Får man säga hottentot?

Glöm inte att gå in och gilla Biller på Facebook, och förresten! Och lägg upp ett foto, så blir du billerfierad!





Här sitter jag i svart polotröja och ser ut som en hottentot i huvudet (får man säga hottentot förresten? Nu gjorde jag visst det i alla fall). Utväxtfärgardags, den råttfärgades eviga slit för att se ut som folk. Kanske blir det lite serietecknarhäng ikväll, det beror lite på om jag lyckas hinna göra det jag ska innan. Ligger rätt efter i schemat.

Idag damp det ner ett nytt, kul illustrationsjobb. Det tackar jag särskilt för! Det ser bra ut på tecknarfronten. Och vet ni, i morgon kommer journalisten från tyska der Weldt! Det är lite pirrigt. Vi ska ses på stan, så kanske vi åker hem till min "hemmastudio". Beror lite på. Den ligger ju rätt off. Och själva lägenheten är inget man gärna bjuder hem folk till. Maken kallar den "bunkern", liten, mörk och extremt svårstädad. Kanske tar jag honom till Serieateljén i stället. I säkerhets skull har jag dock städat (litegrann, på ytan, mest viftat runt dammet, men ändå). Man behöver ju inte göra lägenheten ännu mindre trivsam än den är. Men snart vänner, snaaaart flyttar vi till den nya fina!! Fräääääääsch (känner att jag vill dra på ordet), nyrenoverad och ljuuuuuuus (likadant med det)! Det är nästan så att jag ser fram emot själva nedpackandet och att snubbla på flyttkartonger i veckovis. Bara nästan.
Vi har i alla fall anlitat en flyttfirma, som ska ta hand om i stort sett allt, inklusive flyttstäd. Värt vartenda öre!

Dags att tvätta ur hårfärgen. Jag ser redan nu, att jag lyckats få färg på händerna, efter att jag drog av min handskarna. Det är hopplöst att få bort. Nu lär de väl tro på serietecknarhänget, att jag torkat mig i rumpan utan att ha använt papper, och utan att ha tvättat händerna! Visserligen är jag ofta under bältet i mina serier, men ändå...

För att inte tala om der Weldt i morgon. Ser framför mig ett fint, seriöst porträttfoto, där jag sitter med händerna så där tankfullt och författaraktigt under hakan, och värsta bajsfläckarna på. Vore inte bra.

Bäst att jag rotar fram nåt terpentin från mina folkhögskole-målarkluddar-dagar.
Häj.

Actionspäckat

Idéskiss (för att kunden ska få ett hum om hur jag tänkt, jag skissar "fint" sen) till en affisch för utställningen Salt på Trelleborgs Museum.



Idag känner jag mig bättre! Tack för era krya på dig-hälsningar, det värmde!
Någon zumba har jag inte dansat, men en lugn promenad blev det framåt eftermiddagen. Det var rätt skönt. Men inte ta ut sig för mycket med infektion i kroppen, det är inte bra.

Så har jag skissat till Trelleborgs Museum, samt lämnat material till en utställning jag ska medverka i, i Skövde (leveransen sköttes dock här i stan). Ätit en delikat fisksoppa har jag också hunnit med! Och håll i hatten, för nu ska jag ta ett varmt bad!

Inte klokt vad actionspäckat mitt liv är dessa dagar!

Frisk och dansa zumba

Jag har feeeeeeber. Det suger verkligen. Och vadå lyssna på kroppen? Nej, jag travade iväg till ateljén som vanligt. Kände redan på spårvagnen, att kallsvetten började pärlas i pannan. Att kläcka kul idéer var ju bara att glömma. Det blev till att ringa maken, och be honom komma och hämta upp mig efter att han slutat. Ytterligare en timme på snuskig spårvagn och en lång stretpromenad i uppförsbacke kändes inte helt lockande.

Hem och lägga sig under en filt.

Ja, sannerligen, det här suger! Jag vill vara frisk och dansa zumba!!!!

Frilansarklumpen

Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i he-ela världen!
Tack vare min snälla mamma, och en make som betalade min del av hyran, är månadens pengakamp avklarad! Lättnaden är så stor, så jag nästan är gråtfärdig.
Det är så skamfyllt det där, med att inte alltid få det att gå ihop. Och att behöva be om hjälp. Det var så skönt att prata med min kollega Jenny om det, det är visst inte bara jag som ibland behöver ringa det där samtalet till mamma. Jag är så jäkla tacksam att du finns mamma. En dag ska jag bli så där snuskigt rik, att jag kan köpa dig en lägenhet i London, så det så!
Eller, bara jag har så jag slipper den där orosklumpen i magen, så är jag glad. Frilansarklumpen.

Nästa månad däremot kommer bli toppen på ekonomifronten. Och jag kan faktiskt leva på det jag älskar mest. Därför känner jag inte att jag har någon rätt att klaga.

Men kanske är det någon annan därute som sitter med bankdosan i sin svettiga hand, och inte får det att gå ihop med alla räkningar. Till dig: Du är verkligen inte ensam! Och om du har någon snäll mamma eller pappa som kan hjälpa dig (åh vad jag hoppas att du har det!), fråga hen! Och viktigast av allt: Glöm inte att tacka!

Och till min räddare i nöden: Tack fina lilla mamma! 

Blöt puss i nacken

Häj häj! Siter i Seriateljén och snorar. Har åkt på en förkylning. Den verkar rät lindrig (peppar peppar) än så länge, men gör att jag 1. Låter som en försupen estradpoet, 2. Snorar som en hel dagiskull, 3. Inte kan tänka riktigt bra. Ändå har jag fått en del gjort. Vi har haft möte angående releasefesten nu. Här ovan ser du inbjudan. Har du vägarna förbi Götet, kom!!

Och nu är "Facebook-grejen" igång (jag är inte så verbal. Vet inte ens vad ordet "verbal" betyder. Och kan inte hitta någon adekvat synonym i mitt snoriga tillstånd). Gå in och gilla Biller på Facebook! Här.
På  den sidan kommer jag varje dag lägga upp en ny bild. Och du kan själv ladda upp foton som jag kan "billerfiera". Det kommer också lottas ut ett antal ex. av Allt du behöver, samt fina serieoriginal.

Och ju mer du hjälper mig att sprida budskapet om min nya bok, desto fler blöta pussar i nacken lovar jag dig på Bokmässan, eller för den skull på releasen!
Snor på er!

Kamp mot Goliat

Häj! Ursäkta dålig uppdatering! Det är riktigt intensivt på jobbfronten nu! Uj uj.  Men kul. Och så är det fullt ös med förberedelserna inför festerna, samt den analkande Bokmässan. Fy fasen vad gött det är att bo i Göteborg när det gäller den sistnämnda! Att bara kunna ta femmans spårvagn hem efter en lång dags travande, ska bli så skönt. Inte behöva bo på ett sunkigt vandrarhem i Masthugget i gemensam sovsal, med en tysk snarkande gubbe ovanför i den knarriga våningssängen. Eller så har jag bott hos vänner, med några få övernattningar på hotell som undantag.  Men det är allt skönt att kunna komma hem till sig och sova i sin egen säng.

Ikväll har jag arbetat en massa med en utlottning/boksläpsjippo jag ska ha på min fansida på Facebook. Skriver mer om det i morgon! Man kan i alla fall ladda upp sitt foto, så "billerfierar" jag det. Man blir, kort sagt en figur i Biller-världen. Lite som exemplet ovan.

Idag har jag också hängt med NBV på Barnfridsdagen. Väldigt trevligt må jag säga! Tänk, att det finns så mycket folk som vill väl, och vill hjälpa ungarna!

Dags att kasta sig över jobbet igen. Nu ska jag rota genom mina enorma lager, efter original till en utställning jag ska vara med på, på Skövde Kulturhus (vernissage den 22a september).


Hur avslutar man ett sånt här spretigt inlägg? Jo, med en video med min idol, och hans kamp mot Goliat förstås!

Hygien for dummies

Idag har varit en sån där intensiv jobbdag. Fast rätt bra. Jag har färglagt, spånat idéer, haft ett telefonmöte och tecknat en serie till NWT, plus filat på utskicken till mina (och Lovisa Ståhls/Jenny Berggrunds) releasefester. Det kommer bli så kul!! Och jag lovar återkomma med detaljer om var och när.

Som ni väl förstått vid det här laget, så är jag i det närmsta doftöverkänslig. Idag i kön på Ica, testades mina stackars näs-sensorer nåt alldeles extra. Vad är det med gubbar och hygien? Eller snarare, brist därav? Varför går man och handlar när man luktar gammal kalsong och gårdagens fylla? Varför? Så länge man är någorlunda frisk i kroppen, finns ingen ursäkt att inte duscha när man lever i ett i-land (och inte är hemlös förstås). Och kan man inte själv, finns det utmärkta personliga assistenter.

Fy för gubbar som luktar rumpa!

Det är inte svårt, man bara tar av sig kläderna, ställer sig i duschen, gnider in sig med tvål (alt. avfettningsmedel i de tyngsta fallen), sköljer av, stiger ur, tokar sig, och voila, man är ren! Jag tror att jag ska ge ut en bok: Hygien for dummies.

Det kommer bli en storsäljare,

De där präktiga små liven

Ohoj. Bara några rader, innan det är dags att ge sig av till min svenniga fritidssysselsättning Zumba. Sitter i ateljén och stressjobbar lite. Det är dags att skicka nya strippar till Hufvudstadsbladet. I brist på bra ljudböcker att uppslukas av medan jag färglägger, lyssnar jag om en gammal favorit, Svartvinter. Jag känner att jag inte kan låna Barnen från Frostmofjället ännu en gång, utan att folket på bibblan börjar undra. Det är något med de där präktiga små liven och deras umbäranden! Frostmo-barnen alltså, inte bibliotekarierna.

Nej vänner, nu måste jag rusa till spårvagnen! Dags att skaka serietecknarrumpa.
Pöss!

Dagens Biller

Dagens Biller

Klicka på'n så går det att läsa'n!

En låt som summerar dagen:

Hörrni, jag måste tipsa!

... Om denna produkt! Silicea. Finns både som mag-tarm gel och vanlig kiselgel, enda skillnaden är att mag-tarmvarianten är lite mer "kompakt" och tydligen inte tas upp på samma sätt av kroppen, utan mest skyddar magen. Den med mindre partiklar är också suverän om man vill ha schysstare hy, starkare naglar och tjockt hår. Jag tycker att bägge sorter funkar bra om man, som jag dras med magkatarr och annat IBS-igt. Faktum är, att det här är det ENDA som hjälpt mig. Några matskedar om dagen räcker, så slipper jag allt vad medikamenter heter. Magen mår bra, och jag kan till och med dricka kaffe. Slarvar jag med Silicean, så märker jag snabbt av katarren igen.

Så, mina vänner, tag nu emot detta husmorstips, och kom ihåg;
En god avföring är bästa huvudkudden (Ur Husmoders Lexikon 1958).

Nästan

Åååh! Det känns som om jag druckit alldeles för mycket kaffe, är helt koffein-stirrig! Fast det var många timmar sedan mitt senaste Zoegas-intag. Är det nån jäkla fullmåne eller vad är det här? Och inte har jag någon arbetsdisciplin heller, siter bara och tramsar runt på YouTube.

Jag och maken har sett på spökfilm i kväll. Den var rätt bra och ganska läskig. Det badades mycket i filmen, onödigt mycket. Men jag ger den ändå 3 och en halv Biller i betyg, klart sevärd!
The Awakening hette den visst.

