Hur ska vi råda bot på detta?

Jag gillar verkligen folket på Serieateljén! Mitt höstlöfte till mig själv, är att pallra mig dit oftare. Jag är så förbankat bekväm, se. Trivs så bra här hemma, men jag vet ju att om jag väl pallrar min serietecknarrumpa dit, så gillar jag att vara där. Idag satt jag i ateljén en bra stund och kläckte idéer. Så tog jag en lunch i Haga med min fina vän Maja. Och sedan en stund i ateljén igen. Varpå jag pallrade serietecknarrumpan hem igen på en skumpig spårvagn, inhandlade ingredienser till den korv stroganoff jag alltid lagar när jag är gräsänka, knatade hem för den långa sega backen, och så satte jag ner serietecknarrumpan på en stol igen och jobbade en stund till.
Nu ligger en gegga av korv stroganoff så fint i magen, och resterna ligger prydligt i en lunchlåda i kylen. Jag har fanimej blivit en husmoder på gamla dagar! Hur ska vi råda bot på detta?