Jag fick höra en riktigt läskig historia av min bästa Kristina. Hennes kompis i Köpenhamn var lite skakad. Under några veckors tid hade hon märkt att mat försvann i hennes lägenhet, inte mycket, bara lite här och där, en macka mindre än de hon brett, mindre i makaronpaketet än sist hon lagade mat osv. Till saken hör att hon bor själv, alltså ingen rastafarikollektivkompis som åt hennes mat. Men hon tänkte inte så mycket på saken, mer än att hon väl började bli senil i förtid och glömt att hon käkat lite extra. Så en dag, när hon stod framför spegeln fick hon se att det låg... en skäggig gubbe under hennes säng! Med hjärtat i halsgropen lyckades hon ändå plocka på sig telefonen, gå ut ur lägenheten, och ringa 112 (eller vad det nu heter i Danmark? Halvfjers och seksoghalvfems eller nåt). Polisen kom och grep mannen, en uteliggare som tagit sig in i hennes lya när hon var nere i tvättstugan. Han frös, och hade tillbringat några veckor i hennes garderob och under sängen. Han bad om ursäkt att han tagit av maten, men han hade diskat ordentligt efter sig, och inget annat saknades. Tror han blev dömd för hemfridsbrott ändå. Ganska synd om dem båda, Tänk på honom, och få ligga där och lyssna på hennes morgonfisar och samlagsljud!
Efter detta vill jag tro att hon låser dörren även när hon bara ska ner och tömma torktumlaren.
Gör du...?
6 kommentarer:
Men herrejösses! Låt karln få bo i garderoben litegranna om han nu frös så hemskt! Vojvojvoj, nog kan man avvara en makaron eller två till en farbror som diskar så duktigt efter sig.
Han får komma till mig istället, nog ska jag hålla dörren olåst i väntan på mitt oväntade besök.
P.S. Haha, halvfjärs! Bästa ordet! D.S.
Är du verkligen säker på att det är sant? Min sambo fick höra precis samma historia från en arbetskamrat för två år sedan. Då rörde det sig om en "bekants bekant" till kollegan. Känns som en Klintbergare tycker jag.
Det fanns en SVT-serie... vad hette den..? hm. Minns int... det var en samling männsikor som alla var extraordinära på ngt sätt.
Och så var det en ljus och en mörk kvinna som samlade ihop dem inför ett stort krig...
Lite som Heroes, fast med Nordisk gråtristess-ångest strösslat på toppen.
Där var det i alla fall en uteliggare som hade förmågan att göra sig "osynlig". Han levde (precis som blogginlägget härovan förtäljer) obemärkt i en kvinnas lgnht.
Hon tyckte att det luktade lite skumt. Undrade om det var soporna. Men det var ju osynliga gubben! Det var en riktigt bra serie! Vad hette den?!
Serien hette De drabbade. En väldans bra serie, för att va svensk i alle fall. Annars låter storyn väldigt Klintbergsk.
Halvfjärs = halv tvåfyrtio = 70
tack Henrik! Du är bäst! Du kan ju allt! Du borde bli kung! Eller president! Yes you can!
Jag ska sprida vidare ordet om denna utmärkta tv-serie, De drabbade. Den var verkligen toppen!
...för att vara svensk.
Alexander Jardin har skrivit en bok som heter "Fanfan". Den handlar om en man som lever i ett tråkigt förhållande. Han blir förälskad i en kvinna vid namn Fanfan. Och han vill vara så nära henne som möjligt, men han vill inte att de ska "bli tillsammans". Han vill alltid leva i förälskelse. Och han bosätter sig under Fanfans säng.
Skicka en kommentar