och tro det eller ej, jag är inte en sån tjej som gillar att gå på toa med vännerna i "fysisk form" när man är ute på krogen. Har aldrig förstått vitsen att gå på dass ett helt tjejgäng och avhandla livets ups and downs. Jag älskar mina vänner men har ingen vidare lust att se deras buskar! Nej, på hemlighuset sitter jag ensam, eller i telefonsällskap, gör det jag ska och går ut, för det är så mycket lättere att ta tag i saker här i livet när man lättat på trycket och det inte stinker runt en.

Den grund varpå samhället vilar

Goddagens goddagens! Hoppas ni haft en angenäm fredagskväll. Det har jag. Med intag av god mat, en hel del tillfredställande jobb, samt en trevlig tupplur i tevesoffan. Har även fröjdat mig över mitt nya, egenhändigt tillverkade iPhone-skin mä Biiiiiiitäls på. Är det inte snajsigt, så säg?

Skisserna till Pixi-boken är klara och det verkar som om jag snart har klartecken att börja färglägga och tuscha. Ska bli skoj. Erstabilderna är mer eller mindre färdiga, ska bara scanna in dom och retuschera bort skröfs från originalen. Så fort det är fixat måste jag ta mig an en hel drös serier till Semics Damrummet och skissa månadens Billerstrippar. Sedan är det dags för att teckna ett gäng nytt till Sydsvenskan.

Känns som om jag är inne i ett bra flow nu faktiskt. Det är så skönt när man känner att arbetet flyter på bra och att man kan bocka av saker på sin lista, en speciell endorfinkick. Nog är det sant som Karl-Bertil Jonsson säger, att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

New Kids-märkt 4 life

Ingen gillade Danny, stackaren (t.v i bilden), för han såg ut som en apa.

Tuschar så det skvätter om det. Måste bli klar med alla bilder till Ersta så fort jag kan, då jag inte kunnat rita i Skåne. Lyssnar på en seg ljudbok under tiden, som jag ändå vill ge en chans, då jag tror att den kan ta sig efter några kapitel. Ja, det är sant, i skrivandes stund lyssnar jag på mina gamla idoler New Kids on the Block (a.k.a NKOTB). Denna nostalgitripp började nere hos Greger. Även hon var i unga år ett inbitet New kids-fan och bådas favorit var Jordan. Greger har tillochmed ett snett och vint "J" intatuerat på ena axeln från denna tid. Det gjorde hon med en kulspetspenna. Så djup kan en tonårstjejs kärlek vara att man börjar rista sig med klumpiga skrivdon. Tanken med tatueringen var att när hon och Jordan träffades (vilket var självklart att de en dag skulle göra. Det hör liksom till pubertetskärlekens fantasivärld) skulle Jordan se det och genast bli betuttad i henne. Nu slapp han ju sätta sitt bomärke på henne själv.

Själv nöjde jag mig med att tapetsera hela mitt flickrum med bilder och posters, samt klä mig i gräsliga kläder täckta av NKOTB-badges och klotter (såsom "New kids is best!" "Jordan I love U!" och "NKOTB 4-EVER!!!").

Även om jag idag inte riktigt kan höra vad som var så bra med deras "musik", kan jag sakna denna intensiva tid i tolv-trettonårsåldern. När man levde helt och fullt för ett gäng pojkar från Boston i tuffa snickarbyxor och synthtofsar. Andades New kids, åt New kids (ja, i alla fall på deras merchandise-porslin) och drömde New Kids. Och jag minns hur tomt det var den dag jag insåg att alla posters måste ner från väggarna, när kärleken ebbat ut och ens identitet inte längre var ett New kids on the Block-fan, utan bara en otymplig tonåring med konstiga glasögon.

Å andra sidan hittade jag strax därefter the Beatles och kunde gå vidare.

Greger däremot är New kids-märkt for life.

Snusktanten är nostalgisk

Jordan Knight i NKOTB...

They don't make onaniobjekt lika that anymore!

