Inte så mycket satans jävla skit mer

Ibland kan man behöva en skyddande filt runt sig.


Vill härmed meddela att den här dagen varit mycket bättre än de två tidigare. Men när livet ger dig en tjottablängare rätt i huvet tar det en stund innan du är på fötter och står stadigt igen. En hel skrälldus med gamla spöken och skamkänslor kom upp till ytan efter att jag berättat allt om min barndom för en person som betyder mycket för mig. Och ååååångest.
Men jag har lärt mig att försöka stanna i känslan. Och så gott det går jobba på så mycket jag orkar.
Jag är nog lite extra känslig av mig, det blir lätt så när man är lite kantstött här i livet. Samtidigt så vet jag att jag är jäkligt stark, och har livserfarenhet som heter duga.
Och ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja vara helt utan mörkret, det blir ju så mustiga serier av det.

Men, som sagt, väldigt lite satans jävla skit idag, och mer Dä ä gött å leva.

Dagens middag

Mamma har skänkt oss lite färs. Blev bara något konfunderad... Är det något du inte berättat för mig, mamma? Hoppas Bengt är god i alla fall.

Satans jävla skit.

Jag har inte så mycket att säga, bara att visa satans jävla skitdagar borde man få diplom för att man klarar. Stora snirkliga guldbokstäver på fint papper med tjusig ram, och en bragdmedalj därtill.

I Karlstad

ooooo
ooooooo
ooooooo
ooooo
ooooooooo
ooooooooooo
ooooooooooo
ooooooooooooo
ooooooooooo
ooooooooo%
ooo
ooo
ooooo

Jag har inte tillgång till bilder nu när jag är bortrest, så jag gjorde en naken gubbe med liten penis, i profil, upptryckt mot en vägg. Håll till godo!

Sitter på Orrholmen i Karlstad och vet inte riktigt vad jag ska känna. Mysigt och roligt att träffa min lillasyster och hennes familj, och ångestfyllt med alla gamla värmlandsspöken som kikar fram bakom tall och gran häruppe i skogen. I Karlstad får man inte vara annorlunda. Man får inte vara jag. Inte på Hammarö heller, men på ett sätt är det mer förståeligt än karlstadssyndromet, det är ju så litet.
Inte sticka ut, inte uppträda avvikande eller klä sig på ett annat sätt. Då ä en Könsti. Jag vet en sommar efter att jag lämnat skogen för Skåne, och var hemma på besök, då kom en fotograf rusande på stan och ville ta kort på mig för att jag hade så udda kläder. Som de flesta tjejer (förutom de i Karlstad uppenbarligen), hade jag en experimentell "tantperiod" då storblommigt, grällt i syntet från Myrorna var det som gällde. Inte några vansinniga outfits (usch vad jag avskyr det ordet), men uj uj; färgglatt! Jag fick alltså vara med i lokaltidningen enbart för att jag såg konstig ut. Apan i bur, typ.
Numera klär jag mig nog lite mindre extremt. Men jag har ändå svårt att känna mig bekväm och avslappnad här. Tacka vet jag Oxelösund, där känner jag mig aldrig konstig.

Ja ja, men det HÄR lovar jag är sant!

Gårdagens inlägg om gubben under sängen var det inte alla som trodde på. Jag väljer att tro att det är sant, för livet blir mycket mustigare då. En historia som i varje fall är HELT sann, det kan jag lova till 100%, är den om min goda väns mamma. Låt oss kalla henne Inga. Inga hade haft svårt att sova ett tag, så hon fick sömnmedicin utskriven av farbror doktorn. Nu fick hon visserligen sova, men underliga saker började hända om nätterna. En morgon vaknade hon till exempel med hela ansiktet insmetat i choklad och ett Mums-mumskex i ryggen. Hon hade inget minne av att hon varit uppe och käkat på natten. Min goda vän började få ilskna, sluddrande telefonsamtal av henne frampå småtimmarna. Det framgick tydligt att den annars så trevliga Inga sov. På morgonen fanns inga spår av de nattliga busringningarna i hennes minne. Även om hon tyckte det var läskigt att få sina arga samtal återberättade för sig.

Så i somras sov min kompis syrra i samma rum som mamman. Hon vaknade vid tre-tiden av att lampan vid mammas säng var tänd. Och där, med halvslutna ögon och inåtvänd blick satt Inga i nattlinne med en jätteskål marrängsviss i knät, långsamt och fumligt ätande. Hon har alltså i sömnen; gått in i köket, tagit en skål ur ett skåp, och maränger ur ett annat, en sked, och sedan tagit sig in till frysboxen i garaget och lassat upp glass sen in i sovrummet igen. Inte dåligt jobbat! Needless to say mindes hon inget av marängsvissätandet följande morgon. Men hon undrade varför det stod en skål på nattduksbordet. Dagtid bantade Inga, kanske finns där ett samband...

De där pillren verkar skojiga! Tänk så mycket genant man gjort som man skulle kunna ha skyllt på dom!

Att ha i tankarna när du tvättar

Jag fick höra en riktigt läskig historia av min bästa Kristina. Hennes kompis i Köpenhamn var lite skakad. Under några veckors tid hade hon märkt att mat försvann i hennes lägenhet, inte mycket, bara lite här och där, en macka mindre än de hon brett, mindre i makaronpaketet än sist hon lagade mat osv. Till saken hör att hon bor själv, alltså ingen rastafarikollektivkompis som åt hennes mat. Men hon tänkte inte så mycket på saken, mer än att hon väl började bli senil i förtid och glömt att hon käkat lite extra. Så en dag, när hon stod framför spegeln fick hon se att det låg... en skäggig gubbe under hennes säng! Med hjärtat i halsgropen lyckades hon ändå plocka på sig telefonen, gå ut ur lägenheten, och ringa 112 (eller vad det nu heter i Danmark? Halvfjers och seksoghalvfems eller nåt). Polisen kom och grep mannen, en uteliggare som tagit sig in i hennes lya när hon var nere i tvättstugan. Han frös, och hade tillbringat några veckor i hennes garderob och under sängen. Han bad om ursäkt att han tagit av maten, men han hade diskat ordentligt efter sig, och inget annat saknades. Tror han blev dömd för hemfridsbrott ändå. Ganska synd om dem båda, Tänk på honom, och få ligga där och lyssna på hennes morgonfisar och samlagsljud!
Efter detta vill jag tro att hon låser dörren även när hon bara ska ner och tömma torktumlaren.
Gör du...?

Tränsläjting

Ikväll sitter jag och översätter en serie till thö inglish languish. Det är fanimej inte helt lätt, även om jag hade bra betyg i engelska och till och med har jobbat i London ett tag. När man sitter där med en pratbubbla framför sig där man tycker man fått till det på svenska, och så ska man få det att låta lika bra och naturligt (och roligt) på ett annat språk. Då är min engelska usel!
Och alla dessa ljudeffekter som "slafs" "gojs" och "smojs" (till exempel när en äcklig läkare smörjer in sina fnasiga händer med fet kräm)som jag så flitigt använder mig av, det är helt omöjliga att slå upp i ett lexikon. Och vad tusan heter "snyta sig i näven"?? Det blir ett pusslande och trixande och en väldig massa googlande innan jag är klar. Men lite kul är det allt.
Här är ett litet smakprov. Jag ska fixa lite gråskalor också, då tidningen inte kunde trycka färg.
Om jag var rik skulle jag anställa en liten människa som kunde översätta mina grejer perfekt, dutta med saker jag tycker är tråkiga i Photoshop och skala färska räkor åt mig. Drömma kan man ju alltid.
Aj häv a driim...