Om jag skulle ha en catch frase så vore det "Har jag något i näsan?" Det är nämligen en av mina stora nojor, att gå omkring offentligt med något gult som fladdrar i ansiktet. Det är naturligtvis inte alla man känner sig bekväm med att fråga en sådan sak. Tanten på Ica skulle jag kanske inte höra med. Nej, det ska vara vänner och bekanta. Ja, och mamma förstås. För jag anser det vara ett starkt tecken på vänskap och förtrolighet att informera sina nära och kära om snorförekomster i näsan. OCH det är var och ens medborgeliga-och medmänskliga plikt att säga till om man ser att någon i ens närhet behöver snyta sig eller bara pilla bort lite snorfnas. Även folk man inte känner så väl. Annars kan ju de stackarna gå runt en hel dag med snorkråkor synliga. Det är inte bra för infrastruktur och sjukvård. Vem vill till exempel bli opererad av en läkare som just varit på toa och vars hela identitet som intellektuell och världsvan fått sig en knäck bara på grund av något gulgrönt i näsan som han inser har varit med ända sedan han snöt sig i näven på infektionsavdelningen sju timmar senare? Sådana upptäckter kan vara direkt livsfarliga.
Dock, det är ett känsligt ämne, man får vara finkänslig och inte göra en för stor grej av det. Helst ska man le, lägga huvudet på sned och mumla "du har något där", med en diskret gest mot kranen. Och sedan byta samtalsämne och skratta åt något helt annat, såsom någon halt och lytt, så att snormänniskan inte skäms så mycket. Det vill jag kalla vett och etikett!
Självklart finns det undantag, då man lika gärna kan hålla käft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar