Återigen gryr dagen...utan att jag har gått och lagt mig. Ja, nästan i alla fall. Har vänt nåt extremt på dygnet sista tiden. Kanske en reaktion på de okristligt tidiga morgnar jag tvingades utså i Stockholm. Och kan ni tro, igår innan jag skulle krypa till kojs, då jag tog mitt ytterst hälsosamma sista bloss på balkongen hörde jag min första vårfågel! Det kanske inte ser så ut än, men jag tror banne mig att våren har kommit till Oxelösund.
Ja ja, nog med tantprat. Det är bara äldre personer och folk som är lite nervösa av sig i sociala sammanhang som pratar om årstidsväxlingar.
Men visst blir man lätt lyrisk av att varmare, gladare väder är på väg? Förstår de grånade damer som sätter sig att dikta till vårens (eller höstens, beror på årstid och lynne hos tanten) ära. Jag läser nämligen många tanttidningar, typ Allers och Hemmets journal, se, och till dom kan man skicka sina egenhändigt ihopsnickrade, haltande poem. Helst med (nöd)rim. T.ex:
Våren knackar på min dörr
liksom många gånger förr
Glad i hjärtat sjunger jag:
Tra la la la la la la
och fröjdas över knopp och fägrig.
Tänk, jag trodde våren bara var en hägring!
Vitsippan lyser så rart i backen
Töserna hoppar hage i gödselstacken.
Kossan så glad uti hagen råmar,
det finns båtar som kallas pråmar.
Gossarnas kulor rullar i gruset
Far sitter ännu på hemlighuset
Där har han stånkat i tio år
För den evigt förstoppade finns ingen vår.
Och så ett softat foto på en vitsippsäng, alt. en höstväg på det.
Typ, så. Fan vad jag är bra på att dikta! Tycker ni att jag ska sluta mitt day-job?
1 kommentar:
"Töserna hoppar hage i gödselstacken"
hehehe. Kanske du skulle kunna ge ut en lyrikbok med egenhändigt illustrerade bilder. Den måste då vara rikligt befolkad med dina härliga runda gubbar, gärna så som "Gubbe med pärlörhänge"
Många kramar
Skicka en kommentar