Istället för min röv

Det är svinkallt i Oxelösund ikväll. Och då menar jag verkligen svinkallt! Var ute och promenerade med hundarna innan och trodde att jag skulle förfrysa rumpan. Det hade just sett snyggt ut, lagom till nyår, om min röv svällt upp och blivit blåröd och blank. Man har väl sett hur det gick för Raskens fot! Som tur var är min bakdel uppvärmd och oskadd nu. Hade annars blivit ett tjusigt kort att lägga upp på bloggen, men nu får ni inte se min ända, utan en bild på Buddy Holly-dockan jag sydde i slöjden på högstadiet. Morfar har snidat glasögonen och gitarren (det är en Fender,som ni säkert ser). Jag var smått fanatiskt förtjust i Buddy Holly när jag var runt 14. Och min knepighets-faktor höjdes om möjligt ännu några steg när jag skapade den här varelsen i plugget. Fjortonåriga flickor ska inte sy män från femtiotalet, det är inte normalt.
Känner du inte till Buddy Holly säger du? Men kära vän, då ska jag berätta!
Denne musiker hann med att skriva hits som Peggy Sue och That´ll be the Day, innan han dog. Och dog gjorde han, endast 22 år gammal. Hans plan störtade under en snöstorm i ett majsfält i Iowa. Egentligen skulle han ha åkt i turnébussen, men värmen hade pajat där, och han ville inte frysa om sin rock `n`roll-rumpa. Alltså singlade han och hans två polare the Big Bopper och Ritchie Valens slant med några andra killar, om vem som skulle få åka i det lilla planet istället. Buddys gäng vann. Och så gick det som det gick.

Tur kanske att flyg inte är något alternativ i morgon kväll, då vi ska på partaj i Nyköping. Det blir bussen som gäller, trots utlovade 15 minusgrader och snö. För den där rock `n´roll-döden verkar inte så mysig. Hellre då dö av förfrusen rumpa, à la Raskens!

Rondellkuk

Mamma skickade ett foto från cirkulationsplatsen där hon bor. Mycket fin rondellkuk måste jag säga!

Inte på topp alla dagar

Hos frissan härom året, i ett inte allftör klokt infall att göra mitt mörka hår "blont". Gick sådär.Måste haft en VÄLDIGT dålig dag där...

Sitter och mumsar antioxidanter. Ser för min inre syn hur de går till strid mot de onda, fria radikalerna och kämpar för mina arma cellers skull.

Var ute på en promenad med väninnan och hennes fyra hundar innan. Shit i pösen vad det var kallt! Så där så näshåren klibbade ihop och glasögonen frös fast på näsan. Men det var väldigt skönt och trevligt. Det är bra för mig att komma ut, dels eftersom jag sitter inne så mycket och jobbar, och för att jag mått rätt tjyvigt i både kropp och själ. Börjar lära mig att erkänna när jag inte är på topp, och stå för det. Innan har jag mest lagt på "Nädå, jag är glad, allt är toppen, fast innerst inne vill jag krypa ihop i fosterställning-minen". Den är rätt lätt att genomskåda för mina närmaste ändå. Nä, hellre säga "Idag mår jag skrutt". Sedan behöver man inte fördjupa sig i ämnet, bara skönt att inte behöva låtsas. Och med min nya kompis kan jag säga "Idag mår jag si eller så", och det är lugnt. Hon vet hur det är. Sköldkörteln tramsar lite mer vissa dagar, då blir jag trött, svullen och låg. Men jag mår så mycket bättre generellt mot för några veckor sedan. Gäller bara att ha det där tålamodet...

Och de där dagarna man inte är på topp, är det bäst att inte fatta stora, viktiga beslut. Nä, dra ner på tempot och kraven, och vara snäll mot sig själv. Annars är risken stor att man står där med oreanget totalkvaddat hår med gröna stråk i.

