Älskade SJ

Dagens blomma går helt klart till My Big Love!

Nu mina vänner ska jag i ord försöka beskriva den innerliga ömhet jag känner för SJ. Det blir svårt, för min kärlek är så stor och passionerad att orden liksom inte vill räcka till. Statens järnvägar. Bara smaka på orden! Staaatens... jääärnvägar. Låter det inte härligt östtyskt på nåt vis? Vad jag älskar dessa tåg!

Som idag, när jag, med en enorm resväska, en tung klump till ryggsäck, plus handväska kom till Malmö central. 40 minuter innan mitt tåg skulle gå fick jag ett sms från SJ där det stod att mitt tåg istället skulle gå från Lund. Och att det var bra om jag var ute i god tid (som SJ alltså). Det var bara det att samtliga tåg från Malmö var inställda, inklusive Pågatågen. Var tydligen en ledning som trillat ner på spåret. Kanske är jag naiv, men om något viktigt faller till marken, anser jag att det är smidigare att helt enkelt plocka upp det igen. Rätt mycket smartare än att halvhjärtat informera samtliga resenärer om krånglet och fixa några (alltför få) ersättningsbussar. Folk blir liksom mindre arga på det viset.

Det var inget annat att göra än att hoppa in i en taxi och åka till Lund. 230 spänn. Jahopp.

Väl där, där jag med nöd och näppe hunnit inhandla lite färdkost innan det var dags att hitta rätt perrong, meddelades EN MINUT innan tåget skulle gå att det blivit en spårändring. 100 pers rusade ner i kulverten mot rätt spår. Och på tåget hamnade jag med en barnfamilj där lillpojken krälade runt på golvet hela tiden och lyckades mosa min färdkostbanan så att den blev alldeles brun och slemmade ner allt det andra i påsen. Lägg till detta en underbar försening plus en massa stopp pga signalfel, och du har min resa som på ett litet bräde.

Förstår ni nu min kärlek till SJ?

Guuuud vad det är skönt att vara hemma!

Nog gnällt för ikväll.