Ibland kan man behöva en skyddande filt runt sig.
Vill härmed meddela att den här dagen varit mycket bättre än de två tidigare. Men när livet ger dig en tjottablängare rätt i huvet tar det en stund innan du är på fötter och står stadigt igen. En hel skrälldus med gamla spöken och skamkänslor kom upp till ytan efter att jag berättat allt om min barndom för en person som betyder mycket för mig. Och ååååångest.
Men jag har lärt mig att försöka stanna i känslan. Och så gott det går jobba på så mycket jag orkar.
Jag är nog lite extra känslig av mig, det blir lätt så när man är lite kantstött här i livet. Samtidigt så vet jag att jag är jäkligt stark, och har livserfarenhet som heter duga.
Och ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja vara helt utan mörkret, det blir ju så mustiga serier av det.
Men, som sagt, väldigt lite satans jävla skit idag, och mer Dä ä gött å leva.
2 kommentarer:
Bra! Det kräver verkligen mod, styrka och klokhet att våga stanna i jobbiga känslor.
Det är inte omöjligt att jag älskar dig lite. På ett homo-o-erotiskt och icke-stalkeraktigt sätt faktiskt minsann jodå.
Skicka en kommentar