Nu har jag plöjt vartenda avsnitt av the Graham Norton show som någonsin visats! Jag sörjer. Enda trösten är, att det varje vecka kommer nya med min irländske favorit. Han är så fantastsisk den där Norton, hans mimik, hans tajming, hans kvicktänkthet. Har ni inte sett the Graham Norton show, så gör det! Finns på YouTube om man inte har BBC. Det här är mitt favoritavsnitt.

Nu ska jag bara titta på ett klipp till med konstiga djur, sedan ska jag börja skissa. På hedersord! Eller kanske två, vi får se. Men aldrig mer än fyra, i alla fall inte fler klipp än tio. Det kan jag nästan lova. Nästan.

Dagens Biller

Hihii!

It's got a backbeat

Häpp! Fredagkväll och grannarna har nån sorts utländsk och exotisk fest, där man spelar saker som går i baktakt och så skriker de nåt i stil med "Alilaliliii", liksom joddlande då och då, där det passar i musiken. De har säkert roligt. Jag har just ätit tacofärs med wokgrönsaker. Nu är jag trött på att vara gräsänka. Mina smaklökar längtar tills i morgon, för då kommer maken hem.

Bara för det, så bjuder jag här på lite bra "baktakt". It's got a backbeat, you can't lose it:

Världens mest minimalistiska blogginlägg (om man bortser från den långa titeln):

Dagens skryt-Biller

Räknehjälp

Nu har jag en ekvation till er (eller vad det heter, jag är matematisk idiot. Help me out here!):
Den här månaden har jag utgifter på 21093 kronor. In kommer ca 17500 kronor. Jag är skyldig min lilla mamma fleeera tusen. Jag är 33 år.
Får ni ihop det? Det får inte jag!

Been there, done that

Kan ni också bli trötta på att vara tvungna att om och om igen tillfredställa de där grundläggande behoven? Just nu sitter jag och är sprängkissnödig, men jag har ingen lust att gå på toa! Herregud, jag har ju redan varit där idag! Flera gånger. Been there, done that liksom. Men snart känner jag att det är blåsan som vinner över mig.
Först, ska jag dock skissa lite till. Bara för att jag är envis som en gammal get. Bring it on, blåsan! Bring it on!
Först skissa, sedan kissa.

Dagens Biller

I've got the blues

Blä och bajs och snopp! Jag är inte på topp. Nä, trots att jag sitter här och rimmar, så är jag rejält nere. Är gräsänka hela veckan, och hade sett fram emot att Greger skulle komma och hålla mig sällskap. Men hon kommer inte. Blev barnsligt besviken och bara bölade halva dagen igår. Ensammast i hela världen, typ. Fast jag vet att det inte är så. Men då min månatliga rening är på g, svajar humöret även utan besvikelser. Alltnog. Det går över. Och det kunde vara värre.
Jag ska rycka upp mig och ta mig i kragen, värma min lilla lunchlåda i ateljéns micro, sätta mig och skissa och lyssna igenom de sommarprat jag missat.
Efter regn kommer solsken.

Hur ska vi råda bot på detta?

Jag gillar verkligen folket på Serieateljén! Mitt höstlöfte till mig själv, är att pallra mig dit oftare. Jag är så förbankat bekväm, se. Trivs så bra här hemma, men jag vet ju att om jag väl pallrar min serietecknarrumpa dit, så gillar jag att vara där. Idag satt jag i ateljén en bra stund och kläckte idéer. Så tog jag en lunch i Haga med min fina vän Maja. Och sedan en stund i ateljén igen. Varpå jag pallrade serietecknarrumpan hem igen på en skumpig spårvagn, inhandlade ingredienser till den korv stroganoff jag alltid lagar när jag är gräsänka, knatade hem för den långa sega backen, och så satte jag ner serietecknarrumpan på en stol igen och jobbade en stund till.
Nu ligger en gegga av korv stroganoff så fint i magen, och resterna ligger prydligt i en lunchlåda i kylen. Jag har fanimej blivit en husmoder på gamla dagar! Hur ska vi råda bot på detta?

Dagens pms-Biller

Inte snäll

Den här strippen gjorde jag när jag inte var snäll en kväll (rim!!). Jag hade just fått fakturan från revisorsfirman och den var 3000 kronor dyrare än förra året (!) för
samma mängd papper. De hade blivit uppköpta av ondskefulla Lrf Konsult. Jag mailade och bad på mina bara knän, att de skulle se över det och min snälla revisor, hjälpte mig att sänka fakturan en del. Det var gulligt av henne, och jag vet att hon inte kan rå för den här prishöjningen. Dock känner jag att det är dags att söka sig någon annanstans. Blev tipsad av en kollega, om en bra, billig och lättförståelig revisor här i stan. Jag ska dit i morgon och gå igenom mina finanser. Jag har gjort klart för dom, att de måste förklara för mig som om jag var två år, och att siffror ger mig panik, annars är jag ganska vettig. Håll tummarna att de är bra! Och att de inte vill ha 8000 spänn av mig om året!! För då blir det en betydligt elakare stripp!!

Snuskmat

Godkväll! Hur står det till med er denna afton? Själv håller min löpmage (kan även vara våmen) som bäst på att smälta en delikat nepalesisk måltid, bestående av nån sorts blomkålsröra av det kryddiga slaget. Maken och jag hittade en liten oväntad just nepalesisk (eller heter det nepalitansk?) restaurang ute på Hälsö. Det var en skojig meny, med många fula ord. Vi listade ut att "kukhura" betydde kyckling. Jag vill inte bli kallad något av det. Men min Käre intygade att hans tandoori-variant smakade riktigt bra.

Nu känns det att det börjar bli kyligare på kvällen, ganska snart blir jag tvungen att hålla arbetsrumsföntret stängt när jag jobbar, jag fryser så lätt om fingrarna och stela fingrar ritar inga bra serier. Det känns som om det kommer bli en bra höst, med releasefester (minst två ska jag ha, återkommer om det), boksläpp, Bokmässa och förhoppningsvis en massa föreläsningar/workshops också. Och psst, snart ska jag bli intervjuad i tyska der Weldt!

Vi avslutar väl med en magnifik kvällshimmel på det?

Dagens Biller

Mycket känslor i kväll

Jag är så trött! Det har varit en på många sätt fin dag, men ansträngande. Vi har röjt det sista i mormor och morfars hus. Det känns. Vemod blandas med kärlek och fina sommarminnen. I varje rum har jag minnen. Jag ska spara dom i hjärtat så länge jag lever, dom, och dofterna från där jag var som tryggast som barn. En speciell blandning av trä av olika slag, och så den där obeskrivbara doften av mormor och morfar, som bara är. Det doftar trygghet.

Hittade en fin bit papp på golvet, på den fanns lite av min kluriga morfar kvar; hans uträkningar och penseldrag. Ett av alla hans byggprojekt. Jag tog med den hem, den kanske verkar obetydlig för någon annan, men för mig är den så värdefull.

Så gick jag runt i deras sensommarträdgård, förmodligen för sista gången. 

Jag tror det här är en sådan dag jag alltid kommer minnas, in i minsta detalj.

Dagens Biller

I den runda gumpen

Av någon anledning, tycks jag alltid hamna framför en dokumentär om Nürnbergrättegången, när jag för omväxlingsskull ser på teve. Så även den gångna natten. Göring var sur och tjock (fast inte lika tjock som innan han blev fängslad, tydligen sväller man av morfin, och knarkomanen fick inget sånt i finkan). Han ångrade ingenting och var läskig i största allmänhet, precis som i de andra dokumentärerna jag sett. Och så tog han en cyanidkapsel och sade "Pilutta er!". Vart han hade denna kapsel innan han, så att säga, förtärde den, är ett stort mysterium. Jag tror det var i rumpan. Han hade ju så mycket "stoppning" i den runda gumpen, att en liten kapsel mer eller mindre väl inte kunde kännas. Om han inte var tvungen att hålla inne en stor fis, förstås, då kanske kapseln spruckit i förtid. Fast varför skulle Göring vilja hålla inne en fis förresten? Han var väl inte den mest hänsynsfulla människan i världshistorien?

Om sådant tänker jag när jag sitter på min kammare. Och på min nya bok förstås! Fick hem ett ex igår. Snart är den ute i handeln, och jag kommer tjata om den regelbundet här. Så blir det även en massa skoj på min facebooksida, lagom till boksläppet; tävlingar och lite annat.

Ha en fin kväll och kläm inte för hårt om cyanidkapslarna!

Dagens Biller

Nu haver jag skrivit en krönika. Håll i hatten och läs!

Gammal och bortglömd

Härom natten hade jag någon sorts apokalyptisk mardröm. Jag vaknade kallsvettig, med bultande hjärta. I drömmen var jag ensam kvar, alla mina nära och kära hade dött. Jag var alldeles ensam.

Nej, världen hade inte gått under, det var vare sig ett kärnvapenkrig som spårat ur (har hört att de har en tendens att snabbt göra det) eller någon enorm naturkatastrof som blivit följden av att värdens ledare vägrat ta klimathotet på allvar. Det var för att jag, i drömmen blivit gammal.

Jag är nu 33 år, den åldern efter vilken det visst börjar bli rynkigt och slappt. Åldern då de flesta fortfarande är starka och friska.

Ålderdomen känns rätt avlägsen. Men min sommar som vårdbiträde i hemtjänsten fick mig att se lite annorlunda på livet. Det var ett slitigt jobb, rent fysiskt, och gillar man inte bajs, så är det inget yrke att satsa på. Men det fysiska slitet vande man sig vid, likaså stressen, att hinna jäkta mellan vårdtagarna, ge dem (alltför lite) tillsyn, och helst hinna säga ett vänligt ord till dem också. Det var den känslomässiga biten som var värst, att se dessa gamla sitta där dag ut och dag in. Ensamma. Kanske hade de familj någonstans, men jag såg då aldrig till någon. Att sitta ensam, fånge i sin skröpliga kropp och i sin instängda lägenhet, efter att man stretat och knogat ett helt liv, kanske gett liv till en ny generation, gjort sitt bästa, det är inte värdigt!

Jag såg att teveserien Ung och bortskämd ska komma med en ny säsong. Så att folk kan förfasa sig över lata och bortklemade ungdomar på bästa sändningstid. Varför ska de få ännu mer uppmärksamhet? När det finns de som bättre förtjänar det. Kan inte Svt i stället göra ett program som heter Gammal och bortglömd? Men det ska inte vara nån förnedringsteve, nej, där ska gamlingarna få massor av omsorg och kramar. Knubbiga barn att ha i knät, någon att prata med under långa mörka nätter.

Välfärd för de som faktiskt byggt upp den en gång.

Det skulle jag vilja se!

Kommer i SN.

Dagens Biller

Lat

I kväll har jag inget vettigt att skriva. Vill bara sitta på min stol, glo på youtube-dokumentärer och äta choklad. Så det tänker jag göra.
Häj.

Dagens Biller

Det blir nog till att slänga dojorna ändå

Det enda bra som år 1992 förde med sig.

