Det är inte klokt, vad mysigt vi haft det i Berlin! Vilken stad! Kändes som ett enda stort Möllevången (för er som inte besökt denna stadsdel i Malmö; Gör det!), med samma lukter, ljud (fast på tyska då) och liknande synintryck. Jag gillade det bohemiska, kreativa som sjöd överallt. Ja, kände mig hemma helt enkelt. Och jag tog mig fram på en blandning av stapplande skoltyska och engelska. Stoltast var jag över mig själv, när jag lyckades göra mig förstådd på apoteket, hopplös nässpraymissbrukare, som jag är, och lättad kunde lämna butiken med lite tyskt näsknark (i sprayform dock! Ej sånt där som de tar på Stureplan). Nasenspray bitte!
Vi bodde hos våra vänner Anja och Ghassan och deras bedårande lilla charmtroll Miriam. Den sistnämnda var lite blyg först, men snart vågade hon sig fram till oss, och bara en kort stund senare hade hon utnämnt maken till sin nya kompis och fått honom att läsa en saga för henne.
Men när man är två år har man så mycket spring i benen. Då och då var hon tvungen att hoppa lite, för det hade hon precis lärt sig.
En kväll grillade vi i parken med kompisen Sushi. Det blev fantastiskt palestinskt käk och jag åt tills jag blev panikbajsnödig.
Under tiden beskådade vi någon form av teaterövning, där vuxna människor sjöng och lekte råttor. Tydligen ett statement om nedskräpning och dålig sopsortering. Eller en underlig tysk fetisch?
Dagen därpå kikade vi på en rest av den där hemska muren. Jag gillade inte vibbarna där, det är aldrig någon bra idé att bygga murar mellan människor.
När det var som varmast käkade vi glass. Miriam var tokig i allt med chokladsmak (my kind of girl).
...Och maken vågade sig på en tysk tårta. Men det värsta slemmet skrapade han bort. För en manet-snigel-och slemmiga saker i allmänhet-fobiker som jag, var den helt otänkbar att äta.
Och sent på kvällen, efter ca 60 härliga timmar, lyfte planet hem mot Landvetter. Och nu sitter jag åter på Hisingen, vid ritbordet. Också i en trevlig stad. Batterierna är laddade och ritlusten på topp.
Ich bin ein Göteborgare.
Vi bodde hos våra vänner Anja och Ghassan och deras bedårande lilla charmtroll Miriam. Den sistnämnda var lite blyg först, men snart vågade hon sig fram till oss, och bara en kort stund senare hade hon utnämnt maken till sin nya kompis och fått honom att läsa en saga för henne.
Tyska är inget vackert språk direkt, men skojigt.
Och överallt, dessa fina detaljer, street art och annat kul
De gjorde inga såna här trappuppgångar i miljonprojektets Göteborg...
En kväll grillade vi i parken med kompisen Sushi. Det blev fantastiskt palestinskt käk och jag åt tills jag blev panikbajsnödig.
Under tiden beskådade vi någon form av teaterövning, där vuxna människor sjöng och lekte råttor. Tydligen ett statement om nedskräpning och dålig sopsortering. Eller en underlig tysk fetisch?
Så blev himlen farligt mörk, det drog ihop sig till ett rejält åskoväder. Anja, jag och Miriam gick hem i förväg och slapp bli blöta, men de övriga skulle vara tuffa, och blev därför dränkta likt råttor. Hur det gick för människoråttorna vet jag inte. Hoppas de inte blev dränkta. Sen kom det rejäla hagelbitar från den upprörda himlen. Och efteråt gick luften att andas igen och det värmeböljan var äntligen över.
Dagen därpå kikade vi på en rest av den där hemska muren. Jag gillade inte vibbarna där, det är aldrig någon bra idé att bygga murar mellan människor.
När det var som varmast käkade vi glass. Miriam var tokig i allt med chokladsmak (my kind of girl).
Vi kikade runt på Turkiska marknaden. Där fanns mycket skoj.
Och vi åt ännu mer glass. Alltså, den ungan är fanimej det sötaste jag sett!
Ich bin ein Göteborgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar