Frilansarklumpen

Mor lilla mor, vem är väl som du? Ingen i he-ela världen!
Tack vare min snälla mamma, och en make som betalade min del av hyran, är månadens pengakamp avklarad! Lättnaden är så stor, så jag nästan är gråtfärdig.
Det är så skamfyllt det där, med att inte alltid få det att gå ihop. Och att behöva be om hjälp. Det var så skönt att prata med min kollega Jenny om det, det är visst inte bara jag som ibland behöver ringa det där samtalet till mamma. Jag är så jäkla tacksam att du finns mamma. En dag ska jag bli så där snuskigt rik, att jag kan köpa dig en lägenhet i London, så det så!
Eller, bara jag har så jag slipper den där orosklumpen i magen, så är jag glad. Frilansarklumpen.

Nästa månad däremot kommer bli toppen på ekonomifronten. Och jag kan faktiskt leva på det jag älskar mest. Därför känner jag inte att jag har någon rätt att klaga.

Men kanske är det någon annan därute som sitter med bankdosan i sin svettiga hand, och inte får det att gå ihop med alla räkningar. Till dig: Du är verkligen inte ensam! Och om du har någon snäll mamma eller pappa som kan hjälpa dig (åh vad jag hoppas att du har det!), fråga hen! Och viktigast av allt: Glöm inte att tacka!

Och till min räddare i nöden: Tack fina lilla mamma!