Så härom dagen började det svullna upp och värka rejält. Alltså ringde jag sjukvårdsupplysningen. Tanten skällde på mig att jag inte sökt vård förr. "Jag vill inte skrämma upp dig men det kan vara FARLIGT!" Så det var bara att hoppa i 332-kronorstaxin till Nyköpings jourcentral, för att träffa en läkare. Där skickade mig vidare till akuten. Många långa timmar av provtagning och väntan blev det. De konstaterade att det verkade som att jag fått en blodpropp, men ultraljudsmänniskan som kunde kolla det hade gått för dagen (eller min teori; hon hade svininfluensa!). Så de skickade hem mig med orden "Kom tillbaka om du får svårt att andas, för då kan proppen ha satt sig i lungorna".
Jahapp. Det blev inte många timmars sömn. Från normalstörd till dödssjuk på några timmar. Idag har jag varit inne igen och ultraljudat och röntkat. Det var ingen propp, det var rosfeber. En ofarlig, om än smärtsam infektion, med bland annat magsjukeliknande symptom . Doktorn sa det med ett sånt där litet, knappt märkbart, snett, överlägset leende, som markerar att han tycker man är en hysterisk hypokondriker. Hallå! Tanten sa ju att det var farligt! Jag litar på tanter.
Förmodligen har det kommit in bakterier i ett litet sår efter att jag filat fötterna. Ha! En ursäkt att slippa göra det på ett tag! Skulle dock önskat att jag kommit ihåg att klippa tånaglarna innan jag for in till sjukan. Kanske log han sådär snett för att han tyckte jag behövde en pedikyr?
Hursomhelst, nu får det räcka med dramatik på ett tag.
Tänk om jag tog tabletterna för högerbenet i stället! Det hade ju blivit jättetokigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar