Jag är så trött! Det har varit en på många sätt fin dag, men ansträngande. Vi har röjt det sista i mormor och morfars hus. Det känns. Vemod blandas med kärlek och fina sommarminnen. I varje rum har jag minnen. Jag ska spara dom i hjärtat så länge jag lever, dom, och dofterna från där jag var som tryggast som barn. En speciell blandning av trä av olika slag, och så den där obeskrivbara doften av mormor och morfar, som bara är. Det doftar trygghet.
Hittade en fin bit papp på golvet, på den fanns lite av min kluriga morfar kvar; hans uträkningar och penseldrag. Ett av alla hans byggprojekt. Jag tog med den hem, den kanske verkar obetydlig för någon annan, men för mig är den så värdefull.
Så gick jag runt i deras sensommarträdgård, förmodligen för sista gången.
Jag tror det här är en sådan dag jag alltid kommer minnas, in i minsta detalj.
1 kommentar:
Vet precis vad du menar, de minnen finns kvar där, önskar bara jag hade tagit/fått något men har lite foton i vilket fall :-)
Skicka en kommentar