Tanter, tanter, överallt tanter

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Äsch, det där var en dyster inledning, det var inte meningen. Hade mer tänkt att låta lite tant-sentimental. Har nämligen varit på tant-och gubb-kondis idag, men min kompis Malin. Det är ett väldigt mysigt ställe i Nyköping, med riktig 60-talskänsla. Och en något lustig meny. Jag trodde jag beställt in vanliga crepes, men det visade sig vara deras specialiet "Smörgås med crepes OCH ost på". En ganska mastig historia, som tydligen var poppis, för jag hörde flera tanter beställa samma rätt. Jag förblev dock något skeptisk. Efter mastiga maten tog vi kaffe och bakverk. Napoleonbakelsen föll mig mer i smaken. Jag råkade tyvärr rapa en liten tant i ansiktet när jag hällde upp kaffe. Ytterst beklagligt, men jag tröstar mig med att det kanske var artigt att rapa tanter i ansiktet för 50 år sedan.

Nu ska jag försöka kläcka lite fler idéer och äta antioxidanter (jag kör stenhårt på mörk choklad, säkert det nyttigaste alternativet). I natt kommer den arkistka kylan hit säger dom, det blir livat. Stannar nog inne i fleecejackan och raggsockorna tror jag, om det ska vara på det viset.

Gu´natt!

Antioxidanter

Goddagens!
Ja, apropå broccoliefekt, så känner jag att det är skönt att det är vardag i morgon. Nu vill min kropp ha lite mer lättsmält föda och inte så mycket snask. Man går här och är så där slö och rastlös på samma gång, full av salt köttmat, med julmusten skvaplande mellan öronen. Nej, lite mer frukt och grönt ska det bli nu tror jag. Och då är det inte nåt sånt där
"Hjälp, jag måste gå ner i vikt efter julen-trams", där man späker sig och piskar sig själv med lingonris för att komma i nyårsblåsan, utan något snällt jag ska göra för min kropp. Har pluggat på lite om antioxidanter, och de verkar ju väldans bra. Finns mycket i blåbär, granatäpplen och röda druvor t ex. Synd bara att de där antioxidanterna ska vara så dyra! Femtio spänn asken kostar druvorna nere på Ica. Då blir jag småsnål och köper några torra clementiner i stället. Fast de har väl antioxidanter i sig de med får man hoppas. Mörk choklad är tydligen proppfullt med de små rackarna! Härliga tider!

Från det ena til det andra, här är några smakprov från den senaste strippskörden. Antioxidanter så det bara sprutar om det! Och ganska mycket broccolieffekt.

Hi hi!

Ja den där broccolieffekten har jag hört talas om, men jag vet inte om jag har lust att betala 314 spänn i månaden för sådant jag annars gör helt gratis.

Plutiga barnskådisar på avgiftning

Hurra hurra hurra! Idag fyller min Kärlek år. Jag har pysslat ett kort till honom, och gjort fint tills han ska komma hem från jobbet.

Julen har varit bra måste jag säga; lugn och skön, med obligatorisk paltkoma och helgslöhet, och lagom bra grejer att somna till på teve. Igår kikade vi på Narnia, men jag stod inte ut med de plutiga barnskådisarna, utan satte mig och jobbade en stund i stället för att se det rafflande slutet (alltså vet jag inte om det var rafflande, men det kändes som en sån film, med uppspärrade barnaögon och pampig musik. Men vem vet, kanske gick den sista timmen ut på att man fick följa barnen när de vaknade ur sitt Sagoland-med-häxor-och-talande lejon-knarkrus, och in på avgiftning och behandlingshem?)

Stavat i snögloppet har jag också gjort, om än en liten vända. Och lekt med min nya julklappsmobil, den är så fin och när man plockar upp den trillar den inte sönder och laddar ur sig som min förra. Ägnade en lång stund på Juldagen åt att leta upp och ladda ner tidernas bästa ringsignal: Cinnamon Girl med Neil Young. Nu känner jag mig cool varje gång det ringer, och längtar efter att impa på tråkiga musikkillar med den. Egentligen vill jag att de ska ta sig i brasan och sluta tro att man måste ha flanellsjkorta och penis för att uppskatta riktig musik, men innan de tar sig i brasan vill jag hinna impa på dom med min goda musiksmak. Sån är jag.

Nu ska jag sätta mig och kläcka lite strippidéer, medans jag slukar de sista ynkliga pralinerna ur Aladdinasken. Jag kan inte med att se dom ligga där alldeles ensamma och sorgsna längre. Och just det, kika på Monty Python-dokumentären ska jag också göra!
Hoppas ni får en bra kväll!