Inte konstigt att man kom i puberteten snabbt med bilder som dessa att skynda på processen. Ja jävlar i min lilla låda.

Älskade SJ

Dagens blomma går helt klart till My Big Love!

Nu mina vänner ska jag i ord försöka beskriva den innerliga ömhet jag känner för SJ. Det blir svårt, för min kärlek är så stor och passionerad att orden liksom inte vill räcka till. Statens järnvägar. Bara smaka på orden! Staaatens... jääärnvägar. Låter det inte härligt östtyskt på nåt vis? Vad jag älskar dessa tåg!

Som idag, när jag, med en enorm resväska, en tung klump till ryggsäck, plus handväska kom till Malmö central. 40 minuter innan mitt tåg skulle gå fick jag ett sms från SJ där det stod att mitt tåg istället skulle gå från Lund. Och att det var bra om jag var ute i god tid (som SJ alltså). Det var bara det att samtliga tåg från Malmö var inställda, inklusive Pågatågen. Var tydligen en ledning som trillat ner på spåret. Kanske är jag naiv, men om något viktigt faller till marken, anser jag att det är smidigare att helt enkelt plocka upp det igen. Rätt mycket smartare än att halvhjärtat informera samtliga resenärer om krånglet och fixa några (alltför få) ersättningsbussar. Folk blir liksom mindre arga på det viset.

Det var inget annat att göra än att hoppa in i en taxi och åka till Lund. 230 spänn. Jahopp.

Väl där, där jag med nöd och näppe hunnit inhandla lite färdkost innan det var dags att hitta rätt perrong, meddelades EN MINUT innan tåget skulle gå att det blivit en spårändring. 100 pers rusade ner i kulverten mot rätt spår. Och på tåget hamnade jag med en barnfamilj där lillpojken krälade runt på golvet hela tiden och lyckades mosa min färdkostbanan så att den blev alldeles brun och slemmade ner allt det andra i påsen. Lägg till detta en underbar försening plus en massa stopp pga signalfel, och du har min resa som på ett litet bräde.

Förstår ni nu min kärlek till SJ?

Guuuud vad det är skönt att vara hemma!

Nog gnällt för ikväll.

Teveorgie

Snacka om kvinnlig simultankapacitet! Jag bloggar, tittar på Ullared, lagar thaigryta och telefonerar. Samtidigt!

En lång men trevlig dag är avslutad i Trelleholla. Ett föredrag, en presentation, och en workshop för lärare i serietecknandets ädla konst blev det. Väldigt duktiga och goa elever måste jag säga!

Dessa dagar har jag och Greger sett nåt kopiöst mycket på teve. Glor man på dumburken alltför många timmar börjar man störa sig nåt vansinnigt på all jävla reklam. Som den där för Berocca eller vad det heter. Kostymnissen som sitter och är seg på ett möte och chefen (man i sina bästa år såklart) frågar om det är någon som har några idéer, varpå Kostym-Kalle tar ett glas oreange energidryck som ser ut som koncentrerat gubbkiss och flyger upp från stolen med ett extremt välartikulerat: JA! JAG. FAKTISKT!" När säger man så?? Tror jag ska börja använda mig av det. Typ om någon frågar om man haft huvudlöss, då kan jag hoppa upp och skrika just det: "JA! JAG. FAKTISKT!" 

Eller den där gräsliga shampooreklamen med två plutiga franska fotomodeller som säger (läs; väser sensuellt. HATA!): "Glössy glössy". 

I can go on and on.

Jag minns tiden då man skyndade sig till bion för att inte missa reklamen.

Oj! Nu är det korvätartävling i Ullared. Måste koncentrera mig på teven.

Pöss!

Ser ni också den eller är det svamparna jag ätit?