People say she's crazy, she's got diamonds on the soles of her shoes. Nä, riktigt så var det inte idag, men nog fick jag underliga blickar för mina tjugo år gamla gymnastikskor. Jag hittade dom i mina gömmor, ett par Nike Air, som var hur coola som helst år 1992. Inte särskilt välanvända (jag har funnit motion att vara ett behagligt tidsfördriv först på 2000-talet). Men det har burit emot att slänga bort ett par dyrdojor. Alltnog. Idag tänkte jag, att vafan, om hipstersarna kan ha fula skor från nittiotalet, så kan väl jag. Kanske är de alldeles fantastiska att dansa zumba i. Det var de inte. Jag vickade hit och dit i mina Nike Air, med ömmande tår (har nog fått lite större fötter sedan 1992 ändå), med noll stötdämpning (all air hade nog gått ur skorna på tjugo år), farligt nära att vricka min både här och där. Till råga på allt tittade folk lite snett på mina gulnade skosnören. Det blir nog till att slänga dojorna ändå.
Om jag inte hittar en liten hipster att donera dom till.

Dagens Biller

Ich bin ein Berliner

 Det är inte klokt, vad mysigt vi haft det i Berlin! Vilken stad! Kändes som ett enda stort Möllevången (för er som inte besökt denna stadsdel i Malmö; Gör det!), med samma lukter, ljud (fast på tyska då) och  liknande synintryck. Jag gillade det bohemiska, kreativa som sjöd överallt. Ja, kände mig hemma helt enkelt. Och jag tog mig fram på en blandning av stapplande skoltyska och engelska. Stoltast var jag över mig själv, när jag lyckades göra mig förstådd på apoteket, hopplös nässpraymissbrukare, som jag är, och lättad kunde lämna butiken med lite tyskt näsknark (i sprayform dock! Ej sånt där som de tar på Stureplan). Nasenspray bitte!

Vi bodde hos våra vänner Anja och Ghassan och deras bedårande lilla charmtroll Miriam. Den sistnämnda var lite blyg först, men snart vågade hon sig fram till oss, och bara en kort stund senare hade hon utnämnt maken till sin nya kompis och fått honom att läsa en saga för henne.

 Men när man är två år har man så mycket spring i benen. Då och då var hon tvungen att hoppa lite, för det hade hon precis lärt sig.

Tyska är inget vackert språk direkt, men skojigt. 

Och överallt, dessa fina detaljer, street art och annat kul

De gjorde inga såna här trappuppgångar i miljonprojektets Göteborg...

En kväll grillade vi i parken med kompisen Sushi. Det blev fantastiskt palestinskt käk och jag åt tills jag blev panikbajsnödig.

Under tiden beskådade vi någon form av teaterövning, där vuxna människor sjöng och lekte råttor. Tydligen ett statement om nedskräpning och dålig sopsortering. Eller en underlig tysk fetisch?

Så blev himlen farligt mörk, det drog ihop sig till ett rejält åskoväder. Anja, jag och Miriam gick hem i förväg och slapp bli blöta, men de övriga skulle vara tuffa, och blev därför dränkta likt råttor. Hur det gick för människoråttorna vet jag inte. Hoppas de inte blev dränkta. Sen kom det rejäla hagelbitar från den upprörda himlen. Och efteråt gick luften att andas igen och det värmeböljan var äntligen över.

Dagen därpå kikade vi på en rest av den där hemska muren. Jag gillade inte vibbarna där, det är aldrig någon bra idé att bygga murar mellan människor.

När det var som varmast käkade vi glass. Miriam var tokig i allt med chokladsmak (my kind of girl).

...Och maken vågade sig på en tysk tårta. Men det värsta slemmet skrapade han bort. För en manet-snigel-och slemmiga saker i allmänhet-fobiker som jag, var den helt otänkbar att äta.

Vi kikade runt på Turkiska marknaden. Där fanns mycket skoj.

Och vi åt ännu mer glass. Alltså, den ungan är fanimej det sötaste jag sett!

Och sent på kvällen, efter ca 60 härliga timmar, lyfte planet hem mot Landvetter. Och nu sitter jag åter på Hisingen, vid ritbordet. Också i en trevlig stad. Batterierna är laddade och ritlusten på topp.
Ich bin ein Göteborgare.

Dagens Biller