Ja ja, men det HÄR lovar jag är sant!

Gårdagens inlägg om gubben under sängen var det inte alla som trodde på. Jag väljer att tro att det är sant, för livet blir mycket mustigare då. En historia som i varje fall är HELT sann, det kan jag lova till 100%, är den om min goda väns mamma. Låt oss kalla henne Inga. Inga hade haft svårt att sova ett tag, så hon fick sömnmedicin utskriven av farbror doktorn. Nu fick hon visserligen sova, men underliga saker började hända om nätterna. En morgon vaknade hon till exempel med hela ansiktet insmetat i choklad och ett Mums-mumskex i ryggen. Hon hade inget minne av att hon varit uppe och käkat på natten. Min goda vän började få ilskna, sluddrande telefonsamtal av henne frampå småtimmarna. Det framgick tydligt att den annars så trevliga Inga sov. På morgonen fanns inga spår av de nattliga busringningarna i hennes minne. Även om hon tyckte det var läskigt att få sina arga samtal återberättade för sig.

Så i somras sov min kompis syrra i samma rum som mamman. Hon vaknade vid tre-tiden av att lampan vid mammas säng var tänd. Och där, med halvslutna ögon och inåtvänd blick satt Inga i nattlinne med en jätteskål marrängsviss i knät, långsamt och fumligt ätande. Hon har alltså i sömnen; gått in i köket, tagit en skål ur ett skåp, och maränger ur ett annat, en sked, och sedan tagit sig in till frysboxen i garaget och lassat upp glass sen in i sovrummet igen. Inte dåligt jobbat! Needless to say mindes hon inget av marängsvissätandet följande morgon. Men hon undrade varför det stod en skål på nattduksbordet. Dagtid bantade Inga, kanske finns där ett samband...

De där pillren verkar skojiga! Tänk så mycket genant man gjort som man skulle kunna ha skyllt på dom!