Sov lille Greeeeger

Gumörron gumörron! Eller, morgon är det ju inte för klockan är ett, men Greger sover fortfarande och jag bara sitter och såsar i hennes soffa. Igår hade vi en liten middag med gamla gänget, mycket trevligt. Fan vad jag saknar de tjejerna! Turligt nog hoppade jag över vinet, så förutom såsigheten känner jag mig riktigt kurant idag (får se om Greger gör detsamma när hon vaknar...) Tänkte ändå ta det lugnt, förbereda lite inför workhop och föreläsningar och skissa några strippar. Samt ta mig an mastondont-disken från gårdagskvällen. En helt ok söndag med andra ord. 

Här kommer lite bilder från utställningen. Håll i hatten och ta emot:

Trött

Här sitter jag och snörvlar omgiven av katter, i sällskap av en lika rosslig Greger. Stackarn, vilken gäst man är som kommer hit och smittar ner sin värd! Det har inte blivit många knop idag, mest tevegloende och en aning för mycket snask. Och nu är vi båda sockerspeedade och rastlösa till tusen. Vi har ägnat en timme åt att glo på gamla one hit wonders på YouTube och enats om att Venga Boys var hemska, och att Macarena ändå svängde litegrann. 

Imorgon är det vernissage på Trelleborgs museum, så har ni vägarna föbi, bara kom. Jag lovar att bara nysa lite på er!

Det är först när man är sjuk som man inser hur mycket skit det faktiskt går på teve. Jag hade väl ett hum innan, men vidden av denna tevesmörja hade jag väl aldrig kunnat ana. Nu är det repris av dagens Big Brother? Plötsligt känner jag mig mycket trött. Och det är inte enbart febern.

Med tant Malin på jobbet

Greger är duktig på att rita.

Krax krax på er! Jag är så jävla förkyld!! Ingen människa har någonsin i världshistorien varit SÅ fruktansvärt förkyld som jag är nu. Ingen! 

Ja, okej, jag kanske blir något egotrippad när jag är sjuk. 

Men men, dä får gå. Nu är jag nere i Skånelannet i alla fall och utställningen i Trelleborg ser jättefin ut. Annika på museet har gjort ett kanonjobb. Attans att jag glömde ta bilder idag, får göra det på vernissaget på lördag i stället. Men härom dagen tog jag några foton av Greger när hon satt och ritade färdigt en av mina seriestrippar. Hon hängde med mig till Trelleborg på sin lediga dag och Annika var vänlig nog att ge henne lite papper och pennor så att hon inte skulle bli så rastlös. Hon erbjöds en klubba också, men den sade jag bestämt nej till. Hon blir så oregerlig när hon får i sig socker. Ja, oss emellan så får jag ju en slant för att umgås med Greger. Ett extraknäck kan man såga.

Nääädå! 

Nu ska jag äta lite och sutta på en lenande halstablett till efterrätt. Vi hörs imorgon mina små tandtroll!

Too much information

Hej alla glada! Nu är jag på resande fot igen. Sitter för tillfället på järnvägscafét i Norrköping i väntan på tågbyte, med en klump vattning lasagne under bearbetning i magen. Fan! Ni får ursäkta mina osmakliga små upplysningar. Har en tendens att ge lite för mycket information. Som i förmiddags i kvinnogruppen till exempel, när fina Caroline hade med sig semlor, då konstaterade jag att "nu jävlar får jag sitta på tågtoan hela vägen till Malmö, för laktos pallar inte magen!" Det är sådan info som jag önskar jag kunde vara mer sparsam med. Om inte annat för att de påverkar andras aptit (mer semlor till mig!!) Jag säger i alla fall inte som Gregers arbetskompis Ladan gör i lunchrummet (på bredaste skånska) "A foy faen, jao ae so jaevla kass i kistan!"

Nog om detta.

Det ska bli skoj att åka ner, att få träffa Greger och de andra vännerna igen och dela ut julklappar. Det blir ju tyvärr inte så ofta jag kan ta mig ner till Malmö, beroende som jag är av mitt ritbord och allehanda skrymmande attiraljer i mitt jobb. Och att det sedan är sviiiiindyrt att åka tåg gör inte saken bättre. Lägg därtill att min familj och mina vänner är väldigt utspridda; Stockholm, Malmö, Göteborg, Karlstad, Västergötland, Norge osv. 

Nu går snart mitt tåg. Bäst att packa ihop mina pryttlar och stånka iväg till perrongen.

Häj häj!

Ett fint litet klotter Internationella kvinnodagen till ära

Känns trösterikt på något sätt.

TP-kunskaper

Fina Annica på tantkondis i Nyköping

Min figurin "Benny", glacerad och klar till utställningen

Sitter här och väntar på den lockande middagen, vars frestande dofter letar sig in i mitt arbetsrum från köket. Det tar ett tag när Kärleken lagar mat, men så blir det alltid väldigt gott. Lite lagom seg är jag, i vanlig ordning, men har ändå åstadkommit en del i jobbväg samt fixat ärenden på stan. Fick stressa hem därifrån i förtid eftersom jag fick in ett brådskande jobb. Annars hade jag hunnit träffa bästaste Caroline också. En hel del podradiodokumentärer har det blitt under dagen. Jag är in between bra ljudböcker just nu. Tips emottages tacksamt! Man lär sig en hel massa matnyttigt när man lyssnar på SRs dokumentärer, om saker som läskiga sanatorium under turberkulosens härjningar, eller hur man genomförde experiment på sk sinneslöa under en lång tid i Sverige, genom att mata dom med en extrem massa sötsaker, för att se om de fick karies då (det fick de, med råge). Ja, jag riktigt känner att min allmänbildning växer lavinartat, tycker det pirrar i hjärnan av alla nya TP-kunskaper. På grön pluppchans. "Vad kallades de godsaker som användes i ett berömt experiment för att finna orsaken till karies?" -"Vipeholmskolor!". Åh, jag riktigt längtar till nästa TP-omgång. Bäst att lyssna igenom ett par dokumentärer till. Hmm, ska jag ta den om sjukhusmorden i Malmö eller en som handlar om Hans Scheike? Kan inte bestämma mig på fastande mage. Yes! Nu är det MAT!

Häj!

Jag ger er: min morgon

Återigen gryr dagen...utan att jag har gått och lagt mig. Ja, nästan i alla fall. Har vänt nåt extremt på dygnet sista tiden. Kanske en reaktion på de okristligt tidiga morgnar jag tvingades utså i Stockholm. Och kan ni tro, igår innan jag skulle krypa till kojs, då jag tog mitt ytterst hälsosamma sista bloss på balkongen hörde jag min första vårfågel! Det kanske inte ser så ut än, men jag tror banne mig att våren har kommit till Oxelösund.

Ja ja, nog med tantprat. Det är bara äldre personer och folk som är lite nervösa av sig i sociala sammanhang som pratar om årstidsväxlingar.

Men visst blir man lätt lyrisk av att varmare, gladare väder är på väg? Förstår de grånade damer som sätter sig att dikta till vårens (eller höstens, beror på årstid och lynne hos tanten) ära. Jag läser nämligen många tanttidningar, typ Allers och Hemmets journal, se, och till dom kan man skicka sina egenhändigt ihopsnickrade, haltande poem. Helst med (nöd)rim. T.ex:

Våren knackar på min dörr

liksom många gånger förr

Glad i hjärtat sjunger jag:

Tra la la la la la la

och fröjdas över knopp och fägrig.

Tänk, jag trodde våren bara var en hägring!

Vitsippan lyser så rart i backen

Töserna hoppar hage i gödselstacken.

Kossan så glad uti hagen råmar,

det finns båtar som kallas pråmar.

Gossarnas kulor rullar i gruset

Far sitter ännu på hemlighuset

Där har han stånkat i tio år

För den evigt förstoppade finns ingen vår.

Och så ett softat foto på en vitsippsäng, alt. en höstväg på det.

Typ, så. Fan vad jag är bra på att dikta! Tycker ni att jag ska sluta mitt day-job?

Ryska sjukan

Just chillin'. Fan vilket skönt djur!

Idag är jag en sengångare. Slö, sävlig, sömnig och låååångsam. Och kanske lite luden här och var. Vill man slå ihjäl lite tid är det lätt att snöa in på en massa gulliga djurklipp på Youtube. Som det här eller denna snutt. Fast min nya favvo alla kategorier är ändå sengångaren. Jag vill HA en sån här!! Alternativt vara en, och bara hänga hela dagarna, äta och krafsa mig i rumpan då och då. Och det ser lätt ut att greppa en penna med de där snajsiga klorna.

Trots min seghet har jag idag lyckats åstadkomma lite i jobbväg; ritat en serie till Ersta, skissat barnbok, förberett utställning och workshop i Trelleborg och lite sånt. Mannen i mitt liv har legat klubbad av influensan några dagar. Om årets flensa var en kvinna skulle hon inte vara en anemisk högfärdsfröken, nej den här sjukan är mer som en enorm rysk kulstöterska med mycket ansiktsbehåring och stora lökringar. Halva Sverige tycks ligga sjuka. Kanske ska vi därför döpa den till Ryska sjukan? Säkert kom den med den där rostiga skorven till ubåt de hittat i Östersjön nyligen, bassiluskerna har legat latent i ett antal år för att sedan med en knapptryckning från lille Putin skjutas ut ur en ampull och krypa upp till oss, icke ont anande svenskar.

Eller så har jag en aning för livlig fantasi. Nähäj, nu ska jag sega vidare.

pöss å kram

Prinsesstårta vs rårivna morötter

Varför mår man alltid illa av prinsesstårta? Och varför glömmer man alltid att man mår illa av att äta det och kastar sig glupskt över en snorgrön tårtbit bara för att det är kalajs? Tänk om man kunde vara funtad så att man tyckte att rårivna morötter var det festligaste som fanns? Det är väl för att jag är en B-människa. Ingen arisk Spara med spänstiga flätor och äckligt välgödd spargris, nej en luggsliten Slösa. Fast då är jag hellre den sistnämnda. Kommer ihåg att jag alltid störde mig så förfärligt på den självgoda, duktiga Spara då man hungrigt kastade sig över serien i Lyckoslanten (ty detta utspelade sig i en tid då serier ansågs skadliga för små barnahjärnor och lyste med sin frånvaro i skolan). Hellre käften full av karameller och stripigt hår än att gå och vara äppelkindad och aldrig ha något kul (läs; pensionsspara). Nej, sparande har aldrig varit min melodi. Inte rårivna morötter heller.

En klon, tack!

Original-Dolly

Gukväll! Fasen också, nu är jag krasslig! Dåååålig tajming minst sagt!! Har så mycket jobb att hinna klart innan jag sticker ner till Skåne på tisdag. Det är stunder som dessa jag önskar att jag hade en klon som kunde utföra alla mina arbetsuppgifter när min kropp krånglar. En Mini-Me, typ. Men allt går med Alvedon. (Mitt bästa husmorstips, det och "Allt går att foga samman igen, även en kvinnospillra, bara man biter ihop")

Försöker friska till mig med en stunds beatlesboxlyssnande (fint ord va!) och det går ganska bra. Förutom när Ringo sjunger. Det var visserligen snällt av de andra killarna mot honom att låta den tondöve trummisen tralla på ett och annat spår, men inte fullt lika schysst mot oss stackars lyssnare. Så, nu är Act Naturally genomplågad! Phu! It's only love är betydligt barmhärtigare för öronen.

I morgon fyller jag 32 bast. Eller jordsnurr. Det är ett ord jag saknar. När säger man det nuförtiden liksom? Och "pennfajtas".

Hoppas febern har lagt sig tills dess, för jag tänkte åka in till Nyköping och fölsedagsshoppa ett par skor samt sjunga en trudelutt hos sångpedagogen. Annars får jag skicka min klon, Dolly Biller.

En stunds tramsande senare

Lika som bär

Riksbankschefen Stefan Ingves och Åsa-Nisse